Jag vill inte höra om ditt liv

Nu börjar jag bli frustrerad. Omelett är bara halvgott. Klockan sju på morgonen är det som att äta avfall.. Jag kan bara inte äta det i två veckor till.
Idag bröt jag dessutom mot alla regler som finns, enligt GI (jag hatar GI förövrigt, men jag ska inte vara sådär svag den här gången). Det började med två godisbitar på fotografisk bild, och fortsatte vid maten där det enda de serverade var pastasallad och grönsakssoppa, sen åkte jag hem och gjorde en stooor sallad med diverse bönor i. Det är ungefär så illa det bara kan bli. Eller okej... Jag kunde ju beställt en fet kebabpizza eller strips från McDonald's.

Kristin ringde mig när jag hade som tråkigast, och ville fika och prata om assholes. Vem kan tacka nej till det liksom? Så vi åkte till Melkers, eftersom det är det enda fiket i stan som har öppet längre än till klockan sju, vad jag vet. Där var jag duktig (tur för mig) och tog grönt orientaliskt te. Det kunde varit gott om det smakat lite mer och inte blev kallt efter fem minuter. Men det var inget bläigt påste i alla fall, så jag ska väl vara tyst.

På tal om att vara tyst... När jag skulle hem efter att ha fikat med kristin kliver jag på bussen, förstås. Jag gör ett undantag och sätter mig långt fram i bussen, istället för långt bak. BIG MISSTAKE and never again. För mitt emot mig (var annars liksom?) satt Karlskogas läskigaste människa. Han talade som om han läste ur någon slags poesibok. Men det gjorde han inte, och det var inte poesi som kom ur hans mun. Det var nån slags förbittrad version av hans liv. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till (jag ville inte bara fly längst bak i bussen, vem vet vad som skulle hända då..), men tack och lov hade jag min Mp3 med mig!
Tack och lov alltså. Trodde jag. Men efter ungefär fem sekunder slutade den att fungera och jag fick lyssna på hans prat om hur många olika mediciner han provat, om hur han hade piss i hela lägenheten för att hans njurar var förstörda, om hur hans som och ex-fru inte ville ta emot hans borgen osv osv osv.
Det var utan tvekan mitt livs längsta bussresa. Eller nej. En annan gång var det en som hotade folk med kniv (han kanske inte hade någon, för han låtsades ta av sig en keps han inte hade ungefär varannan sekund, men man ska ju aldrig lita på folk man inte känner) och störde busschauffören så att hon tvärnitade och hotade med att slänga ut honom. Men det var i Jönköping och förklarar ju saken...

Nu har jag missat halva O.C. Fan. Då kan jag lika gärna missa andra halvan och göra något vettigt istället. T.ex beställa studentmössa eller städa mitt rum. Eller betala fakturan från cdon, eller gå till Nisse, eller....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback