Sandra

Jag vet inte hur jag ska börja. Hade liksom tänkt mig en bra start på hösten. I den ingick att färga håret. Lite lite mörkare, med slingor nära min gamla färg var det tänkt. Det såg bra ut till en början. Men efter att ha tvättat ur färgen trodde jag inte det jag såg. På trettio minuter hade jag förvandlats till Britt 70+! Mitt hår var silvergrått. Och jag överdriver inte alls! Mamma försökte hjälpa till och gick ner i källaren för att leta upp en gammal toning som jag kunde täcka öer katastrofen med. Det slutade med att pappa fick traska iväg till prix och över telefon berätta hur färgerna såg ut, vad de skulle ge för resultat osv. Han kom hem med två jättefina färger. Mamma, som tagit en av de gamla toningarna hemma för att bevisa att färgen skulle bli bra i mitt hår (senapsgult är dock inget jag känner för, inte mamma heller), blev också missnöjd. Pappa köpte två toningar och vi smällde i dem i håret snabbare än snabbast. Mamma blev svart och jag..... ja jag blev gråhårig.

Nu sitter du säkert och tror att det var så det slutade, men icke! Jag menar, varför sluta där? Jag hittade min systers gamla balsamfärg som hon hade när hon hade illrött hår. Mamma tyckte vi skulle testa om mitt stackars hår ville suga åt sig den färgen. Och det ville det! Yes, tänkte jag först. Men inte när jag såg den ceiresa, (stavning?!) feta slingan på huvudet. Fyfan vilken dag, haha! Och vilken nystart, verkligen. Imorgon ska jag införskaffa en brun (usch, jag vill inte vara brunett!) balsamfärg och hoppas på det bästa.

Lite mat och en rakapparat eller kanske en peruk skulle sitta fint nu.
Adjökens!