Sandra

Idag har jag fått otroligt lite uträttat. Det var meningen att jag skulle läsa ett par hundra sidor i min svenskabok. Men jag har insett hur otroligt jättetråkig den är. Den är så tråkig att jag blir svinarg och trotsig som en treåring när jag tittar på den. Detsamma gäller väl mer eller mindre resten av mina läxor. Och jag kom just på att jag fyller år om mindre än en vecka, och måste skriva önskelista och bestämma när schläkta ska komma och käka tårta. Tur att jag nästan inte har någon släkt att bry mig om. Fast jag saknar morfar och Jonne extra mycket nu på hösten och julen. Det är så ensamt numera, och morfar är ju morfar. Men det är bara att ägna en tanke åt dem, det finns inte så mycket mer att göra. En dag kommer vi nog att ses, men jag tänker inte direkt gå och vänta på den. Det skulle bli lite långtråkigt och deprimerande.

Idag är det fredag, och fredag innebär Idol för min famlij. Jag försökte att smälta in i gruppen, men det gick inte. Det går bara inte för mig att kolla på idol. Jag försöker verkligen att se charmen i det, att hitta något som är liiiiite kul, charmigt, tufft osv med det. Men ingenting. Fy fan vilket jävla skitprogram. Jag hejjar ändå på Marcus, man måste ju låtsas att man hänger med liksom (öh?). Idag sjöng han Don't look back in anger. Han är bra, men Noel gör den hundratusenmiljonersmiljarders gånger bättre. När jag insåg hur mycket mer jag tyckte om att lyssna på Oasis, än vad jag gillade att kolla på talangjakter, kunde jag inte säga enmot mina känslor; källaren, oasismappen, nununu! Och här sitter jag och lyssnar igenom alla mina favoritlåtar. Måste upp och lyssna på Hindu times-singeln jag lyckades få tag på i Sthlm också.
  När man lyssnat på ett band nog mycket eller länge att man tycker sig hört i stort sett allt ungefär femitelva gånger glömmer man bort dem. Men det behövs bara något litet för att man ska komma på hur mycket man tycker om dem. Oasis är ett sånt band för mig.

Och på tal om bra saker. Donnie Darko är en bra film. I den filmen är det många bra låtar. En av de låtarna har the Cure gjort. Den låten heter Just like heaven. Och den är sjukt bra. Kolla bara (fast lyssna ännu hellre);

"Show me how you do that trick
The one that makes me scream" she said
"The one that makes me laugh" she said
And threw her arms around my neck
"Show me how you do it
And I promise you I promise that
I'll run away with you
I'll run away with you"


Åh, nu fick jag världens lust att kolla på film. Fast vi har ingen bra, och tv1000 visar bara skit ikväll. Det är säkert mitt straff för att jag inte gjort läxorna. Kanske bäst att avsluta fredagskvällen på värsta tänkbara sätt? Jo, så får det bli. Kommunismarbetet/Fältstudien/Ideologiprovet/Svenskaboken/Novellanalysen/Religionstentan/Önskelistan here I come! När ska jag lära mig att läxor inte gör sig själva?...