Sandra

Nej, usch för att känna så. Tur att jag idag insåg att jag kanske har ett år usa bakom hörnet. Idag var jag nämligen på intervju/möte. Kissnödig, kall och allmänt oförberedd kom jag dit, sist förstås (men jag kommer faktiskt från Karlskoga). Intervjun kändes givande, och jäkligt amerikansk. Det var korsförhör om speciell kost, om man rökte, hade tatueringar eller synliga piercings. Att vara vegetarian verkar inte vara något större problem som tur är.
   Det värsta på hela tiden ( strax före frågorna som ställdes och skulle besvaras på engelska förstås) var personlighetstestet. Helt sjuka påståenden, som "jag tycker att som inte följer lagen ska straffas till vilket pris som helst", och andra som var hundra gånger knepigare, skulle besvaras med falskt eller sant. Inte var det ett påstående heller, 260 för att vara mer exakt. Men det gick bra, och jag var den enda som var helt färdig med min ansökan. Såhär i efterhand känns det nästan lite onödigt att jag stressade ihjäl mig för att hinna med den i tid, samtidigt som det är skönt att kunna åka till Stockholm och Tyskland utan att oroa sig.
   I örebro köpte jag tågbiljetter hem från Stockhlm och växlade lite pengar också.

Jag var hungrig som ett djur när jag kom hem och satte igång att steka pannkakor så fort jag fått av mig ytterkläderna. Sen tog jag tag i mig själv och ringde ett samtal till värden för lägenheten vi ska bo i när vi är i Stockholm. Idag har jag alltså gjort fler duktiga saker än vad jag vanligtvis gör på en månad. Och ja, jag ska sluta skryta nu. Jag kan bara inte hjälpa det, jag har inte tagit tag i någonting på så länge, att allting känns som världens bedrift. Haha.

Ska gå upp och käka lite godis och se vad det är på tv- och filmkanalerna ikväll, och i övriga helgen också för den delen. Jag ska alltså ha en sån där skitrolig äta-kolla-på-tv-och-vara-lat-helg.