Half the world away
Hur ska det här sluta? Ensam vid en dator med hundratusenmiljoner miljarder okända siffror och ordernummer, ingen radio, ingen mp3, ingen musik alls. Bara ljudet av John blund som envist kastar sand i mina ögon. Tur att det är nära till kaffemaskinen. Och att jag inte kunde haft bättre med tid på mig. Ingen stress, liksom.
Idag blev jag glad när jag tittade i tidningen. Äntligen har folk på allvar börjat kritisera Karlskoga centrum. Inte en dag för sent. Dessutom har jag kommit på en bra sak med att bo här. Man blir knappast bortskämd ur rent arkitektursyfte. Jag har ett enda krav på min nästa hemstad; den ska inte ha en byggnad mitt i centrum, som ser ut som Kulan. Jag är inte heller speciellt kräsen när det gäller utbudet av aktiviteter. Bara den har ett fik som är öppet längre än till sju, samt en och annan bra bandbokare är jag mer än nöjd. Om det dessutom råkar vara i närheten av de som jag mår bäst av (mina vänner), måste jag inse det faktum att jag antagligen fått hjälp från högre makter.
Jag vet att jag inte kommer att ha mitt hem här om fem år. Det känns bra, faktiskt. Ännu bättre känns det att jag skulle kunna bo i stort sett var som helst, bara det är bättre än Karlskoga (det krävs som sagt inte alltför mycket). Något jag är väldigt rädd för är att jag inte ska känna mig lika "hemma" i en annan stad, som jag gör i Karlskoga. Man vet ju faktiskt aldrig. Bara tanken är för nedstämmande för att tänkas på. Visst vore det bra med ett mål, men jag vet hur det brukar bli när jag får för mig något. Bättre att inte ha alltför höga krav eller förväntningar varesig på sig själv eller på sin kommande hemort. Då blir man lätt besviken oavsett. Jag vill bli lycklig och en bra människa, oavsett var i världen jag ska behöva åka. Vem vet, jag kanske hamnar i Polen, eller kanske Skåne? Och jag kanske inte alls blir någon erkänd inredningsarkitekt, journalist eller politiker. Jag kanske blir mattant, vaktmästare eller sophämtare. Eller, nej förresten... Jag har kanske vissa krav, mål och förväntningar trots allt.
Jag lider nog av samma syndrom som bröderna gallagher, och det gick ju faktiskt hyffsat för dem, ändå. rockstrjärna och skithög står ändå inte högst på min lista.
Slut på ordbajset, tillbaka till orderbajset istället.
Idag blev jag glad när jag tittade i tidningen. Äntligen har folk på allvar börjat kritisera Karlskoga centrum. Inte en dag för sent. Dessutom har jag kommit på en bra sak med att bo här. Man blir knappast bortskämd ur rent arkitektursyfte. Jag har ett enda krav på min nästa hemstad; den ska inte ha en byggnad mitt i centrum, som ser ut som Kulan. Jag är inte heller speciellt kräsen när det gäller utbudet av aktiviteter. Bara den har ett fik som är öppet längre än till sju, samt en och annan bra bandbokare är jag mer än nöjd. Om det dessutom råkar vara i närheten av de som jag mår bäst av (mina vänner), måste jag inse det faktum att jag antagligen fått hjälp från högre makter.
Jag vet att jag inte kommer att ha mitt hem här om fem år. Det känns bra, faktiskt. Ännu bättre känns det att jag skulle kunna bo i stort sett var som helst, bara det är bättre än Karlskoga (det krävs som sagt inte alltför mycket). Något jag är väldigt rädd för är att jag inte ska känna mig lika "hemma" i en annan stad, som jag gör i Karlskoga. Man vet ju faktiskt aldrig. Bara tanken är för nedstämmande för att tänkas på. Visst vore det bra med ett mål, men jag vet hur det brukar bli när jag får för mig något. Bättre att inte ha alltför höga krav eller förväntningar varesig på sig själv eller på sin kommande hemort. Då blir man lätt besviken oavsett. Jag vill bli lycklig och en bra människa, oavsett var i världen jag ska behöva åka. Vem vet, jag kanske hamnar i Polen, eller kanske Skåne? Och jag kanske inte alls blir någon erkänd inredningsarkitekt, journalist eller politiker. Jag kanske blir mattant, vaktmästare eller sophämtare. Eller, nej förresten... Jag har kanske vissa krav, mål och förväntningar trots allt.
Jag lider nog av samma syndrom som bröderna gallagher, och det gick ju faktiskt hyffsat för dem, ändå. rockstrjärna och skithög står ändå inte högst på min lista.
Slut på ordbajset, tillbaka till orderbajset istället.
Kommentarer
Trackback