Sandra

Jag vet inte riktigt vad som har hänt, om det är min tid som tonåring som är mer eller mindre över, men jag är inte alls lika morgontrött nuförtiden. När jag var yngre var det samma sak, jag sov till klockna nio på morgonen, sen kunde jag inte sova längre. Men sedan jag fyllde ungefär tretton har tiden skjutits fram till tolv eller liknande. Sedan ett par vecor tillbaka har jag dock mer eller mindre gått tillbaka till det, för mig, "normala". Inte riktigt lika tidigt som förut, men idag vaknade jag första gången nio, och gick upp en halvtimma senare. Skönt! För på något sätt har jag alltid vetat att jag inte är någon morgontrött människa till sättet. Jag gillar att vakna lite före alla andra, och äta en lång frukost i ensamhet. Dessutom slipper jag ångest över att ha missat hela dagen.

Idag är det desutom mycket att kunna missa. Ska städa mitt rum, eller krigszoonen jag vet inte vilket som är vilket, och sedan ta en promenad till stan för att kolla efter ett par kästrumpbyxor. Är så fruktansvärt trött på att inte ha några kläder, samtidigt som jag inte vill köpa nya förrän jag kommer iväg till huvudstäderna. Och på tal om huvudstäder så fick vi äntligen tag på en lägenhet att bo i under dagarna vi besöker Stockholm. Den låg inte alls där vi ville, och har gasspis (hjälp), men jag tror nog att jag talar för alla tre när jag säger att det mest känns skönt att ha det klart nu.
   Klockan tre är det dags för hockey, äntligen, haha. Jag drömde inatt om att jag missade matchen, men när jag vaknade var klockan bara halv tio och inte kvart över tre. Drömmen avskräckte mig som tur var inte och jag längtar nästan. Efter hockeyn är det fest med fina vänner och sedan statt och Lassö. Det blir nog grejer det.

Nu kallar rummet/krigszoonen på mig.