Sandra

Jag vet inte hur jag ska börja, vad jag ska börja med, eller ens hur jag ska beskriva det. Det har varit en väldigt sjuk vecka. På alla sätt, men överlägset på jättebästiga sätt. Minus Sofie (vi tar igen det på p&l min vän, jag lovar!) så åkte Me3 finest plus Alex och Olle till Bulgarien för en galen vecka. Efter en snabbtur i Stockholm city var det äntligen dags att bege sig till Arlanda. Efter diverse småkrångel med trasiga pass (rosa pass är heeeta) satt vi plötsligt på planet. Och ännu mer plötsligt var vi framme vid Yantra. Jag och mina två rumskamrater Ann och Jossan var helnöjda med vårt rum, och sängarna såg till en början riktigt lockande ut. Trots att det var en hemsk historia att sova i sängarna kunde ingen stå emot tröttheten. Frukosten dagen därpå var även den som ett hån mot att vi inte åkte till Napa. Dessutom var det kallt och våra rumsgrannar (vi bodde helt avskilt från våra bulliskompisar) såg lagom tråkiga ut. Efter en minst sagt konstig frukost (om man inte är van vid att äta popcorn, soppa, kakor, fetaostsallad eller nudlar till frukost) stekte vi lite vid poolen. På tal om steka... så växte flera minnesvärda citat fram, och steka/steeeek! var ett av dem. När vi stekt klart gav vi oss ut för att leta lite alkohol. Ungefär 20 svenska kronor fattigare (men en vinflaska och lite annat gottigt rikare) började festhumöret att infinna sig hos oss.
    Små balkonger är inget som avskräcker oss, inte det minsta. 13 personer på en balkong för tre. Och fler skulle vi bli. Vi fick besök av ett par av våra grannar (en av dem lade gruden för ett nytt citat) som tydligen kom från eksjö och nässjö. Efter en kortare pratstund med dessa bar det iväg till Lazur (tror jag, dagarna flyter lätt ihop när man inte sover). Partystället nummer ett, som skulle ha 57953457 dansgolv och krylla av svenskar och bra klubbmusik.    Det kanske är extremt dålig karma eller nåt... hursomhelst så möttes vi inte av det tidigare nämnda utan istället av en luftfuktighet på 110%, tiotusentals svettiga och äckliga bulgarer, skitmusik och toaletter som kostade pengar. Vi bokstavligen flydde därigfrån.

Resterande dagar bestod av restaurangbesök (billiga sådana), alkoholintag av det allvarligare slaget (dock billiga sådana), balkonghäng med mysmusik, barhäng hos världens gulligaste Stan, knäppa frukostar, sena nätter, stekiga dagar vid poolen och stranden, och skratt till våra magar exploderade. Jag är såhäääääääääär glad att varken jag eller någon annan av oss åkte till Aiya Napa.

Även om jag verkligen haft the time of my life känns det mer än skönt att vara hemma. Jag älskar bubbishäng i Bullis, men jag älskar Sverige också (har faktiskt aldrig känt mig så patriotisk, inte ens efter två veckor i afrika). Kranvatten, frukt, grönsaker, svenskar, och toapapper i toan är guld just nu. så fort jag packat upp och städat mitt rum ska jag skölja min mun med tusen liter listerine, pensla tänderna med vitningspenna, bada, lägga en fet ansiktismasik och hårinpackning, göra en sallad till kvällsmat och dega framför tv:n med ett glas iskallt KRANVATTEN.

Till sist:
"Speak no more!"
"Steeek!"
"Va é dé för nånting?"
"Hejru, tack du, tack du"

Inte ens den värstaste värstaste demensen kommer kunna få mig att glömma den här resan.