TP
Skriver ett kort inlägg mellan TP-omgångarna. De som känner mig vet att jag alltid varit en frågesportnörd.
Jag vet att jag skriver väldigt mycket om hur mycket jag saknar Sverige, här borta i USA. Självklart finns det massor jag skulle vilja ta med mig hem. Max Alex och Nicky (när de är snälla och söta, ENBART då, annars skulle jag skicka tillbaka dem), Manhattan, Mocha Light Frappuchino, Marshalls, priset på skor, sportkläder och hudvårdsprodukter, och Lowes-biografen och andra småsaker.
Nu till mitt favoritämne; Sverige. Jag saknar stora saker hemifrån, såsom vänner, paris, svenskt kaffe (jag har visserligen fått min familj till att beställa Gevalia åt oss varje månad, men faktum är att det bara är på Gary Ct som man kan få tag på kaffe av kvalitet), min familj, cykelbanor, huset, frihet osv. Här är några småsaker som ni där hemma borde känna er extra glada över, med andra ord, småsaker som jag skulle kunna döda för;
Tuggumipaket. Jag har återanvänt en gammalt v6-förpackning i all evighet. Jag förstår inte varför Amerikanare inte kan inse att jag är här, och inte uppskattar att välja mellan 12-bitarsförpackningar eller 60-bitarsburkar.
Raka trottoarer. Det är mycket farligt att gå ut och gå här, av flera anledningar. Självklart måste man passa sig så att man inte går in i fel område, som i Plainfield, och får skallen avblåst (ja, jag överdriver), och för galna bilister. Men det farligaste är ändå att inte stirra ner i backen. Rätt som det är går vägen upp, eller ner sisådär 30 cm. AJ!
Söta ekorrar. Gråa, stora, skabbiga, många, och närgångna. Tacka vet jag sveriges bruna, små och skygga ekorrar.
Lagom. Behöver väl inte förklara mig? Det finns fan ingenting lagom här. Inte så konstigt att man inte ens har ett ord för det alltså.
IKEA. Jag får inte så mycket medhåll för det här. Men för mig känns det jävligt osvenskt att gå på IKEA i Elizabeth. Kan inte förklara varför, men jag tror att vem som helst som varit på IKEA i Örebro eller Karlstad skulle säga detsamma.
Jaa, det var väl typ det... Just det, idag fick jag en lite aha-upplevelse. Som på en räkmacka gled mina (förhoppningsvis) två enda månader i skitsnackets stad fram. Jag får bara hoppas på att det blir två månader, och inte mer. Jag ska komma hem, skaffa träningskort, besöka stadshotellet för att påminna mig om varför jag flydde från Kga, och jag ska bli vikarie. Barn är fortfarande inte riktigt min grej, speciellt inte efter ett år som au pair. Men det är något med att lära barn saker, och se barn lära sig saker. Dessutom har jag funderat mig tokig på hur Karlbregsskolan F-6 ser ut nuförtiden, samt vilka lärare som är kvar sedan tiden då jag gick där.
Nu ska jag dock inte lägga någon tid till att planera min tid fyra månader framåt (det är redan gjort kan jag lova, in i minsta detalj). Nu ska jag ta en dusch, spela lite mer TP och sedan sova. Börjar nästan ana att jag också kommer att sluta som en Skalman.
Godnatt Sverige!
<3
Jag vet att jag skriver väldigt mycket om hur mycket jag saknar Sverige, här borta i USA. Självklart finns det massor jag skulle vilja ta med mig hem. Max Alex och Nicky (när de är snälla och söta, ENBART då, annars skulle jag skicka tillbaka dem), Manhattan, Mocha Light Frappuchino, Marshalls, priset på skor, sportkläder och hudvårdsprodukter, och Lowes-biografen och andra småsaker.
Nu till mitt favoritämne; Sverige. Jag saknar stora saker hemifrån, såsom vänner, paris, svenskt kaffe (jag har visserligen fått min familj till att beställa Gevalia åt oss varje månad, men faktum är att det bara är på Gary Ct som man kan få tag på kaffe av kvalitet), min familj, cykelbanor, huset, frihet osv. Här är några småsaker som ni där hemma borde känna er extra glada över, med andra ord, småsaker som jag skulle kunna döda för;
Tuggumipaket. Jag har återanvänt en gammalt v6-förpackning i all evighet. Jag förstår inte varför Amerikanare inte kan inse att jag är här, och inte uppskattar att välja mellan 12-bitarsförpackningar eller 60-bitarsburkar.
Raka trottoarer. Det är mycket farligt att gå ut och gå här, av flera anledningar. Självklart måste man passa sig så att man inte går in i fel område, som i Plainfield, och får skallen avblåst (ja, jag överdriver), och för galna bilister. Men det farligaste är ändå att inte stirra ner i backen. Rätt som det är går vägen upp, eller ner sisådär 30 cm. AJ!
Söta ekorrar. Gråa, stora, skabbiga, många, och närgångna. Tacka vet jag sveriges bruna, små och skygga ekorrar.
Lagom. Behöver väl inte förklara mig? Det finns fan ingenting lagom här. Inte så konstigt att man inte ens har ett ord för det alltså.
IKEA. Jag får inte så mycket medhåll för det här. Men för mig känns det jävligt osvenskt att gå på IKEA i Elizabeth. Kan inte förklara varför, men jag tror att vem som helst som varit på IKEA i Örebro eller Karlstad skulle säga detsamma.
Jaa, det var väl typ det... Just det, idag fick jag en lite aha-upplevelse. Som på en räkmacka gled mina (förhoppningsvis) två enda månader i skitsnackets stad fram. Jag får bara hoppas på att det blir två månader, och inte mer. Jag ska komma hem, skaffa träningskort, besöka stadshotellet för att påminna mig om varför jag flydde från Kga, och jag ska bli vikarie. Barn är fortfarande inte riktigt min grej, speciellt inte efter ett år som au pair. Men det är något med att lära barn saker, och se barn lära sig saker. Dessutom har jag funderat mig tokig på hur Karlbregsskolan F-6 ser ut nuförtiden, samt vilka lärare som är kvar sedan tiden då jag gick där.
Nu ska jag dock inte lägga någon tid till att planera min tid fyra månader framåt (det är redan gjort kan jag lova, in i minsta detalj). Nu ska jag ta en dusch, spela lite mer TP och sedan sova. Börjar nästan ana att jag också kommer att sluta som en Skalman.
Godnatt Sverige!
<3
Kommentarer
Postat av: skalman
elr hur!? det där med tuggummipaketen. ja sparade de gamla från sverige och fyllde på. lagom freesch!
Postat av: elle
ja gillar iaf skalman, så de så!
Trackback