Sandra

Det är söndag och måndagsångesten börjar sakta (,dessvärre säkert) infinna sig. I helgen var jag och tre av mina vänner (Sofie, Malin, Jossan), medan resterande agerade fyllechaffisar eller roade sig på stadshotellet. Jag kan dock inte berätta den skakande och komiska berättelsen av vad jag varit med om. Än så länge blir jag irreterad och nästan ledsen (mina fötter är åtminstone det) av att tänka på det. Egentligen är det inte så farligt, men det är tungt såhär tätt inpå, att få tusen supergoda planer grusade. De flesta planerna som sprack lyckades vi dock fixa utan problem. Och det som inte dödar härdar, jag är härmed härdad, inte dödad.

Nu ska jag upp och hämta frukt och kolla på tv. Är det söndag så är det.