Sandra

Nu får ni som ni vill (minus bilder, för de ligger inte på min dator). En uppdatering, om en händelserik helg.

Jag vet inte riktigt när jag skrev senast, men jag antar att det var innan raftingen och Coldplay.

I alla fall, för två, eller om det var tre, veckor sedan åkte jag Ida och Fung till Stamford i Connecticut för att möta upp Fungs komis Mary Kay, som stod för skjutsen till Hartford, där Coldplay skulle spela. Spelningen var apbra, och det känder underbart att äntligen få se livemusik. Enda dåliga var att de inte spelade några extranummer. Natten spenderades hos en couchsurfare (orkar inte förklara hela grejen med couchsurfing så här har ni;  http://www.couchsurfing.com/). På grund av den snälle couchsurfarens jobbiga kompis somnade vi inte förrän klockan halv fem. Halv sju ringde klockan igen och det var dags att dra sig in till NY för att åka vidare till Fanwood, där Carina mötte upp oss med bilen. Vi åkte vidare till Poconos i Pennsylvania, där vi fyra skulle rafta. Vet inte riktigt om flottränning är det svenska ordet för det.
   Trots lite drama, med en liten pojke som nästan åkte ur i vattnet, tillsammans med hela sin båt, så var det en av de bästa dagarna i USA. Naturen var sjukt fin (ja, jag erkänner att jag blivit en liten naturnörd här... i alla fall ifrån en gummibåt i Poconos) och det var en konstig, men sjukt skön frihetskänsla. Måste göra om det någon gång! Då ska jag ta med mig matsäck, eller åtminstone lite vatten. Vi höll fan på att dö av uttorkning.


Den här helgen stod hårt festande på schemat... HAHA, var det någon som gick på den? Anyway, vi gjorde väl ungefär det motsatta. Styrde bilen mot Pennsylvania Dutch Country. För de som inte vet, till Amishgänget... Ett väldigt fashinerande gäng. Vi gick runt och kollade husen, och folket förstås (fast vi försökte att vara lite diskreta). Åkte även häst och vagn genom Amishområdet, med en Amishgubbe som förare. Efter att vi sagt hejdå till vår nya Amishvän Joe åkte vi och käkade kinamat och glass i New Hope, en av de äldre städerna i USA.
  
Ber så hemskt mkt om ursäkt för ett torrt och överinformativt inlägg. Men jag har så mycket att berätta att jag inte orkar skriva mer än nödvändigt, haha.

Och vet ni vet ni vet ni! JAG, ja det är sant, JAG har ett låttips. Lyssnade på Peters satelitradio på vägen hem från pilatesen och hörde Heart Attack med Low vs. Diamond. Var tvungen att skriva ner det under ett rödljus... F ö ska jag på Kooks, som har My Morning Jacket som förband, i Asbury Park. Måste förresten understryka att jag INTE tränar här, förrutom pilatesen en gång i veckan. Fick det att låta som om jag skulle vara värsta hurtbullen här, vilket förstås är så långt ifrån sanningen man kan komma. Bara för att förtydliga alltså.

Ska självklart längta hem, längta efter mina vänner, min familj, efter mina katter, till och med Albin och Danilo, längta efter nyttig mat, efter normal trafik osv osv osv. Det gör jag femtielva gånger, minst varje dag. Men nu är jag äntligen så jävla glad att jag är här. Jag har hunnit gjort otroligt mycket, och har massor att se fram emot, innan dagen jag sett fram emot mest kommer; dagen jag ska åka hem! Jag är verkligen för svensk för USA, även om det finns hundratals saker jag gillar här. Och jag är verkligen klar med au pairlivet, trots att jag har världens bästa familj här<3

Sådär, det var fanimig en ordentlig uppdatering-.-

<3 på alla där hemma! Tänker som sagt på er massor!