Sandra

Phu! Den här dagen har varit kämpigast på länge. Klockan halv nio... eller nej, så var det ju inte. Klockan var halv åtta när min pappa ringde på min begäran för att kolla att jag var vaken. Men det var jag inte. Jag sov som ett barn och hade inte ens hört klockan. När jag gick ut i köket förstod jag varför. Den hade inte ringt eftersom klockan bara var halv åtta, och jag ställt min klocka på prick. Pappa hade gått till jobbet utan att ställa om klockan på sitt rum, så han trodde liksom att den var mer än vad den var. Tur för honom att jag älskar att somna om, haha. När jag vaknade klockan åtta hade jag drömt en sån där dröm man bara inte får vakna upp ifrån. Jag höll typ på att klara upp värsta grejen, ni vet sådär så att man nästan har kommit med världens nyhet men vaknar istället. Det kunde ju vara så att jag höll på att komma på botemedlet till AIDS eller cancer i drömmen, så jag somnade om. Utan att komma fram till något liknande, dessvärre.

Hela morgonen ägnades uteslutande åt bokläsning. En bok och en recension skulle vara fixad till mötet klockan två, så jag hade lite bråttom. Recensionen blev skitdålig som vanligt, men jag blev klar i tid och hann dessutom precis till bussen. Jag älskar dagar när man har marginalerna på sin sida, de är rätt sällsynta i mitt fall.
   Det enda som inte var på min sida idag var mitt kontoutdrag. Efter uttaget idag kunde jag inte låta bli att skratta. 3.45 kronor är vad jag har att leva på den här månaden. Jag kommer alltså att få strunta i allt vad nöje heter om jag inte snålar i veckan.

Om tio timmar ska jag befinna mig i Örebro, så det är väl kanske bäst att inte sitta här.
Adjökens!