Sandra

Jag får nästan ångest av att tänka på vad vi gör i skolan. Eller vad vi inte gör, rättare sagt. En veckas arbete skulle jag lätt få ihop på ett par timmar. Skönt på ett sätt, jobbigt på ett annat. Det är klart att det är bra att kunna sitta och göra ingenting på ett par lektioner. Men till slut känns det bara meningslöst.
   Oopps... jag kom på att vi inte alls är så sysslolösa. Fältstudien i Globalkunskap ligger och skriker efter att bli färdigplanerad, hemtentan i religion likaså, svenskaboken (Ynglingen av Fjodor Dostojevkij) ligger på mitt jättestökiga rum och ser skitfet och jättetråkig ut. Jag har att göra på lovet. Bigtime!

Om man ska ta och se livet från den ljusare sidan (va?! kan hon det?) så är det inte många dagar kvar till lovet. Och imorgon är en jätteskön dag i skolan. Bara idrotten, där vi ska spela jätterolig fia-med-knuff-basket, och svenskan som är helt okej. Sen måste jag fixa pass snabbt som fisken, för jag ska agera sällskap åt Sofie. Vi ska på Najz Prajz och kolla Nikola. Jag hoppas att jag inte avlider där inne, och att jag inte blir getingstungen (jo, det sistnämda hände faktiskt sist).  Redan idag händer det trevligheter, fast det verkar ingen annan än jag anse. Mina vänner är nog bara sega som inte inser att hockey är kul. Att se på alltså. Hu för att spela det! Fast tanken av mig själv, i en hockeyutrustning, ett par skridskor och en klubba är vääääldigt rolig/tragisk/hemsk. Om ett gott skratt nu förlänger livet skulle jag kunna göra folk odödliga.

Nej, det här går inte. Jag kan inte sitta här längre. Måste städa mitt rum innan Kristin kommer och hämtar mig. Åh, jag vill också ha körkort! Även om jag tycker att det är tråkigt att köra bil. Det är både mindre ansträngande och roligare att sitta bredvid.

(pull me in, med the kooks är förresten svinbra. och så släpps molotov jives första skiva idag, fan vad coolt. Grattis till dem liksom.)