Sandra

Det är verkligen sååå lite kvar i skolan nu. Det känns jätteskönt, på ett sätt. Dessvärre börjar verkligheten och allvaret komma ikapp mig. Vad fan ska jag göra sen, när allting är slut? Jag vet ungefär var i världen jag vill, vilka städer jag vill bo i. Men jag har ingen aning om vad jag ska göra där, eller hur jag ska komma dit.
   Jag orkar inte tänka på det just nu, det vore ändå förgäves. Det är roligare att se till allt som händer i sommar istället.

För det händer faktiskt en hel del. Jag har till exempel fått sommarjobb. Och eftersom jag är arton iår får jag jobba över hur mycket jag vill. Men innan jobbet kallar ska vi på Yeah i Örebro, till Bulgarien, på bal, ta studenten, och vi ska (har jag bestämt, med medhåll från Jossan) ha piratesmaraton och se trean på bio. Kanskekanskekanske hinner vi (läs; mamma & papa) fixa klart i stugan så att man kan sova över där också. På onsdag får jag dessutom veta om jag får åka till hultan gratis. Annars är det bara att hålla tummar och stortår för att jag har råd att åka och att det kommer sisådär tjugo svinbra band som är värda pengarna.

   En sak som är säker är att jag ska njuta så mycket det går av mina sista månader som ansvarslös. Sedan är det bara att vänja sig vid tanken på att aldrig mer ha ett sportlov...eller nåt annat lov heller för den delen. Shit, jag måste skaffa mig en katt, ett gäng Seinfeld DVD:er och Sex & the City-boxen om jag ska klara mig.

Var fan köper man krumelurpiller?!