Sandra

...Och det kan jag också nu^^ Det kändes så himla underligt att ta bilen till kuriren. Ensam. Bara musiken, bilen och jag. Jag har dock lovat mig själv att aldrig bli lat och puckad nog att ta bilen var jag än ska, och jag kommer att göra allt för att inte bryta mig löfte:)
   Jag hade förresten jordens tur och fick en jättebra vägverksgubbe. Han pratade hela tiden, och då menar jag verkligen HELA tiden. Nu vet jag massor om han och hans familj (bland annat att hans ena dotter heter Ingrid, precis som jag, att hans son har en piercing i läppen, att han aldrig varit på lugnavägen, att hans sambo är frisör, att han dyker och ungefär tusen saker till..). Jag vågar inte ens tänka på hur fånig jag måste sett ut på cykeln (bredaste leendet, värsta motvinden, och löshår på tre kvart) på vägen hem>.<


Imorgon blir det fika med the finest. Jag har även lovat mig själv en morgonpromenad. Vi får väl se hur det blir med den.
   Måste sätta lite fart med min b-uppsats i samhällskunskap också. Det är konstigt, jag har aldrig lärt mig så mycket på ett arbete. Ändå har jag fått ihop ynga en sida fakta i word (inledningen är visserligen på 4 sidor, men jag har en känsla av att den inte räcker). Idag fick jag dock en peppning, tack vare... Oprah Winfrey! Al Gore var där och svarade på ett par av mina frågeställningar. Jag var inte sen med att hämta anteckningsblock och notera allt av vikt.

Nä, nu ska jag kolla färdigt på Pirates of the Caribbean tror jag.
Hello Goodbye!