Sandra

Jag har kommit på att jag har oerhört svårt att komma på en bra inledning till mina blogginlägg... Ännu svårare har jag att inte få dem att bli osammanhängande. Jag ska bara försäkra er om att mina förvirrande inlägg inte har något med olagliga substanser att göra.

I alla fall, så har jag fikat idag. Och det är, förrutom att äta och cykla, också det enda jag gjort. Förrutom att få lite saker uträttade. Jag, Jossan och Sofie fick äntligen fingrarna ur ändorna och hämtade ut klassfotot från studenten. Jossan skulle köpa present till sina nya familjemedlemmar i England också. Åh, det är liksom bara tre dagar kvar nu!
   På grund av min ekonomiska situtation kollade jag flyg till London idag, och kan nu känna mig lugn. Jag kommer visserligen att leva under existensminimum i slutet av året, men 22 spän tur och retur kan jag klämma fram. Det är helt sjukt billigt verkligen. Onödigt billigt skulle jag vilja påstå, när man inte ens tar sig till andra sidan stan för de pengarna.

När jag ändå är inne på deprimerande ämnen som pengabrist osv, kan jag inte låta bli att nämna mitt hår. En alldels för långt gången page, som inte är en page alls längre, och en utväxt som skulle få vem som helst att bryta ihop. Det är så jäkla synd om mig verkligen>.< Barn klagar över uppsvällda magar och malaria liksom, de skulle bara testa på sönderblekt hår med mörkblond utväxt! (obs; ironin)

Nej usch, jag ska nog vara rätt nöjd ändå. Det är inte alla som kan äta gos sås, schnitzel tills de nästan spyr. Så jag ska vara tyst nu..