Söndag och saknad
Är det söndag igen? Vavava? Jag har jobbat sex hela dagar den här veckan. Alltså inga svenska dagar, som slutar klockan fyra eller kanske fem. Nej, jag menar dagar då man är upptagen från klockan halv åtta på morgonen, till halv åtta på kvällen. Idag gick jag faktiskt upp lite tidigt, dvs klockan tio. Vaknade då och kände att jag inte borde sova längre. Wohooo! Ingen ångest för att hela dagen är borta. Gick upp och åkte direkt till Nickys fotbollscup.
Sen kom jag hem, åt frukost, åt lite annan skit, eftersom det är min sista frossardag idag. Imorgon ska jag sluta med socker och för mkt fett ända till det är dags att åka hem (med undantag av födelsedagar, vissa helger, thanksgiving och jul förstås).
Nu sitter jag och försöker få ihop
Jag har kommit på att det finns ett bra sätt som beskriver det här året bäst; komplicerat. Allting är så himla mycket mer komplicerat här! På gott och på ont. Eftersom jag tror starkt på att 1; Det som inte dödar, härdar och 2; Det finns en mening med nästan allt, så tror jag att det enbart är bra. Det är bra att jag blivit fet, att jag insett hur egocentrerad jag är, hur mycket jag kört bil här. Kommer förstås komma hem och tro att jag kommer att bli en perfekt människa efter att ja begått alla dessa misstag, och lärt mig så mycket nytt om mig själv och världen. Chansen att jag skulle bli en perfekt människa är förstås obefintligt. Dels eftersom det inte finns några perfekta människor, och för att om det skulle finnas någon, skulle det ändå inte vara jag.
Hursomhelst, jag kommer definitivt ta lärdom av allt jag varit med om här, bra som dåligt.
Saknar av någon anledning mina vänner där hemma extra mycket idag. Och jag saknar Ida också. Och min familj förstås. Och att det är höst hemma. Här är det 30 grader liksom... Men hösten kommer ju att komma hit förr eller senare, och det är kanske bra att den kommer senare, eftersom hösten ändå tenderar att kännas onödigt lång.
Nu har jag äntligen (komplicerat var ordet!) fått ihop det med alla au pairer, så vi ska spela volleyboll.
4 månader om två dagar! 16 jäkla veckor, sen är jag hemma:D Eller nej, inte jäkla veckor. Det ska förstås bli 16 bra veckor...;)
<3
Sen kom jag hem, åt frukost, åt lite annan skit, eftersom det är min sista frossardag idag. Imorgon ska jag sluta med socker och för mkt fett ända till det är dags att åka hem (med undantag av födelsedagar, vissa helger, thanksgiving och jul förstås).
Nu sitter jag och försöker få ihop
Jag har kommit på att det finns ett bra sätt som beskriver det här året bäst; komplicerat. Allting är så himla mycket mer komplicerat här! På gott och på ont. Eftersom jag tror starkt på att 1; Det som inte dödar, härdar och 2; Det finns en mening med nästan allt, så tror jag att det enbart är bra. Det är bra att jag blivit fet, att jag insett hur egocentrerad jag är, hur mycket jag kört bil här. Kommer förstås komma hem och tro att jag kommer att bli en perfekt människa efter att ja begått alla dessa misstag, och lärt mig så mycket nytt om mig själv och världen. Chansen att jag skulle bli en perfekt människa är förstås obefintligt. Dels eftersom det inte finns några perfekta människor, och för att om det skulle finnas någon, skulle det ändå inte vara jag.
Hursomhelst, jag kommer definitivt ta lärdom av allt jag varit med om här, bra som dåligt.
Saknar av någon anledning mina vänner där hemma extra mycket idag. Och jag saknar Ida också. Och min familj förstås. Och att det är höst hemma. Här är det 30 grader liksom... Men hösten kommer ju att komma hit förr eller senare, och det är kanske bra att den kommer senare, eftersom hösten ändå tenderar att kännas onödigt lång.
Nu har jag äntligen (komplicerat var ordet!) fått ihop det med alla au pairer, så vi ska spela volleyboll.
4 månader om två dagar! 16 jäkla veckor, sen är jag hemma:D Eller nej, inte jäkla veckor. Det ska förstås bli 16 bra veckor...;)
<3
Kommentarer
Trackback