Sandra

Jahopp. Här sitter jag helt ensam klockan halv två, trött som få. Men får jag sova då? NEEJ. För jag ska skjutsa runt på mina föräldrar och deras vänner. Jag har i och för sig ett antal rundor i skuld till dem, så en kväll lär jag väl inte dö av... Om jag nu inte somnar framför ratten. Hemska tanke.

Sitter och lyssnar på Justice och försöker poppa mig till ett mer vaket tillstånd. Men jag ser bara min sköna säng och fina drömmar. Går inte sådär jättefint med andra ord. Tur att det finns fenomen som bloggar att skriva ur sig på. Nu när alla gått och lagt sig menar jag.

Ni märker kanske att jag inte har speciellt mycket att tillägga sedan jag skrev förra gången. Har varit och fikat, spelat duellen med Kristin i massor av timmar. Nu kan vi snart ställa upp i postkodmiljonären. Det är vårt mål!

Kan väl fortsätta att läsa resedagböcker och tycka synd om mig själv. Kommer att sova gott inatt i alla fall.