Sandra

Som ni säkert förståss vid det här laget, är jag ungefär tvåhundrafemtiofemtusen gånger känsligare än jag varit på år. Jag byter humör var femte sekund, och har ingen aning om var jag har mig själv. När jag skriver i bloggen är det alltid skit, för det är då jag får som mest lust att skriva. Måste få ur mig et liksom. Och datorn är min närmsta vän nu.

Idag åkte Pea, den gamla au pairen. Kändes inte alls bra att lämna henne på stationen och åka hem och veta att allting hänger på mig nu. Men jag överlevde, och så gjorde även barnen. Idag i alla fall. Imorgon har jag en otroligt lång dag, och klarar jag den, då är jag fan bra. Kommer att bli tufft, helt klart. Nu har jag börjat fundera på om det verkligen är såhär jag vill tillbringa mitt år, och ja, vi får väl se. Jag ska ge det både en och tio chanser innan jag åker hem i alla fall.

Hemlängtan är jobbig som fan nu också. Precis som alla sagt att den är. Ska försöka att planera in lite saker att göra i helgen, så att jag inte tänker så mycket på allt och alla där hemma. För då är det jag som sitter på nästa flyg hem mot Stockholm. Åh, älskade Sverige, älskade vänner och älskade familj<3

Idag när Samantha kom hem satte hon sig vid datorn, och helt plötsligt säger hon "Heath Ledger's found dead"... VA?! liksom. Sjukt är ordet, och tragiskt förstås. Mest tragiskt. Heath Ledger var inte direkt den första jag trodde skulle dö av en trolig överdos idag. Stackars hans lilla dotter och alla han stod nära. Och stackars alla oss andra som aldrig mer kommer att få se en film med honom igen.

Nej usch, nu är det dags för ett avsnitt av Sex and the City, en dusch och sen sängen. Gamourösa livet va?