Ett inlägg om när man ska hålla häften
Jag har ju många gånger påpekat vilken underbar värdfamilj jag har. Här är en historia jag fan (inlägget kräver redan här en svordom) aldrig kommer att glömma.
Idag har varit en helt vanlig dag. Gjorde barnen iordning till skolan. Skjutsade iväg dem och stannade hemma med Max. Peter ringde och hade en konstig fråga; vilken min favoritfärg var. "Lila" svarar jag, och undrar om han krockat och slagit i huvudet på vägen till jobbet. Det var allt han ville.
Barnen var som vanligt, söta ena sekunden och monster den andra. Jag överlevde dock dagen, som jag gjort alla andra dagar hittills. Åkte och tog en snabbfika på Rock'n'Joe med Carina och Lovisa. Vi pratade om allt möjligt då Carina plötsligt berättar om den nya iPod nano. Den var skitsnygg ett tag, ni vet kvadratisk och skitsnygg, helt enkelt. Vi pratade om hur dåligt det var. Hur kunde vi vänta liksom... fan.
Jag kommer hem, sätter mig vid familjens dator (som jag inte sitter på alltför ofta), för att kolla in de nya nanosarna. "Fan", tänker jag. Peter kommer och undrar vad jag gör. Berättar då om min besvikelse över att 4 GB nanosarna, som dessutom var fyrkantiga, är slut. "Men de går säkert att få tag på på Walmart eller Target väl? För jag ville verkligen ha de där fyrkantiga!" avslutar jag innan Peter går iväg. Ett par minuter senare kommer Peter och Samantha och avbryter mig i mitt surfande.
"Vi vill säga att vi är glada över att du tagit så bra hand om pojkarna i sommar. Vi vet att du haft en tuff sommar, men du har gjort ett så bra jobb, så vi har en överraskning till dig." Jag ville seriöst skära av mig tungan när jag såg vad de höll fram. En helt ny lila iPod nano. Den var förstås inte fyrkantig.... Jag visste inte vad jag skulle säga. Den var skitball, och jag hade ingen aning om hur liten, smidig och skitcool den skulle vara. Isåfall hade jag aldrig vräkt ur mig det där. Har aldrig känt mig så idiotisk, eller ångrat mina ord så mycket. Men jag var så glad och tacksam, helt ärligt, att jag tror att de fattade att jag inte brydde mig om den var fyrkantig eller inte.
Här sitter jag alltså och har världens sötaste värdfamilj, som köper en helt ny 8 GB stor iPod nano, som shufflar låt när man skakar den, och vars skärm ändrar riktning från vågrätt till lodrätt när man vänder på den, i min favoritfärg. Allting efter att jag just tokdissat den. Hade jag sett den hade jag förstås aldrig sagt ngt, utan inte tvekat på att själv köpa den.
Nu slipper jag lägga 200 dollar på en iPod. Men den har ändå kostat lite... Herregud, jag vet fan aldrig när jag ska hålla käften.
Ska ta en dusch nu, skrubba av mig lite skam om jag kan, haha.
Godnatt!
<3
Idag har varit en helt vanlig dag. Gjorde barnen iordning till skolan. Skjutsade iväg dem och stannade hemma med Max. Peter ringde och hade en konstig fråga; vilken min favoritfärg var. "Lila" svarar jag, och undrar om han krockat och slagit i huvudet på vägen till jobbet. Det var allt han ville.
Barnen var som vanligt, söta ena sekunden och monster den andra. Jag överlevde dock dagen, som jag gjort alla andra dagar hittills. Åkte och tog en snabbfika på Rock'n'Joe med Carina och Lovisa. Vi pratade om allt möjligt då Carina plötsligt berättar om den nya iPod nano. Den var skitsnygg ett tag, ni vet kvadratisk och skitsnygg, helt enkelt. Vi pratade om hur dåligt det var. Hur kunde vi vänta liksom... fan.
Jag kommer hem, sätter mig vid familjens dator (som jag inte sitter på alltför ofta), för att kolla in de nya nanosarna. "Fan", tänker jag. Peter kommer och undrar vad jag gör. Berättar då om min besvikelse över att 4 GB nanosarna, som dessutom var fyrkantiga, är slut. "Men de går säkert att få tag på på Walmart eller Target väl? För jag ville verkligen ha de där fyrkantiga!" avslutar jag innan Peter går iväg. Ett par minuter senare kommer Peter och Samantha och avbryter mig i mitt surfande.
"Vi vill säga att vi är glada över att du tagit så bra hand om pojkarna i sommar. Vi vet att du haft en tuff sommar, men du har gjort ett så bra jobb, så vi har en överraskning till dig." Jag ville seriöst skära av mig tungan när jag såg vad de höll fram. En helt ny lila iPod nano. Den var förstås inte fyrkantig.... Jag visste inte vad jag skulle säga. Den var skitball, och jag hade ingen aning om hur liten, smidig och skitcool den skulle vara. Isåfall hade jag aldrig vräkt ur mig det där. Har aldrig känt mig så idiotisk, eller ångrat mina ord så mycket. Men jag var så glad och tacksam, helt ärligt, att jag tror att de fattade att jag inte brydde mig om den var fyrkantig eller inte.
Här sitter jag alltså och har världens sötaste värdfamilj, som köper en helt ny 8 GB stor iPod nano, som shufflar låt när man skakar den, och vars skärm ändrar riktning från vågrätt till lodrätt när man vänder på den, i min favoritfärg. Allting efter att jag just tokdissat den. Hade jag sett den hade jag förstås aldrig sagt ngt, utan inte tvekat på att själv köpa den.
Nu slipper jag lägga 200 dollar på en iPod. Men den har ändå kostat lite... Herregud, jag vet fan aldrig när jag ska hålla käften.
Ska ta en dusch nu, skrubba av mig lite skam om jag kan, haha.
Godnatt!
<3
Kommentarer
Postat av: ko
JÄVEL VAD BORTSKÄMD!!!!!!!
Postat av: Sofie
HAHAHA! Jossans kommentar.
Vad gulligt av familjen :)
Trackback