Innan läggdags
Är egentligen för trött för att skriva. Kände ändå att det behövdes, ni vet det gick liksom inte att låta bli.
Idag är det måndag, och den har gått väldigt smärtfritt (tack gode...). Har börjat en mjujkstart inför hemkomsten också. Ni vet, vara nyttig (det är USA liksom, man får ta det för vad det är, nyttigare än tidigare åtminstone) röra på mig och så vidare. Ska göra mitt allra allra bästa förstås. Fast fyra månader utan oreos cakesters, nutella, twizzlers, reese penut butter cup osv osv osv, blir inte smärtfritt. Tänk om jag kunde vara lika målmedveten med det här, som jag var med att komma hit.
Idag pratade jag med Ann och Jossan på msn. Vi pratade om höst, och om hur svårt det är att skriva brev. Även om det inte direkt är hösttemperaturer här (snarare medelhavsvärme) så känns det på nåt sätt. Anthony and the Johnson, Elias och Bright Eyes går på i hörlurarna oftare än annars, och man börjar refktera över livet hittills. Ungefär som om man skulle dö. Jag har verkligen inte planerat att dö. Jag ska ju komma hem! Fyra månader ganska exakt. Jag är så patetisk att jag planerat vad jag ska köpa innan dess, vad jag ska äta när jag kommer hem, samt exakt hur min första veckan i Sverige igen ska se ut. Herregud, det känns så konstigt att skriva Sverige, som om det verkligen är där jag befinner mig snart.
Skulle kunna skriva femhundratusen ord till om min hemresa, om hur jag och mina nära säkert har förändrats, och om mig själv i allmänhet (egocentri var det, ja). Men nu ska jag sussa så jag är pigg imorgon. Det är Nicky och Alexs' nioårsdag imorgon och jag har lite ärenden att uträtta, och på kvällen ska vi äta middag ute.
Återkommer när jag har mer kraft och motivation att skriva om mig mig mig....
<3
Idag är det måndag, och den har gått väldigt smärtfritt (tack gode...). Har börjat en mjujkstart inför hemkomsten också. Ni vet, vara nyttig (det är USA liksom, man får ta det för vad det är, nyttigare än tidigare åtminstone) röra på mig och så vidare. Ska göra mitt allra allra bästa förstås. Fast fyra månader utan oreos cakesters, nutella, twizzlers, reese penut butter cup osv osv osv, blir inte smärtfritt. Tänk om jag kunde vara lika målmedveten med det här, som jag var med att komma hit.
Idag pratade jag med Ann och Jossan på msn. Vi pratade om höst, och om hur svårt det är att skriva brev. Även om det inte direkt är hösttemperaturer här (snarare medelhavsvärme) så känns det på nåt sätt. Anthony and the Johnson, Elias och Bright Eyes går på i hörlurarna oftare än annars, och man börjar refktera över livet hittills. Ungefär som om man skulle dö. Jag har verkligen inte planerat att dö. Jag ska ju komma hem! Fyra månader ganska exakt. Jag är så patetisk att jag planerat vad jag ska köpa innan dess, vad jag ska äta när jag kommer hem, samt exakt hur min första veckan i Sverige igen ska se ut. Herregud, det känns så konstigt att skriva Sverige, som om det verkligen är där jag befinner mig snart.
Skulle kunna skriva femhundratusen ord till om min hemresa, om hur jag och mina nära säkert har förändrats, och om mig själv i allmänhet (egocentri var det, ja). Men nu ska jag sussa så jag är pigg imorgon. Det är Nicky och Alexs' nioårsdag imorgon och jag har lite ärenden att uträtta, och på kvällen ska vi äta middag ute.
Återkommer när jag har mer kraft och motivation att skriva om mig mig mig....
<3
Kommentarer
Trackback