Sandra

Idag är så himla vår! Solen har skinit hela dagen och det är så himla skönt ute. Jag känner att mitt behov av ett par solglasögon blir större och större. Man vill ju kunna gå ute utan att kisa tills man får kramp i ögonlocken...

Idag var det inte bara riktigt vårväder för första gången, jag gjorde plättdebut också. Och när jag säger plättar menar jag inte såna där på tunn svensk pannkakssmet. Nej, jag menar tjock smet med bakpulver. De var inte speciellt vackra, men de smakade ljuvligt tillsammans med sirap och te. De smakade nästan som munkar när jag tänker efter.

Kanske är det bara jag som är på ovanligt bra humör, men jag blev faktiskt riktigt glad över att se släppet till Hultan. Jag har visserligen fortfarande inte riktigt bestämt mig för om jag ska åka. Men det här släppet peppade mig verkligen.
Jag får nästan ångest när jag tänker på sommaren. Den kommer säkert att bli bra. Men för det första har jag inte något sommarjobb än, och för det andra så kommer det att bli den sista som kommer att vara sig lik. Efter det är det fyra veckors semester som gäller och en himla massa ansvar och tråkga brev med räkningar i.
Igår fick jag dock veta att vi ska till Grekland den 5:e September. Då blev jag lite lugnare, för att jag kan skjuta upp vuxenlivet ett par veckor.

Nu ska jag rexa lite, för nu verkar det äntligen som om vår cafékväll till projetarbetet börjar fixa sig. Jag måste bara försöka få tag på någon i Misconduct, vilket inte är det lättaste.

---

 
Glädjande nog kan jag meddela att min positiva dag fortsatte. Dansen gick som en dans (det är nu ni ska skratta högt och länge), inte riktigt kanske, men det funkade bra för alla inklusive mig själv. Idrotten var kul, trots att jag sträckte rumpan, hur man nu lyckas med det. Jag lyckades i alla fall jättebra och har haft ont sedan dess. Streckningar är aldrig roliga, men när man strecker rumpan får man faktiskt lov att se förbi lite smärta och se det komiska i det hela.
Efter lite pepp och ett bra bandsläpp har jag bestämt mig; jag ska göra allt som står i min makt för att ha råd med hultan iår. Det innebär att varenda liten futtig krona från kuriren ska tas ut och sparas i ett kuvert (jag litar inte på mig själv när jag har pengar på banken) för att sedan gå till biljetten och dunkar med fesljummet vin-.-

Men det var tyvärr inte positiva saker jag gick hit för att skriva om. Jag har, dokumentärälskare som jag är, nyss kollat på ett program jag inte minns namnet på, på kunskapskanalen. Det handlade om miljö- och rättvisemärkta kläder. Jag vet inte riktigt vad som händer med mig när jag ser dokumentärer som handlar om såna saker, men jag blir som förbytt. Jag blir arg och grymt rebellisk och målmedveten. Men när jag vaknar dagen därpå sätter jag på kranen fem minuter innan jag ska använda den, för att inte få kallt eller ljummet vatten att tvätta ansiktet i. Sätter på kaffet utan minsta tanke på vilken skada det inneburit för någon annan eller för miljön. Tänk om jag kunde vakna någon dag, med samma beslutsamhet som jag hade fem sekunder efter programmet. fan vilken grym världsvän jag skulle kunna vara:)

Innan jag kollade på det programmet såg jag Vi Äter Oss Till Döds på trean. Då blev jag också arg. Mest blev jag arg på att vi människor är så jävla korkade. Först gör vi allt för att vi ska behöva ta till minsta möjliga ansträngning. Sedan satsar vi massor på nya godissorter och andra sötsaker.
Som om inte det vore nog gör vi program om hur synd det är om feta människor. Okej, det ÄR synd om överviktiga. De kan ju inte hjälpa att affärerna är 90% godis och 10% nyttigheter, där det dåliga är billigast. Eller att i stort sett allt vi gör är anpassat för att vi ska slippa göra det alls...
Jag kommer aldri någonsin att förstå varför all utveckling måste gå framåt. Ibland kanske man måste inse att vissa saker faktiskt var bättre förr?