Sandra

Nu är jag äntligen hemma. Grekland var en stor besvikelse. Inte för att inte Kefalonia var ljöligt fint, och att havet och stranden var underbar. Utan för våran vanliga tur. Varje gång vi åker på semester går något fel. Den här gången var det dock värre än vanligt. Exakta detaljer tänker jag inte nämna, men en kort beskrivning bjuder jag på. Det började redan på vägen dit. Min syster var hos läkaren och han (egentligen borde jag skriva jävla idiot och skit och allting dumt istället för läkare) konstaterade att hon hade körtelfeber. "Men det blir inte värre än såhär och hon kan bada och allt som ni gör, bara hon tar det lite lugnt". Jamen tjena vilken hit att vägra skriva läkarintyg och istället skicka iväg en person utan immunförsvar (och vars journal innehåller ungefär femtom penicillinkurer det senaste året) till Grekland med körtelfeber.Vistelsen i Grekland blev inte alls som läkaren förutspådde. Vi kunde inte göra ett skit, eftersom Sabina blev dödssjuk. Mjälten var förstorad, blodtrycket för lågt och levern dålig. Den lokala läkaren i Grekland (som f ö lika gärna skulle kunna ta över hela Karlskogas sjukvård ensam och klara det finfint) var jättesnäll men skrämde skiten ur alla när han sa "hon är jättesvullen i halsen, men om hon får andnöd är det bara ni kommer över så får vi sticka hål i den". Haha. Nu väntar vi på en ersättning för den totalt bortkastade resan och en väldigt god ursäkt från vårdcentralen.

Det var hur skönt som helst att komma hem. Att veta att man skulle upp tre timmar senare för att stå ut med massor av skrikande ungar var inte lika skönt. Men det värsta hittills är ändå att våran älskade Albin blev jättesjuk imorse. Jag ville verkligen inte till jobbet, och hade en stor klump i halsen hela vägen dit. Jag trodde verkligen inte att han skulle leva när jag kom hem. Men det gjorde han och det kan ha gått bra. Imorgon får han antingen komma hem, eller få en spruta och somna in. Jag vet inte vad jag gör om det blir det sista. Det är konstigt hur nära man kan stå en hund. Även om vi vet att han är gammal och att det kommer att hända förr eller senare, känns det sjukt jobbigt att kanske behöva ta ett sånt beslut imorgon.

För att tala om lite trevligare saker är jag skitglad att vara hemma. Riktigt bestämt mig för ett nyttigare liv. (greklandsresan hjälpte mig att inse att det behövs, haha). Saknar alla mina vänner sjukut mycket, och vill se så fort vi får tid! Och så har jag bokat möte för au pair in America.

Nu ska jag äta mat. Nyttig mat!