The dreams we had as children fade away
Åh vilken skön dag det varit! Igårkväll kom min syster på att hon ville till stugan, fast att hon inte hade nån att åka dit med. Eftersom jag aldrig sovit i den stugan vi har nu såg jag det som ett ypperligt tillfälle.
Resan till var inte alltför rolig. Dels var jag sjukt trött, och dels körde jag ihjäl mitt första djur. Jag hatar fåglar mer än mycket, men jag tycker ändå att de förtjänar att leva lika mycket som alla andra varelser. Därför blev jag och min vegansyster rätt skärrade. Men det fanns inte så mycket att göra åt hemskheten, och vi fortsatte därför mot ullvettern och stugan.
Kvällen vigdes åt film i form av Pirates 2 och meangirls, samt åt jättegod mat i form av hemmagjord potatissallad och basilikakorv (det smakar bättre än vad det låter, eftersom den inte smakar kött). Det förtärdes även en hel del godis och dricka, som alltid när man kollar på film. Trött och mätt gick jag till sängs i mitt nyrenoverade rum. Jag älskar mitt nya rum, men det är som att vakna med solen två meter utanför fönstret. Inte för att det är speciellt varmt, utan för att man blir totalbländad från klockan fyra på morgonen. Det hindrade dock inte mig från att sova till klockan halv ett, även om jag fick somna om ungefär 30 gånger. Frukosten var ingen nyttighet, men det ska den väl heller inte vara när det är söndag? Jag och Sabina satte i första bästa skiva i spelaren och åt frukosten (läs; kakorna).
Vad passar bättre en halvmulen söndag, än en film? Idag var det dags för Edward Scissorhands och Pirates 1. Efter första filmen sprack det upp och blev riktigt soligt. Då kunde inte min lata sida stå tillbaka för den hurtiga, jag var tvungen att ta en promenad. Och fyfan vad underbart det var att ta en riktig lantisväg (förbi alla sommarstugor och åretruntboenden, alla åktrar och in i skogen) till sjön där jag satte mig på bryggan och badade fötterna. Det hade kunna kännas riktigt fjantigt att sitta där ensam, men jag var inte ensam för jag hade musik i öronen. Efter ett tag tröttnade jag ändå och styrde kosan mot Bjurtjärns kyrka (det var där jag skulle vända alltså) och senare hemåt. Bortsett från ett antal flug- och fjärillsattacker insåg jag att det finns en liten lantis i mig, trots allt.
Nu borde jag verkligen sova. Imorgon är det jobb igen. Fast bara tre dagar den här veckan, och bara åtta timmar varje dag. Sen är det dags för... ja vem vet inte det?!
Följ med mig på Rip It Up någon förresten. Det kan bli hur kul som helst ju! hih.
Resan till var inte alltför rolig. Dels var jag sjukt trött, och dels körde jag ihjäl mitt första djur. Jag hatar fåglar mer än mycket, men jag tycker ändå att de förtjänar att leva lika mycket som alla andra varelser. Därför blev jag och min vegansyster rätt skärrade. Men det fanns inte så mycket att göra åt hemskheten, och vi fortsatte därför mot ullvettern och stugan.
Kvällen vigdes åt film i form av Pirates 2 och meangirls, samt åt jättegod mat i form av hemmagjord potatissallad och basilikakorv (det smakar bättre än vad det låter, eftersom den inte smakar kött). Det förtärdes även en hel del godis och dricka, som alltid när man kollar på film. Trött och mätt gick jag till sängs i mitt nyrenoverade rum. Jag älskar mitt nya rum, men det är som att vakna med solen två meter utanför fönstret. Inte för att det är speciellt varmt, utan för att man blir totalbländad från klockan fyra på morgonen. Det hindrade dock inte mig från att sova till klockan halv ett, även om jag fick somna om ungefär 30 gånger. Frukosten var ingen nyttighet, men det ska den väl heller inte vara när det är söndag? Jag och Sabina satte i första bästa skiva i spelaren och åt frukosten (läs; kakorna).
Vad passar bättre en halvmulen söndag, än en film? Idag var det dags för Edward Scissorhands och Pirates 1. Efter första filmen sprack det upp och blev riktigt soligt. Då kunde inte min lata sida stå tillbaka för den hurtiga, jag var tvungen att ta en promenad. Och fyfan vad underbart det var att ta en riktig lantisväg (förbi alla sommarstugor och åretruntboenden, alla åktrar och in i skogen) till sjön där jag satte mig på bryggan och badade fötterna. Det hade kunna kännas riktigt fjantigt att sitta där ensam, men jag var inte ensam för jag hade musik i öronen. Efter ett tag tröttnade jag ändå och styrde kosan mot Bjurtjärns kyrka (det var där jag skulle vända alltså) och senare hemåt. Bortsett från ett antal flug- och fjärillsattacker insåg jag att det finns en liten lantis i mig, trots allt.
Nu borde jag verkligen sova. Imorgon är det jobb igen. Fast bara tre dagar den här veckan, och bara åtta timmar varje dag. Sen är det dags för... ja vem vet inte det?!
Följ med mig på Rip It Up någon förresten. Det kan bli hur kul som helst ju! hih.
Kommentarer
Trackback