Sandra

Jag är peppad! Mer peppad än jag varit på jag vet inte hur länge.
Min framtidsvision kom värsta uppenbarelsen. Den sade mig att jag;
1. Skulle ta studenten. (och förstås ha en sjuhelsikes rolig vecka i Bulliiiiis!)
2. Skulle ha jordens bästaste sommar med världens bästaste.
3. Skulle sommarjobba lite, och jobba vidare på Kuriren en bit in på hösten.
4. Skulle åka till en mysik familj i Amerikat och gå på kul collage.
5. Skulle komma hem med en hel hög erfarenheter, beredd att flytta till en eller ett par nordligare breddgrader.
6. Skulle trivas där som fisken i vattnert, med ett hyffsat jobb med hyffsad lön, en hyffsad lägenhet med ett hyffsat läge, massvis av trevliga norrlänningar och självklart en kissekatt till sambo!
7. Ha en rejäl reunion med SPA-weekend med alla mina nära.

Ja, bannemig. Så himla omöjligt kan det knappast vara. I'll try my best liksom!

Idag tog jag ett par kliv närmare studenten och balen, genom att införskaffa ett bar bal/studentskor (fast mamma erbjöd sig att betala balskor om jag hittade ett par som matchade min nyinköpta väska bättre, told'ya Jossan, haha). Och när jag var mitt uppe i jakten, närmare bestämt på Nilssons, för att spana kandidater stod de där: Mina vita keds som jag blev snuvad på förra året. Men icke...där stod endast tre dojjor i storlekarna 39, 40 och 95, alltså på tok för stora skor.
   Men eftersom det var bal- och studentskor jag var ute efter och jag fick släppa min oerhörda besvikelse över att ännu ett år spenderat mina shoppingrundor i Pennybridge vid fel tillfällen, ryckte jag upp mig och traskade vidare mot PC.
   Inga skor där direkt och jag och mitt smakråd Josefine var just på väg därifrån när jag fick syn på något. Det var liksom som om det var ödet, och den här gången fick inget, och jag menar INGET, komma emellan oss. De stod där, vita och perfekta och ropade despåerat på mig. Jag tittade snabbt och satte på mig ett par 37:or. Jag kan säga så mycket som att jag vet vad Kirshti (stavningen är oväsentlig) menar med ett Hallelujah moment! Snabbt som satan ryckte jag åt mig ett par och det har aldrig någonsin kännts så bra att lämna ifrån sig 400 spän i utbyte mot ett par skor. Tänk att de listat ut, när de började tillverka Kedsorginalen för nästan hundra år sedan , att det massvis av år senare skulle födas en tjej, vid namn Sandra, som inte med ett enda undantag kan bära ett par andra tygskor utan att få brutala skavsår och se ut som hej-kom-och-hjälp-mig! Fantastiskt. Och ja, jag talar alltså om skor. Ett fenomen som man (med undantag, förstås) måste ha en stor dos östrogen för att förstå sig på...

Well, hem från Örebro åkte vi i alla fall nnöjda och glada, förrutom en liten sak; det är slut på den Bulgariska valutan på Forex. De skulle dock få in nya pengar på måndag, om man vågar lita på den där döva killen, vill säga:p
   Och på tal om morötter, så fick jag höra att Måns, alltså MmmmmmMåns, kommer till Wickan första Juni. Då blev jag förstås himla glad, över att få ännu en rolig sak att se fram emot.

Närmast på listan står två dagars ledighet och den sista riktiga veckan i skolan. Därefter Yeah! som kommer att bli sååååå kul. Än så länge är det bara Jag, Sofie och Jossan som är helt övertygade om att gratis alltid är bäst (bortsett från Ann, som är på betydligt viktigare äventyr, jag håller alla tummar och några till!). Imorgon väntar semifinal mellan Sverige och Kanada, och sen lite Schlagermys och godis med tjejjorna. Varför är jag den endaste enda i min umgängeskrets som hatar schlager och älskar hockey?!