Trött
Vad ska jag säga? Jag vill fortfarande hem, och är väldigt väldigt glad över att jag stannade ett år, och inte en dag längre. Jo, en dag, eller tillochmed en månad mer än ett år ska jag vara här. Menar förstås att jag är vädigt glad att jag inte förlängde mitt år.
Känns väldigt skumt att om tre dagar, är det inte jag som är ansvaret och chefen över kidsen längre. Helt ärligt känns det inte speciellt bra. Vad ska jag göra här hemma under den veckan? Sova? Packa? Vad ska hända nu, kan Olga (som för övrigt inte vet vad kött eller fågel heter på engelska) klara av det här? Jag påstår förstås inte att jag hade några magiska krafter, eller att hon är dum i huvudet. Att förstå och göra sig förstådd underlättar dock en hel del. Den som lever får se heter det ju. Hoppas att alla lever, och överever.
Annars har inte speciellt mycket hänt. Jag är konstant trött. Tänker för mycket. Fast jag tänker på bra saker. Som att jag ska komma hem, äta massa gott och nyttigt, se över min situation som arbetslös, planera min närmsta framtid, osv osv. Justdet, jag har ju fyllt 20 år också, så jag borde nog gå (observera ordet GÅ, jag vill egentligen aldrig mer sätta mig i en bil) till systemet bara för att.
Justdet, jag åkte skidor igen i söndags. Blev en spontantur till Pennsylvania. Jag har svårt att ångra saker jag inte gjort (att ångra saker jag har gjort är jag dock är en annan sak), men det känns lite småsynd att jag inte gjort det innan. Kanske hade jag ändå inte uppskattat det så mycket innan. Är dock helt frälst, och jag känner mig som ett litet barn, inte bara på grund av min nivå... Jag ramlade i alla fall noll gånger, så jag var stolt och svintrött när vi begav oss hem.
Som sagt så är jag svintrött. Extra trött idag. Barnen har varit skitjobbiga och betett sig som jävla skitungar i tre dagar. Vad det beror på har jag ingen aning om, så långt kom vi inte på pskykologin... Orkar inte heller analysera det något.
Sova är nog det enda jag orkar göra just nu... god natt!
<3
Känns väldigt skumt att om tre dagar, är det inte jag som är ansvaret och chefen över kidsen längre. Helt ärligt känns det inte speciellt bra. Vad ska jag göra här hemma under den veckan? Sova? Packa? Vad ska hända nu, kan Olga (som för övrigt inte vet vad kött eller fågel heter på engelska) klara av det här? Jag påstår förstås inte att jag hade några magiska krafter, eller att hon är dum i huvudet. Att förstå och göra sig förstådd underlättar dock en hel del. Den som lever får se heter det ju. Hoppas att alla lever, och överever.
Annars har inte speciellt mycket hänt. Jag är konstant trött. Tänker för mycket. Fast jag tänker på bra saker. Som att jag ska komma hem, äta massa gott och nyttigt, se över min situation som arbetslös, planera min närmsta framtid, osv osv. Justdet, jag har ju fyllt 20 år också, så jag borde nog gå (observera ordet GÅ, jag vill egentligen aldrig mer sätta mig i en bil) till systemet bara för att.
Justdet, jag åkte skidor igen i söndags. Blev en spontantur till Pennsylvania. Jag har svårt att ångra saker jag inte gjort (att ångra saker jag har gjort är jag dock är en annan sak), men det känns lite småsynd att jag inte gjort det innan. Kanske hade jag ändå inte uppskattat det så mycket innan. Är dock helt frälst, och jag känner mig som ett litet barn, inte bara på grund av min nivå... Jag ramlade i alla fall noll gånger, så jag var stolt och svintrött när vi begav oss hem.
Som sagt så är jag svintrött. Extra trött idag. Barnen har varit skitjobbiga och betett sig som jävla skitungar i tre dagar. Vad det beror på har jag ingen aning om, så långt kom vi inte på pskykologin... Orkar inte heller analysera det något.
Sova är nog det enda jag orkar göra just nu... god natt!
<3
Kommentarer
Trackback