Knepigt värre

Gårdagen var bara knepig. Jag tänker inte dra upp exakt alla knepigheter... Var bara knepigt liksom. Fast inte alls en bortkastad kväll. Nepp, vi skyndade oss in före elva och fick oss en välkomstdrink, ja en "välkomstdrink" alltså. Men den gick ner utan större problem, och sen blev det en cider. Inget mer sen, förrutom en grym smärta i mina fötter. Varför måste alla snygga skor göra så fruktansvärt ont att ha på sig? Och varför är jag alltid så naiv som tror att jag någon gång vänjer mig, eller att det blir lite bättre?
   Salmingkillarna, som mycket riktigt var inoljade, var inget att hänga i granen. Och det kan jag säga, för vi hade bästa (visserligen kallaste också, haha) platserna av alla, utan att trängas bland folk och svettas där inne. Vi stod med andra ord utanför. Där kunde man ju till och med diskuter vad man såg. Förresten så var hela kvällen mest en enda lång promenad mellan borggården och dansgolvet. Inne var det på tok för varmt och ute raka motsatsen. Fan vad det låter som en pisskväll nu när jag skriver om det. Var det så illa? Jag tycker faktiskt inte det. Statt är alltid statt, men skitmusik, hutlösa priser i baren och konstiga killar, men det är smällar man får ta när man envisas med att gå ut i Karlskoga.

Anyway, idag är det andra advent. Fortfarande inte en endaste liten julklapp är köpt, men jag smider faktiskt lite planer. En plan är att riva sönder varenda vitt föremål vi har här hemma och sprida ut dem på gården. Tror nog att alla i familjen gärna skulle vilja ha snö på julafton. Annars är det nog det vanliga som tröjor mågrejer och skivor som står på önskelistorna.

På tal om morötter, så är Radioheads senaste video väldigt cool. Nej, jag hittar inget annat ord för den faktiskt. Den är inspelad med såna där kameror som man sätter på en hjälm på huvudet. orginellt värre...

Fan, nu är det snart bara fyra veckor kvar till jag åker. Nu, eller åtminstone snart börjar jag längta. Tror fortfarande att det känns lite ovisst. Även om det inte är så troligt, så kan jag ju klantat mig rejält (trots väldigt detaljerade instruktioner) med visumpapprena och det där. Men så fort alla papper är godkända och mitt internationella körkort kommit på posten, kommer nog peppen och nerverna. Jag tror nog inte riktigt på mig själv än heller. Måste ge mig fan på att jag kan ta hand om ungar, köra bil, handla mat, steka bacon, prata engelska osv. Och alla jag känner som nån gång funderat på att åka till USA eller NY måste göra det under nästa år. Fyfan för att inte kunna träffa alla på tretton månade.

Imorgon åker jag, pappa och hans kompis Micke till Stockholm. Vi ska möta upp Steve där för att se the Boss. Det ska faktikt bli riktigt roligt, trots att jag inte är ett fan på något sätt. Gillar att han inte alls är som de flesta andra skitstora artister. Vem, som säljer slut på 50.000 biljetter på två timmar ställer sig bredvid en trubadur mitt i Köpenhamn och joinar honom när han sjunger The River liksom?


Det får räcka för idag. Måste ha en sista kopp kaffe. Kommer för modligen aldrig att somna ikväll, men det får det vara värt. Det blev så jäkla gott den här gången.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback