Run
Ojsan, det går bara längre och längre tid mellan mina inlägg. Jag anar visserligen att endast ett fåtal (eller kanske rentav ingen alls?) sörjer? Det är ju lite tur. Jag menar, det är ju aldrig trevligt att göra folk sorgsna. Om jag får skylla ifrån mig lite, så har jag blivit nästintill apatisk sedan jag kommit hem från the Gambia, och vi har inget internet hemma heller.
Om det är till någon tröst har det ändå inte hänt speciellt mycket.
I torsdags fyllde vår yngsta flickvän Ann vuxen. Som hon längtat! Och samma dag klarade hon uppskrivningen. Herre vilken stjärna alltså. Grattis i dubbel bemärkelse!
Dagen därpå var det dags för det riktiga firandet. Det började med en löjligt god macka för mig och Jossan, och med en minst lika god (det verkade så på de som åt i alla fall) smörgåstårta för köttätarna. Sedan blev det lite sång och lite dans och, ja, allt annat som hör fester till. Jag mådde aldrig på topp eftersom jag fått tag på världens jobbigaste förkylning, men lite alkohol bedövar det mesta. Sen var det meningen att vi skulle till Red Brick. Men vi dumpade vårt älskade födelsedagsbarn och åkte vidare till ytterligare ett kalas. Där vände vi dock i dörren och Jossan och jag traskade hemåt. En minst sagt spännande resa...
Dagen efter mådde jag bajs och bananen till frukost ville inte stanna länge i magen. Usch och megablä!
Jag är inte mycket bättre idag. Magen känns som en tumlare och huvudet som tre tumlare. Men imorgon ska jag vara frisk, för det är mycket att fixa. Läxor och möten. Kanske en bästival också?
Julstressen är total. Hälften av julklapparna är kvar, och julstäd och julbak har uteblivit helt och hållet. Veckan är smockfull. När ska jag ha tid?! Idag tänkte jag åtminstone göra mitt rum julfint och göra klart den sista rutan i min jättefula serie om EU. Och icke att förglömma; skirva önskelista! Det viktigaste av allt nästan.
Nu tror ja bestämt att det är dags för ett varmt bad och en ansiktsmask och massa bodylotion. Jag är trött på finnigt ansikt och orakade, snustorra ben.
Dagens repeatskiva är (för första gången sedan jag fick den förra året) Snow Patrol´s sngs for polarbears. Någon gång ska ju vara den första..
Om det är till någon tröst har det ändå inte hänt speciellt mycket.
I torsdags fyllde vår yngsta flickvän Ann vuxen. Som hon längtat! Och samma dag klarade hon uppskrivningen. Herre vilken stjärna alltså. Grattis i dubbel bemärkelse!
Dagen därpå var det dags för det riktiga firandet. Det började med en löjligt god macka för mig och Jossan, och med en minst lika god (det verkade så på de som åt i alla fall) smörgåstårta för köttätarna. Sedan blev det lite sång och lite dans och, ja, allt annat som hör fester till. Jag mådde aldrig på topp eftersom jag fått tag på världens jobbigaste förkylning, men lite alkohol bedövar det mesta. Sen var det meningen att vi skulle till Red Brick. Men vi dumpade vårt älskade födelsedagsbarn och åkte vidare till ytterligare ett kalas. Där vände vi dock i dörren och Jossan och jag traskade hemåt. En minst sagt spännande resa...
Dagen efter mådde jag bajs och bananen till frukost ville inte stanna länge i magen. Usch och megablä!
Jag är inte mycket bättre idag. Magen känns som en tumlare och huvudet som tre tumlare. Men imorgon ska jag vara frisk, för det är mycket att fixa. Läxor och möten. Kanske en bästival också?
Julstressen är total. Hälften av julklapparna är kvar, och julstäd och julbak har uteblivit helt och hållet. Veckan är smockfull. När ska jag ha tid?! Idag tänkte jag åtminstone göra mitt rum julfint och göra klart den sista rutan i min jättefula serie om EU. Och icke att förglömma; skirva önskelista! Det viktigaste av allt nästan.
Nu tror ja bestämt att det är dags för ett varmt bad och en ansiktsmask och massa bodylotion. Jag är trött på finnigt ansikt och orakade, snustorra ben.
Dagens repeatskiva är (för första gången sedan jag fick den förra året) Snow Patrol´s sngs for polarbears. Någon gång ska ju vara den första..
Kommentarer
Trackback
