Dan före dan

Det är omöjligt att förstå det helt. Imorgon tar vi studenten. Imorgon. Studenten. Känslorna är minst sagt blandade. Självklart ska det bli så jäkla skönt att gå på sommarlov (även om det är det sista någon i sitt slag) och få slippa all press. Men jag inser att pressen jag har på mig nu är ännu tyngre, och att jag sett många "vardagsmänniskor" för sista gången. Vissa är jag bara lättad över att slippa, medan andra kommer att lämna tomrum. Det känns skönt att jag har sommarjobb, att jag bestämt mig för att stanna i kga åtminstone ett halvår för att planera min framtid, och att peace & lovebiljetten är bokad (det har den visserligen varit ett tag, och jag kunde inte ångrat det mindre). 
   Morgondagen blir en dag full av tårar, skratt, skålar (alltså såna man gör med dryck i glas, för att fira något...) och känslor.

Ytterligare ett wake up call fick vi med avslutningsshowerna. Fnissigt var ordet. Eller snarare hysteriskt. Avslutningsmiddagen var godare än balmiddagen (tack skolanför att ni upptäckt quorn och tunnbrödsrulle!) och vi slapp leta ihjäl oss efter bord.
   När showerna var slut smet vi hemåt för att uträtta diverse studentsysslor. Mina bestod av att städa rum, gillerstuga och att klippa mig. Nu är jag nästan hårlös och slipper (nästan) oroa mig för mössfrilla. Mitt orosmoment kommer att vara studentklänningen. Jag kommer att äga den fulaste studentklänningen någonsin. Tur att alla är så fulla och glada att de förhoppningsvis inte märker något!

Nu är jag så trött att jag skulle kunna dricka tio starka espresso utan att känna mig pigg. Om ungefär tjugo minuter ska jag åka runt stan och hämta upp klasskompisar för att sedan åka vidare till Degöföch och klä studentvagnen.

En banan på det kanske?
Schwing Schwing!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback