Sandra

Jag brukar inte klaga på vintern när det är kallt osv. Det är ju då allt är som det ska. Och kanske är det inte vintern, utan mig själv jag borde klaga på, men sånt tycks ju vara nästintill omöjligt. Hur som helst, så var det i alla fall döden att gå hem från Ljudfabriken till Lugnavägen. Jag frös bokstavligen (inte riktigt för att vara helt ärlig) arslet av mig. Snälla någon ge mig en mössa. Jag har letat hela hösten och vintern efter en.
   Som om det inte vore nog med att det blåste femhundrasjuttiofem minusgrader kallt ute glömde jag mitt block på kuriren. Applåder till dig Sandra, du vet precis när och var du ska glömma saker!

Well, på tal om trevligare saker, sett ur mitt perspektiv (jag är dessvärre rätt övertygad om att min plånbok inte håller med) så föll jag återigen för frestelsen. Den här gången gällde det en svart. Ja, det är klart att det handlar om en klänning. Men det var nog sista på ett tag. Den var svart och jättesöt. Den fanns i ljusgult också, men jag vet inte. Man ska gå på magkänsla, och svart är ju.. ja, svart. Så den fick det bli. Nu är jag alltså trehundra kronor fattigare, yes!... Vi får se när min nya baby får sin debut-.-


Nu gör min mage så ont att jag nog måste gå upp och lägga mig lite. Kanske kika på The Libertine eller nåt. Men först:

It’s my heart you’re stealing
It’s my heart you take
It’s my heart you’re dealing with
And it’s my heart you’ll break

It’s my heart you’re taking
It’s breaking bit by bit
It’s my heart you’re dealing with
But you don’t know about it

If you’d feel like I feel
And if you’d know what I know
I don’t think you’d ever play me
I know you’d never play me

Inte för att jag är sådär buhuuuuu idag eller så, utan för att låten är så satans jäkla bra! (den heter ny heart och är gjord av perishers för er som inte visste, men som känner på er att ni har bra smak;)