Sandra

Nu har den värsta tonårsångesten släppt och jag tänker mindre på mitt krigshärjade fäjs och mer på vad jag ska laga för mat alldeles strax. Samtidigt lyssnar jag på mitt bidrag i musikväg, till Susanna och Jonatans inflyttningsfest ikväll. Den gör i alla fall mig väldans pepp:D

För första gången på mycket länge vet jag redan nu, alltså fem timmar innan klockan slagit fest, exakt vad jag ska ha på mig. Dessvärre har jag gjort mig av med nästan allt mitt smink, eftersom det mesta var djurtestat. Men mascara och halvfärgat läppbalsam (eller vad man nu ska kalla det) får funka.
   På tal om finnar och fixering kring dessa, så verkar jag inte vara den enda som blir tokig. Till och med min mamma, som alltid haft totalt finnfri hy klagade över (visserligen för mig osynliga) småfinnar. Det gjorde mig lite glad att jag inte är den enda som är fåfäng och låter mitt liv gå under på grund av ett par finnar, men samtidigt deprimerad. Tänk om jag sitter nånstans om typ trettio år och fortfarande klagar. Till vilken nytta har mitt klag idag varit då? INGEN ALLS! Därför ska jag sluta upp med det. Laga en skitgod middag till bara mig, äta den helt själv. Ta ett välbehövligt fotbad, fixa naglarna och peppa upp mig.

Och till mina misspeppade vänner; skit i finnarna! det enda som biter på den är alkohol, i eller utanför kroppen. Därför finns det ingen som helst anledning till att hålla igen. Vi kommer ha så jävla kul ikväll!!!:D