Sandra

...Så kommer ett bakslag, nej, mer än ett. Och jag överdriver inte. Om jag önskat att jag kunde få vakna upp i min svenska säng nästa morgon tidigare, så är det inget emot hur jag känner ikväll.

Det började exakt klockan 5.30 i eftermiddags. Jag hade kollat till Nicky och Max hela tiden när de cyklade, och Nicky åkte på sin minimotorcylek. (herregud, det tar verkligen emot att ens ta upp det här igen). Gick in för att sätta på vattnet till pastan. Just när jag skulle kolla ut (efter mindre än en minut) och se att allt var okej så ser jag att Peter kommer i bilen. Ser tyvärr Nicky, eller hör rättare sagt, som krashat med minimotorcykeln. Och ALLT är verkligen kaos. Hans glasögon, som han f ö inte ser ett skit utan, är trasiga, motorcykeln är trasig, och han blöder typ överallt.
Som om inte det vore nog, så är det hans communion, som är värsta stora grejen, på lördag. De ska ta porträttfotografier och allting. Det var en olycka, och det hade kunnat hända även om Peter eller Samantha var där. Det känns bara förjävligt att det hände just nu. Den enda sekunden jag inte var där ute. Det är nog det värsta, för vad skulle jag säga? Kunde ju inte ljuga. Är inte speciellt frustrerad över att det hände, utan att jag inte var där när det hände.

Vi har pratat om det, och jag har sagt att jag är hur ledsen som helst, och att om det finns minsta lilla jag kan göra, så gör jag det. Kändes inte bra, men iaf okej när jag åkte och hämta upp Carina för att åka till rock 'n' Joe och fika med henne, Madelene och Ida. Väl där lyckades jag spilla ut mitt te..Nej, jag skämtar inte, tyvärr. Fick en ny kopp som jag höll på att välta ut en gång till. Den klarade sig dock och efter en trevlig fika och ett kort besök på target kändes det lite spänt att komma hem. Undrar hur mycket de pratat om vad som hänt osv... Men jag blev avbruten i mina tankar. Av ingen mindre än farbror polisen. Och jag skämtar tyvärr inte den här gången heller. Ska kanske nämna att man inte blir stoppad lika diskret här som man blir i sverige. Här är det blåljus så det räcker för en nattklubb, och strålkastare rakt in i bilen. Jag lade på lite extra smör och frågade om jag gjort något fel (förrutom dramat tidigare förstås). Som tur var hade inte jag gjort det, utan det var lyktorna som var trasiga. Ska dock nämna att jag kört den bilden mer eller mindre varje dag sedan jag kom hit, och servicelampan har lyst i över ett år, men just idag av alla dagar blev jag stoppad. Lika bra att samla ihop all skit på samma dag i och för sig.


Finns absolut ingenting jag kan göra för att få något ogjort. Det är förstås inte bara mitt fel. En olycka är ju en olycka. Men det var verkligen så otiming det kan bli. Nu får jag göra mitt allra bästa för att se till att ingenting annat händer. Jag ger det en ärlig chans. Händer det något igen, som är mer mitt fel. Så vill jag inte stanna. Inte i den här stackars familjen i alla fall. Ska sova snart, om jag kan. Herre vilken dag.

Ni som trodde ni hade en dålig dag, ska vi byta?;)