Sandra

Så var det slut på sena nätter och sovmorgon. Och jag börjar jobba igen lagom till sommarvärmen spås komma. Den här sommaren har verkligen inte kännts som vanligt. Kanske delvis för att den inte är som vanligt. Men det är nog inte bara det, jag har varken förätit mig på glass eller pressat mig rödbränd på stranden. Faktum är att jag inte ens badat en enda gång iår.
Men redan nästa helg händer det lite roligare saker. Så åker vi till Eskilstuna för att kolla in Arker och Sockerplommon. Det känns skönt att åka till en riktig stad, istället för ett fält. Och förhoppningsvis få sova i ens tuga, istället för tält. Och äta kex och ost och dricka gott vin, istället för att äta nudlar och riskakor och dricka äckligt surhetsvin. Det blir nog sista äventyret för den här sommaren också. Känns lite vemodigt, fast ändå ganska skönt.

Gårdagen blev spontan och trevlig. Jag cyklade (hua för den cykelturen alltså!) till stan för att möta Kristin och Sofie, vi skulle fika förstås. En macka och en god chai-latte senare började vi känna oss lite rastlösa. Vi kom då på att sex & the city-kväll och vinmys skulle stå på schemat. Det blev en lagom fredagkväll med trevligt sällskap. Vita helgen gick åt skogen, men det gjorde inte så mycket. Jag har hela hösten på mig att ha vita helger.


Nu är jag skrivmätt, men en fråga återstår:
Varför slutar det aldrig att blåsa ute?