Sandra

Åh vad skönt att vara hemma!
Resan var som inget annat. Jättekonstig verkligen. Och nu känns det som om den aldrig inträffat. Skitskumt. Jag har nog varit med om för mycket på för kort tid för att hinna inse allt. För mycket intryck och händelser för att jag ska kunna sortera dem. Så allt ligger som en klump och jag tänker inte ens på det. Just nu är allt jätterörigt hemma och jag fasar inför allt jag kommer att behöva jobba ifatt i skolan. Men jag ångrar inte resan, inte på något sätt. Det var hemskt ibland, och underbart ibland. Och jag har aldrig någonsin känt mig så jäkla tacksam och lyckligt lottad som nu.

Nu ska jag gå och handla. Sen göra lite läxor. Förhoppningsvis ska jag kolla lite på våran nya, stora tv också.
Hej hej!