What's the story?
...morning glory. Ja, jag undrar vad dagen kan komma att bjuda på.
Gårdagen bjöd hur som helst på veckans sista skoldag. TACK. Efter den traskade jag, Ann och Jossan upp på stan för att invänta lämpliga bussar och Ellinor. Jossan åkte till Degerfors för att fixa frillan. Jag och Ann kunde inte stå emot vårt sockersug och gick svaga till JamJam för att höja insulinhalten ett snäpp eller tio.
Efter ett tag kom både Ellinor och bussen och vi styrde kosan mot pennybridge.
Där var det folk, kan man säga om man inte är så mycket för överdrifter. En liten överdrift hade dock varit att det var som att komma till Indien (tror jag, jag har aldrig varit där). Vi lyckades trots alla människor hitta både det ena och det andra. Ellinor var den som handlade minst, men vars samvete också lär vara renast och vars plånbok är mest oförändrad. Ann och jag gick verkligen in för det där med att hitta något. Hon handlade tre tröjor, ett linne, en jättefin tavla och ett par byxor. Jag var inte mycket sämre och handlade två tröjor, ett par byxor, ett halsband och ett par knästrumpor.
När vi kom hem och var lagom trötta och hungriga gick jag hem till mitt. Hemma var jag tvungen att visa upp dagens fångst för min mamma. Hon blev störtförtjust i byxorna och i en av mina trökor. Att mamma uppskattar det jag köpt lika mycket (eller t o m mer än) som mig lättar alltid samvetet lite.
Efter ett tag knackade det på dörren. In kommer en ganska oväntad, men inte ovälkommen, Steve. Min bror alltså. Han hade kommit för en kort visit i staden. Mamma satte genast på kaffe och vi fikade och pratade lite. Till sist kunde jag inte stå emot john blunds gruskrig mot mina ögon. Innan jag gav upp helt tittade jag dock på slutet av Farväl Falkenberg och kollade klart på det sociala arvet, den sista delen i modstriologin. Det var min gårdag det. Hoppas den här dagen blir mer spännande än så. Jag orkar inte spä på allt en smula för att ö h t ha något att skriva om. Jag vägrar inse att mitt liv är såpass händelsefattigt!
So long.
Gårdagen bjöd hur som helst på veckans sista skoldag. TACK. Efter den traskade jag, Ann och Jossan upp på stan för att invänta lämpliga bussar och Ellinor. Jossan åkte till Degerfors för att fixa frillan. Jag och Ann kunde inte stå emot vårt sockersug och gick svaga till JamJam för att höja insulinhalten ett snäpp eller tio.
Efter ett tag kom både Ellinor och bussen och vi styrde kosan mot pennybridge.
Där var det folk, kan man säga om man inte är så mycket för överdrifter. En liten överdrift hade dock varit att det var som att komma till Indien (tror jag, jag har aldrig varit där). Vi lyckades trots alla människor hitta både det ena och det andra. Ellinor var den som handlade minst, men vars samvete också lär vara renast och vars plånbok är mest oförändrad. Ann och jag gick verkligen in för det där med att hitta något. Hon handlade tre tröjor, ett linne, en jättefin tavla och ett par byxor. Jag var inte mycket sämre och handlade två tröjor, ett par byxor, ett halsband och ett par knästrumpor.
När vi kom hem och var lagom trötta och hungriga gick jag hem till mitt. Hemma var jag tvungen att visa upp dagens fångst för min mamma. Hon blev störtförtjust i byxorna och i en av mina trökor. Att mamma uppskattar det jag köpt lika mycket (eller t o m mer än) som mig lättar alltid samvetet lite.
Efter ett tag knackade det på dörren. In kommer en ganska oväntad, men inte ovälkommen, Steve. Min bror alltså. Han hade kommit för en kort visit i staden. Mamma satte genast på kaffe och vi fikade och pratade lite. Till sist kunde jag inte stå emot john blunds gruskrig mot mina ögon. Innan jag gav upp helt tittade jag dock på slutet av Farväl Falkenberg och kollade klart på det sociala arvet, den sista delen i modstriologin. Det var min gårdag det. Hoppas den här dagen blir mer spännande än så. Jag orkar inte spä på allt en smula för att ö h t ha något att skriva om. Jag vägrar inse att mitt liv är såpass händelsefattigt!
So long.
Kommentarer
Trackback