Sandra

... kvar till jag lämnar Lugna Vägen. Fyfan vad sjukt det känns. Eller så är det sjukt just för att det inte känns. Jag har inte insett att jag inte kommer att vara här om 16 timmar, och att jag om drygt ett dygn sitter på ett hotell i USA. Och nästa gång jag skriver ett inlägg, så kommer det inte att vara från datorn hemma, utan från datorn på mitt nya rum, i mitt nya "hem", i ett nytt land bla bla bla. Overkligt.

Kändes overklit igår när jag hade mina bästa här hemma också, för sista gången på lääänge. Jag kan inte förklara hur det kändes när alla gått. Det var först då jag förstod att det är så himla många underbara människor jag inte kommer att träffa på så länge. Jag förstod det i ungefär en minut, sen var det som  vanligt igen.

Det låter kanske konstigt med jag är faktiskt inte speciellt nervös. Borde vara sönderstressad och jättenervös, men så är alltså inte fallet..

Egentligen har jag skitbråttom. Har inte packat en pryl än, men allting ligger framme, så att jag får gå i labyrinter för att komma fram i mitt rum. Ska göra lite kaffe, njuta av det (för jag har hört att kaffet i usa inte ska vara det bästa) och sen blir det packning, nagelmålning, mp3-laddning, strykning osv osv osv...

Som sagt, nästa inlägg är det första från statôra!