Sandra

Åh den här dagen har jag faktiskt vaknat på rätt sida! Price the lords, eller nåt...  Dessvärre ser det ut som om jag kommer att få gå klädd i en potatissäck på statt ikväll. Jag har verkligen ingenting kul att ha på mig. Tro det eller ej, men jag har varit i ett av världens fattigaste länder. Jag har varit i det vi i västvärlden kallar för tragik, misär, fattigdom, svält ja, allt sånt där. Jag borde kanske lärt mig en och annan läxa. Och det har jag gjort. Men jag har fortfarande världens tråkigaste garderob. Förlåt, men man anpassar sig skrämmande lätt till kulturer. Lättast till rika antar jag.

Om man nu ska se det från den ljusa sidan har jag infört en ny dag. Libertines-dagen. Inspirationen till detta införande stod Jossan för. Helt ovetandes. Men så är det i alla fall. Idag ska man lyssna igenom det material man har med dem, och självklart skrika som en gås när det passar. Jag har ännu inte rktigt klurat ut syftet med dagen, men den lättar säkert upp stämningen och vänder upp-och-ner på sura munnar.

I veckan har jag fattat ett väldigt stort beslut. Jag ska till de sydligare delarna i the states, i början av nästa år. Hur ungarna ska vara kan jag nog dessvärre inte styra över. Men de är säkert lagom bortskämda. Och jag hoppas verkligen inte att de är bosatta i typ texas eller nåt sånt. Californien eller Florida tackar jag dock aldrig nej till. Jag har nämligen kommit fram till att rika amerikaner i de rikare delarna förmodligen har råd med fejksnö, eller åker längre upp i landet för att få lite snö kring jul. Efter den här "vintern" är jag dessutom inte speciellt kräsen. Vem vet, förra vintern kanske var vintern jag såg snö för sista gången? Inte någon speciellt trolig, men desto mer skrämmande tanke. Hu!

Nu ska jag slänga mig i badet och måla naglarna. Sen ska jag ta på mig festblåsan... alltså potatissäcken och styra kosan över gatan och till Jossan.