Sandra

Herregud. Jag dör snart. Eller nej, jag somnar snart. Det är nog inte hälsosamt att sova såhär lite under såhär lång tid. Dagarna blir ganska meningslösa när jag går omkring som en levande död, dessutom.
Och hur fan ska jag klara av en festival i slutet av den här veckan, men min syster dessutom. Tur att första bandet för lördagen inte spelar förrän klockan fem på eftermiddagen. Då kan jag sova nästan hur länge jag vill. Åh, det ska bli kul att för en gångs skull åka på en festival utan några som helst förväntningar. Eller jo, jag förväntar mig en mysig festival med softa band, inget mer. Två ynka dagar kvar på löjligt tidiga morgonar, sen är det semester.

Usch, snart måste jag cykla iväg på tråkigt kurirenmöte och få ännu mera jobb... och sen har jag ett bombnedslag att ta rätt efter på mitt rum. Matlådan fyller inte på sig av sig själv heller, hur länge jag än låter den ligga vid spisen, så jag antar att jag får ta tag i det också. Men sen, sen är det fan dags att säga hej till drömmarna. SOVA! SLEEP! SLAFEN! SÖMN! Åh herregud....