Sandra

Damn, om 25 timmar är det inte längre 2007. Knäppt. Det känns som om 2007 hade ungefär 2 månader. Samtidigt känns det som om det har hänt så mycket, att det var evigheter sedan jag gick i skolan. Så jäkla avlägset att vi gått upp tidigt för att ha religion, svenska, mediekunskap och allt det där. Jag saknar mycket fast ändå lite med att gå i skolan. Det var oerhört tryggt att komma till samma ställe varje dag, möta samma människor, åka gratis buss, ha rutiner och att se fram emot studenten. Jag saknar däremot inte klassen alltför mycket (ibland var den charmig, men jag gillar att läsa under tystnad snarare än gapskrik), inte pressen, inte prestationsångesten, inte livet, inte att ha ångest över att ha struntat i ännu en lektion eller fotografisk bild. Om det är något år man borde resumera, så är det 2007. Allting hände fan då.

Nu är vi vuxna ju. I alla fall nästan. Om tio dagar, ja TIO dagar, 240 timmar ska jag bli vuxen på riktigt. Måste planera in en lite avskedsfika också. Jag fick ont i magen idag bara av att se nobelhallen för sista gången på ett år, hur ska jag klara av att säga hejdå till mina finaste?! Alla som har råd, måste ha sin semester i USA. Jag lovar att jag ska leta efter allting det bästa med NY, och visa det för er!

Imorgon är det dock fortfarande 2007, och det måste ju firas. Middag hos Ann, och förstås bubbel och sånt. En rolig fest skulle inte skada, men skulle inte det bli fallet vet jag att vi kommer ha kul ändå.

Gott Nytt År allahoppa!