Times They Are A-changin'... och jag stinker rök.
Ikväll var mysigast på länge. Det var dessvärre också sista möjligheten för oss att vara allihopa på jättejättelänge! Imorgon kväll så är Jossan inte längre med oss.... Åtminstone inte här i Sverige. Hon har som tur är lovat att blogga och lägga upp bilder från sitt kommande år i England. Hoppas att inte Kenneth (eller vad han heter) sviker bara;) Ikväll var det verkligen jättevärt att lukta rök. Speciellt eftersom den inte orsakar varken cancer eller bakylla. Ann var hemma från Ransäter i helgen också och verkar ha det hur bra som helst där. Jag har aldrig riktigt oroat mig, men det känns så himla bra att alla verkar vara nöjda över sina val, och att de verkar vara helt rätt. Hoppas jag också lyckas göra sådana val.
Nu har jag bestämt mig för att inte fortsätta dansa. Jag skulle få stressa röven av mig för att hinna dit, varken Ann, Jossan eller Nela finns kvar där och det kostar pengar. Motivationen dog totalt, trots att jag vet att jag säkert skulle ha kul om jag fortsatte. Men fördelarna med att sluta väger tyngre än nackdelarna. Det känns vettigare att lägga pengarna på ett träningskort och vara flitig där istället. Då kan jag träna när jag ha tid, och sluta när jag vill. Shit, den här hösten kommer att se totalt annorlunda ut från den förra.
Jag känner på mig att det här halvåret kommer att gå ruskigt fort. Men det har alla förutsättningar att gå hur bra som helst. Just nu känner jag någon slags försenad lättnad över att slippa skolan. Mest skönt känns det att slippa alla krav och ångest över att ha glömt (läs; skitit i) att plugga till prov osv osv. Jag har fått mina slutgiltiga betyg nu, och jag är hyfsat nöjd över dem. Egenltigen borde jag ju vara väldigt nöjd, med tanke på hur lite jag kämpat för dem. Jag har nog inte riktigt förtjänat dem, men det spelar liksom ingen roll nu, det är för sent att ta tillbaka dem!
När du läser det här Jossan, är du säkert i England. Jag hoppas (egentligen är jag t o m ganska övertygad om det) att du får så jäkla kul och att du fick sitta bakom en lagom svettluktande tjockgubbe. Och jag hoppas verkligen att Kenneth slutar trotsa och funkar bättre i Surrey.
Nu har jag bestämt mig för att inte fortsätta dansa. Jag skulle få stressa röven av mig för att hinna dit, varken Ann, Jossan eller Nela finns kvar där och det kostar pengar. Motivationen dog totalt, trots att jag vet att jag säkert skulle ha kul om jag fortsatte. Men fördelarna med att sluta väger tyngre än nackdelarna. Det känns vettigare att lägga pengarna på ett träningskort och vara flitig där istället. Då kan jag träna när jag ha tid, och sluta när jag vill. Shit, den här hösten kommer att se totalt annorlunda ut från den förra.
Jag känner på mig att det här halvåret kommer att gå ruskigt fort. Men det har alla förutsättningar att gå hur bra som helst. Just nu känner jag någon slags försenad lättnad över att slippa skolan. Mest skönt känns det att slippa alla krav och ångest över att ha glömt (läs; skitit i) att plugga till prov osv osv. Jag har fått mina slutgiltiga betyg nu, och jag är hyfsat nöjd över dem. Egenltigen borde jag ju vara väldigt nöjd, med tanke på hur lite jag kämpat för dem. Jag har nog inte riktigt förtjänat dem, men det spelar liksom ingen roll nu, det är för sent att ta tillbaka dem!
När du läser det här Jossan, är du säkert i England. Jag hoppas (egentligen är jag t o m ganska övertygad om det) att du får så jäkla kul och att du fick sitta bakom en lagom svettluktande tjockgubbe. Och jag hoppas verkligen att Kenneth slutar trotsa och funkar bättre i Surrey.
Kommentarer
Trackback