September
Wohoo, det är september! Det innebär främst tre bra saker;
1. Barnen börjar skolan, vilket innebär gamla rutiner, dagar som går i 120, och att jag får några barnfria timmar varje dag.
2. Det är höstmånad (även om det är allt annat än höst ute) och jag älskar hösten.
3. Jag har varit här, överlevt, och till och med skaffat mig minnen för livet, i åtta månader, fyra kvar alltså. HALLELUJA!
Den sista saken är förstås den bästa. Jag känner att det är dags att gå vidare. Jag älskar USA och familjen, jättemycket. Men är sjukt trött på det här livet.
De senaste dagarna har mycket roliga saker hänt, och en mycket tråkig. Vi börjar med den tråkiga, för att få det överstökat. En av mina katter, mina gullegull, Noel har dött! Han är en... var en 2 och ett halvt år fullt frisk katt, med ett sår på benet. Han dog när han blev nedsövd. Ibland förstår man inte varför saker måste hända.
Idag fick jag dock ett mail från mamma och pappa. En helt främmande människa hade skickat ett mail till dem, om en katt som kom ifrån samma uppfödare som Liam, som måste byta hem. De undrade om vi var intresserade. Av alla människor som man kan skicka ett mail till, av alla saker man kan skicka ett mail om, så kom just det mailet till just oss. Weird...
Har haft en veckas ledighet sedan jag skrev sist. Inte helt fel om man säger så. Har varit på stranden, och så inne i stan förstås. Tog bussen dit en eftermiddag, och sedan tunnelbanan (ännu en sak jag INTE kommer att sakna när jag åker härifrån; Manhattans tunnelbanor) ner till Chinatown, nästan i alla fall. Tanken var att jag skulle stanna kvar där nere, och gå till East Village och till SoHo. Men jag fick bara värsta lusten att gå. Så jag gick. Kunde inte sluta gå heller, vilket var dåligt, för det blev sent, mörkt och alla affärerna stängde. Därför försvann hela mitt syfte, dvs att införskaffa presenter och andra nödvändigheter. Mitt besök, och min promenad avslutades på 42:a gatan och busstationen. Jag gick in i en affär, och uträttade noll av de ärenden jag borde gjort. Otroligt väl spenderade 14 dollar och 50 cent, och sisådär tre timmar av min LEDIGA tid.
Jag har även hunnit byta hud i ansiktet. Det var varken frivilligt, smärtfritt eller planerat. Jag var helt enkelt för svensk och oskyddad (spf 45 är på tok för lite) för Atlanten... Ny hud är ju dock alltid trevligt, och jag ser nästan normal ut igen. Till skillnad från för ett par dagar sedan, då det såg ut som om jag klivit ur en majbrasa.
Åter till september, och att det snart är höst, och för att det efter det snart kommer vara vinter, och för att det efter det snart kommer vara hemresa. Det är fan allt jag kan tänka på just nu. Och det faktum att jag vet vad jag vill plugga när jag kommer hem, men inte längre har en aning om var och i vilken form. KY, högskola eller universitet liksom. Ibland är det väldigt irreterande att livet inte kommer med en bruksanvisning, eller manus.
Hmm, jäklar vad jag självcentrerar och pratar om ingenting. Dags att sova med andra ord. Godnatt!
1. Barnen börjar skolan, vilket innebär gamla rutiner, dagar som går i 120, och att jag får några barnfria timmar varje dag.
2. Det är höstmånad (även om det är allt annat än höst ute) och jag älskar hösten.
3. Jag har varit här, överlevt, och till och med skaffat mig minnen för livet, i åtta månader, fyra kvar alltså. HALLELUJA!
Den sista saken är förstås den bästa. Jag känner att det är dags att gå vidare. Jag älskar USA och familjen, jättemycket. Men är sjukt trött på det här livet.
De senaste dagarna har mycket roliga saker hänt, och en mycket tråkig. Vi börjar med den tråkiga, för att få det överstökat. En av mina katter, mina gullegull, Noel har dött! Han är en... var en 2 och ett halvt år fullt frisk katt, med ett sår på benet. Han dog när han blev nedsövd. Ibland förstår man inte varför saker måste hända.
Idag fick jag dock ett mail från mamma och pappa. En helt främmande människa hade skickat ett mail till dem, om en katt som kom ifrån samma uppfödare som Liam, som måste byta hem. De undrade om vi var intresserade. Av alla människor som man kan skicka ett mail till, av alla saker man kan skicka ett mail om, så kom just det mailet till just oss. Weird...
Har haft en veckas ledighet sedan jag skrev sist. Inte helt fel om man säger så. Har varit på stranden, och så inne i stan förstås. Tog bussen dit en eftermiddag, och sedan tunnelbanan (ännu en sak jag INTE kommer att sakna när jag åker härifrån; Manhattans tunnelbanor) ner till Chinatown, nästan i alla fall. Tanken var att jag skulle stanna kvar där nere, och gå till East Village och till SoHo. Men jag fick bara värsta lusten att gå. Så jag gick. Kunde inte sluta gå heller, vilket var dåligt, för det blev sent, mörkt och alla affärerna stängde. Därför försvann hela mitt syfte, dvs att införskaffa presenter och andra nödvändigheter. Mitt besök, och min promenad avslutades på 42:a gatan och busstationen. Jag gick in i en affär, och uträttade noll av de ärenden jag borde gjort. Otroligt väl spenderade 14 dollar och 50 cent, och sisådär tre timmar av min LEDIGA tid.
Jag har även hunnit byta hud i ansiktet. Det var varken frivilligt, smärtfritt eller planerat. Jag var helt enkelt för svensk och oskyddad (spf 45 är på tok för lite) för Atlanten... Ny hud är ju dock alltid trevligt, och jag ser nästan normal ut igen. Till skillnad från för ett par dagar sedan, då det såg ut som om jag klivit ur en majbrasa.
Åter till september, och att det snart är höst, och för att det efter det snart kommer vara vinter, och för att det efter det snart kommer vara hemresa. Det är fan allt jag kan tänka på just nu. Och det faktum att jag vet vad jag vill plugga när jag kommer hem, men inte längre har en aning om var och i vilken form. KY, högskola eller universitet liksom. Ibland är det väldigt irreterande att livet inte kommer med en bruksanvisning, eller manus.
Hmm, jäklar vad jag självcentrerar och pratar om ingenting. Dags att sova med andra ord. Godnatt!
Kommentarer
Trackback