Sandra

Wiie! Nu vet jag äntligen var jag ska tillbringa nästa år. Det går inte alls att bestrkiva alla känslor, lättnaden och spänningen. Därför ska jag inte ens försöka, men jag kan åtminstone berätta var jag ska. Det blev familjen Pelosi i Westfield, New Jersey. Ett jättefint litet område (lite större än Karlskoga), men bara 35 minuter till Manhattan och New York City. Så jäkla perfekt. Jag ville inte bo mitt i New york, så en timma från huset till New York med buss är så bra som det kan bli! De är så himla gulliga, och var verkligen underbara när de ringde för andra gången idag. Att prata med båda föräldrarna på samma gång är inte direkt det lättaste, men jag tycker det är skitbra att båda är engagerade. Har haft kontakt med både deras au pair och den lokala "au pairrådgivaren" eller vad man ska kalla henne, och allt verkar hur bra som helst. Visst kommer jag säkert att upptäcka sämre saker när jag kommer fram, men att allting börjar såhär är ju en förutsättning för att jag ska orka lämna allting här och åka iväg. Kommer säkert att lägga upp bilder på huset och barnen sen. Men det känns bäst att fråga familjen om lov förstå, haha.
   Det blir antagligen den 9 januari jag åker, alltså rätt snart... Och jag vet redan hur schemat ser ut, haha. Mycket jobb, men det känns bra att veta om det redan innan. Jag kommer att få chockar så att det räcker ändå skulle jag tro.

Nu är jag rätt tom i huvudet, så jag har inte så mycket mer att skriva. Det är thanksgiving i usa imorgon, och familjen ahr lovat att skicka mig en utförlig rapport om deras firande, vilket jag ser fram emot. Jag får väl rapportera om fika med mina vänner, shopping i Örebro och hockey, eller nåt-.-

För första gången någonsin känns det som om jag gjort helt rätt val att åka. Om jag känner mig själv rätt kommer jag att vilja stanna hemma mer än allt annat när det är dags att åka. Men nu finns det ingen återvändo ö h t, så det är bara att sätta arslet på planet och hoppas på det bästa...;)