From Hell to Heaven
Min rubrik fick en engelsk titel trots att det inte är en låtrad. Det kan förstås vara en låtrad, eftersom det låter rätt bra, men jag har nog inte hört den låten. Hur som helst, idag gick jag från helvetet till himlen, eller från hell to heaven. Tyckte det lät bättre.
Äntligen fick jag åka någon stans på kvällen, ensam. Jag kunde alltså ta bilen, volvon förstås. Självklart ville jag träffa mina brassekompisar på Rock n' Joe, men jag hade en till tanke med min resa. Att leta efter min iPod förstås! Självklart har jag kunnat leta efter den varje gång volvon stått på uppfarten, men det känns inte bra att ljuga. "Jag ska bara ut i bilen lite, leta efter min borttappade iPod som jag fick av er i somras" känns inte heller speciellt bra att säga, även om det hade varit sanningen. Den där jävleln måste vara där liksom, den kan nästan inte vara någon annan stans.
Jag begav mig alltså ut lite för tidigt. Åkte till Target för att köpa paraply, och för att parkera bilen. Började med att söka under bilstolarna. Hittade massor av saker, tidningar, tomma plastflaskor, halvtomma/halvfulla plastflaskor med mera. Ingen iPod. Gjorde ett sista försök att kolla handskfacket, där jag visste säkert att jag lagt den, men redan kollat två, kanske till coh med tre gånger. DÄR VAR DEN! Svår som attan att se, eftersom den smälte perfekt in med färgen och materialet inne i handskfacket. Den jäkeln hade legat där i en vecka och saknat mig, utan att göra sig sedd. Glad, nej, skitglad gick jag in på Target och köpte mig ett paraply och mörk chilichoklad. Hittade en 20-dollarssedel i min plånbok som jag helt glömt bort att jag hade där, och på Rock n' Joe tog jag en billig kopp te. Nu är dagen snart slut, och om inget katastrofalt inträffar, så kunde dagen inte slutat bättre!
Eftersom jag skrev här i bloggen senast idag, så har jag inte så mycket mer att tillägga. Ville bara berätta för alla att nu är både min Adidaströja och min iPod återfunnen.
Justdet, en annan sak. Mamma och pappa ringde mig idag, nyfikna på om jag var helt pank efter att ha betalat multum för att skicka två lådor, samt att få en uppdatering om iPod-mysteriet. Pappa berättade att när jag kommer hem, så behöver jag bara vänta i en knapp vecka på nästa hockeymatch. Den är dessutom mot Malmö och GRATIS. Herregud, de måste följa min blogg, de som jobbar i Nobelhallen. De tyckte säkert jättesynd om mig, och om alla andra människor som slarvar bort iPods, mobiltelefoner och annat dyrbart, och bestämde sig för att även de ska ha en chans att få gå på hockey. Nu har jag ju hittat det jag slarvat bort, men det gör ju inte direkt hålet i plånboken mindre, så jag är väldigt glad över att få gå på hockey gratis!
<3
Äntligen fick jag åka någon stans på kvällen, ensam. Jag kunde alltså ta bilen, volvon förstås. Självklart ville jag träffa mina brassekompisar på Rock n' Joe, men jag hade en till tanke med min resa. Att leta efter min iPod förstås! Självklart har jag kunnat leta efter den varje gång volvon stått på uppfarten, men det känns inte bra att ljuga. "Jag ska bara ut i bilen lite, leta efter min borttappade iPod som jag fick av er i somras" känns inte heller speciellt bra att säga, även om det hade varit sanningen. Den där jävleln måste vara där liksom, den kan nästan inte vara någon annan stans.
Jag begav mig alltså ut lite för tidigt. Åkte till Target för att köpa paraply, och för att parkera bilen. Började med att söka under bilstolarna. Hittade massor av saker, tidningar, tomma plastflaskor, halvtomma/halvfulla plastflaskor med mera. Ingen iPod. Gjorde ett sista försök att kolla handskfacket, där jag visste säkert att jag lagt den, men redan kollat två, kanske till coh med tre gånger. DÄR VAR DEN! Svår som attan att se, eftersom den smälte perfekt in med färgen och materialet inne i handskfacket. Den jäkeln hade legat där i en vecka och saknat mig, utan att göra sig sedd. Glad, nej, skitglad gick jag in på Target och köpte mig ett paraply och mörk chilichoklad. Hittade en 20-dollarssedel i min plånbok som jag helt glömt bort att jag hade där, och på Rock n' Joe tog jag en billig kopp te. Nu är dagen snart slut, och om inget katastrofalt inträffar, så kunde dagen inte slutat bättre!
Eftersom jag skrev här i bloggen senast idag, så har jag inte så mycket mer att tillägga. Ville bara berätta för alla att nu är både min Adidaströja och min iPod återfunnen.
Justdet, en annan sak. Mamma och pappa ringde mig idag, nyfikna på om jag var helt pank efter att ha betalat multum för att skicka två lådor, samt att få en uppdatering om iPod-mysteriet. Pappa berättade att när jag kommer hem, så behöver jag bara vänta i en knapp vecka på nästa hockeymatch. Den är dessutom mot Malmö och GRATIS. Herregud, de måste följa min blogg, de som jobbar i Nobelhallen. De tyckte säkert jättesynd om mig, och om alla andra människor som slarvar bort iPods, mobiltelefoner och annat dyrbart, och bestämde sig för att även de ska ha en chans att få gå på hockey. Nu har jag ju hittat det jag slarvat bort, men det gör ju inte direkt hålet i plånboken mindre, så jag är väldigt glad över att få gå på hockey gratis!
<3
Kommentarer
Postat av: Malin
Hej sandra!
Skönt att du hittat din iPod, alltdi så jäkla irriterande att tappa bort sånna saker!!!
Ville mest säga att jag längatr tills att du kommer hem, och så ville jag höra lite om du tänkt komma på föreställningen i mars? För vi kommer börja sälja biljetter v.7, och då är det bra om vi vet hur mpnga biljetter vi ska lägga undan till vänner och familj. Vi spelar pjäsen den fredagen 13:e och lördagen 14:e mars. Hör av dig när du kommit hem!
PUSSAR<3
Trackback