Help
Ja, snälla nån uppfinn ett mirakelpiller så att jag blir frisk! Har självklart gått och blivit sjuk. Repris på studenten... och det var fan inte kul. Ganska fashinerande ändå hur min kropp lyckas lista ut när jag som minst behöver bli sjuk. Nu har jag åtminstone hjälp av deras gamla au pair, men hon åker imorgon kväll. Så på onsdag är det bara att gilla läget och göra mitt bästa. Sen är det en skön torsdag, men lång ledighet, en rättså skön fredag, och en välbehövlig helg!
Så det blir inga brev än på ett tag, mina vänner. Förlåt. Men jag ska skriva så fort jag får tid och känner mig bättre. Nu vill jag bara somna, vakna upp frisk och stark nog att klara av det här. Större psykisk påfrestning önskar jag aldrig mer att få. Det är inte så himla farligt egentligen, för jag har fått en underbar familj osv. Men det är ändå inte helt lätt att sitta här och försöka vara duktig och perfekt, samtidigt som man önskar att alla ni var här, alla djur och hela min familj.
Har egentligen inte så mycket mer att skriva. Skulle kunna skriva en bok längre än bibeln om hur jag mår och känner hela tiden. Men jag pratar mycket med Pea, den gamla au pairen. Och hon vet precis hur jag känner, så det gör allting lite lättare. Om några veckor, när barnen vant sig vid mig, jag lärt känna lite folk, blivit mer som en i familjen och förhoppnignsvis börjat träna, så hoppas jag att det känns bättre. Tror nog att den här influensan satt tydliga spår i mitt pubertetsbeteende. Så det lär inte bli så mycket sämre än såhär. Inte för att botten på långa vägar är nådd. Jag känner inte att jag skulle kunna åka hem imorgon om jag fick, men det är jobbigt att vara här, helt klart.
Ta hand om er här hemma, och skicka lite kraft och lite immunförsvar till mig, så ska det nog bli bättre snart. (jag är sjuk också, vilket borde poängteras efter varje negativ mening, jag blir väldigt mycket sån när jag får lite feber och tappar rösten)
<3
/Sandra
Så det blir inga brev än på ett tag, mina vänner. Förlåt. Men jag ska skriva så fort jag får tid och känner mig bättre. Nu vill jag bara somna, vakna upp frisk och stark nog att klara av det här. Större psykisk påfrestning önskar jag aldrig mer att få. Det är inte så himla farligt egentligen, för jag har fått en underbar familj osv. Men det är ändå inte helt lätt att sitta här och försöka vara duktig och perfekt, samtidigt som man önskar att alla ni var här, alla djur och hela min familj.
Har egentligen inte så mycket mer att skriva. Skulle kunna skriva en bok längre än bibeln om hur jag mår och känner hela tiden. Men jag pratar mycket med Pea, den gamla au pairen. Och hon vet precis hur jag känner, så det gör allting lite lättare. Om några veckor, när barnen vant sig vid mig, jag lärt känna lite folk, blivit mer som en i familjen och förhoppnignsvis börjat träna, så hoppas jag att det känns bättre. Tror nog att den här influensan satt tydliga spår i mitt pubertetsbeteende. Så det lär inte bli så mycket sämre än såhär. Inte för att botten på långa vägar är nådd. Jag känner inte att jag skulle kunna åka hem imorgon om jag fick, men det är jobbigt att vara här, helt klart.
Ta hand om er här hemma, och skicka lite kraft och lite immunförsvar till mig, så ska det nog bli bättre snart. (jag är sjuk också, vilket borde poängteras efter varje negativ mening, jag blir väldigt mycket sån när jag får lite feber och tappar rösten)
<3
/Sandra
Kommentarer
Trackback