Sandra

Peace & love är slut iår igen, och det har varit underbara dagar. Vi såg det vi åkte dit för att se, minus ett par artister som det var för trångt för att se. Sugarplum var bättre än väntat (att se Victor sjunga jumpin jack flash är ju det närmsta en ung jagger man bara kan komma), Kristian Anttila var jättefull och jättebra, Mando var lika bra som väntat (alltså väääääldigt bra), Elias var lika söt som väntat, och Horrors var tusen gånger bättre än väntat. Då hade jag ändå väntat mig en svinbra konsert. Det var inte likt någonting annat jag sätt. Det var verkligen horror, på världens bästa sätt! Jag ska se dem igen, många gånger.
   Vi sov som stockar, söp lagom (lite väl lagom för min del), åt bra och kom hem bekvämt. Vi hade världens bästa bandare och jag hade världens bästa sällskap. Jag älskar peace & love, jag älskar borlänge och jag älskar att åka TiB-tågen. Det ska mycket till för arvika att slå det här. Dessutom fick jag och Jossan veta att vi får studiebidrag för juni månad också. Lycka! Mina pengar går alltd till kläder, musik och godis. Och eftersom det är sommar ska tusenlappen oavkortat gå till musik.

Nu orkar jag inte skriva mer om festivalen. Det finns egentligen inte så mycket mer att skriva ändå. Ska sova en timma, fylla om min mp3 och ta en promenad.