Sandra

Jag trodde knappt att det var möjligt att gå vilse i Karlskoga. Men gott folk; det är fullt möljigt. Skitmöjligt faktiskt. Jag var toklost i bråten idag. Så min promenad som var planerad till en och en halv timma blev nästan tre. Jag gick till och med vilse i mina före detta hemtrakter, nobel. Fast inte så mycket. Jag svängde in vid björkborn lite för tidigt, no big deal liksom. Jag hittade ut fort. Men bråten. Hej labyrint... Jag ska nog hålla mig till de större vägarna nästa gång.

På ett sätt var det lite bra att jag fick röra mycket på mig, dels för att fördriva massor av tid jag annars ahde fått ångest av att jag slösat bort, och dels för att mamma och pappa handlat hundra sorters fikabröd. Så nu är jag mätt i magen, och har sänkt pH-värdet ytterligare ett par hundra gånger tack vare kaffe och mandarien.

Nu sitter jag här, mätt som en rödbeta, och letar låtar till en nyårsskiva. Det måste man ha med sig när man ska vara hos ann, för där stannar man alltid så länge att skivorna får gå om tio gånger annars, och så räcker det inte med en musikkälla i hennes megahus^^ Än så länge har jag bara knappt tio låtar.. Men jag har ju ett par dagar på mig.

Tjoflöjt!

Så var julen över. Nästan. Jag har två klappar kvar att öppna. Ih. Min bror har avslöjat att den kommer från onoff... Men jag är dålig och har inte klurat ut exakt vad det är.
   Julafton var som vanligt. Julfrukost, hundar och människor överallt (trots att vi bara firar jul med familjen), mat, svt i bakgrunden medan vi öppnar julklappar, kolla på filmerna man fått, äta mer, äta upp det sista av efterrätten, lyssna på en av skivorna man fått, sova. Tryggt men inte speciellt spännande. Jag är hur som helst jättenöjd med mina julklappar, och har som sagt två kvar.

Idag har jag tagit mitt livs längsta promenad, tror jag i alla fall. I två och en halv timma var jag runt och vandrade i stan. Från öster till väster och tillbaka. Det är tråkigt att bo så långt ifrån cemtrum att man får gå som en tok för att hinna dit, och hinna med det obligatoriska karlbergsvarvet, och tillbaka innan det blivit mörkt.

Nu är det bara en dag kvar till mellandagarna börjar och Sverige får lite liv. Skönt. Jag vill till Karlstad igen!

Nu äre jul, tamigtusan! Vårt hus på lugna vägen har förvandlats till krigszon 12 på f.d lugna vägen istället. Men det blir nog bra.
  Igår klädde vi granen. Eller min syster klädde granen, rättare sagt. Varken jag eller min mor tänker ta på oss någotn som helst skuldför att granen ser ut som en trasvestitklänning. No way! Inte ens katterna vill ha det lila, blåa och guldfärgade glittret kvar i den. (Vi har för närvarnde fyra katter och trehundar, plus fem pers, fördelade på 80 kvadrat plus källare. Hallå zoo!) De springer runt med glitter över hela dem, och i käftarna hela tiden. Jag har gett upp att jaga dem och spruta vatten på dem... Det blir lite tröttsamt efter ett tag.

  Jag har en svag känsla av att den här julen kan komma att bli rätt trevlig. Och då tänker jag faktiskt inte på att det är så trevligt att vårt kära land är så kallt och snötäckt... nej, iår har vi ju öppen spis, massor av nötter, glögg, pepparkakor och lussekatter kvar trots att det är jul imorgon. Inte illa pinkat.
   Något som är desto mer illa pinkat är att jag inte kommer att få några julklappar iår. Nej, nu ljög jag, några kommer jag att få. Men den stoooora superhemliga julklappen har någon nisse på posten klantat bort. Jag undrar verkligen vad det kan vara, och det lär jag ju fortsätta göra ett tag till. Damn you dumma postinsse som slarvar såhär i jultider! I'll get you fired, just wait....;)

Jag är också lite klantig. Eller kanske inte klantig, mer seg. Mamma ska få en klapp till, men nu ska hon och köpa den själv. Åh, smartass!

  Annars är jag faktiskt klar med alla julklappar i alla fall, det är ju en liten tröst. Inhandlade den sista i karlstad igår. Åh, karlstad i mitt hjärta säger jag bara.  Besökte mitticity för första gången, och det var ju skitfränt. Tyvärr fasstnade vi lite för länge på monki, så vi hann inte se allt. Men vafan, jag hittade mig ett par nya vantar, en sjal och en t-shirt, som kostade 320 kronor tillsammans. Det fick räcka för mig. Jag och mina flickvänner (plus resten av befolkningen inom karlstads kommun) gjorde karlstad city. Men vi märkte faktiskt aldrig riktigt av att det var mycket folk överallt. Vi fick våra mackor jättejättefort på vårt nya favourite place, och det var svingott. Mätta och belåtna gick vi vidare till knastret där jag fick en Cureskiva (jag hoppas för allt i världen att du inte läser det här Sabina. Om du skulle göra det; God jul, du får en Cureskiva...), en Beach Boys LP och Bridge over Troubled (10 kronorsfynd for evah alltså)  water för 11 guldpengar. Sen traskade vi vidare till Mitticity där vi alltså blev fast till parkeringstiden var slut och i var tvugna att bege oss hemåt.

På tal om helt andra saker (Man blir ju lätt lite tjatig när det gäller att tala om julen) så har vi nu stans största kanalutbud. Det skulle jag gissa på i alla fall. I en månad har vi varenda kanal från comhem. Okej, jag kanske inte är något fan av de tio ryska kanaler vi fått, eller ens av de tretalet danska, men det är faktiskt en del bra kanaler också. Som mtv2, tex. Hittills har jag nästan bara hört bra låtar. Som om inte det vore nog har vi alla tv1000-kanalerna igen, och alla canal+, höhö. Gissa vem som kommer att bli filmnörd och expert på popcornspoppning i vinter>___^

Om en vecka och en dag är det dags att skåla in det nya (och bästa, som man alltid säger) året. Det kommer också att bli succé, det vet jag. Först blir det kvinnogöra hos ann, då vi ska fixa mat till oss själva och till de hungriga karlarna som kommer hem från skogsarbetet (läs; bastandet) med diverse alkoholhaltiga drycker. Sen är det fest, och till sist 2007.
   Jag kan inte låta bli att få panik inför framtiden. Snart ska ju vingarna klippas av. Och jag är inte säker på om jag kan flyga än. Men det ordnar sig nog. Efter ett år in the states har jag planerat att flytta till Karlstad och norrland innan jag vet vad jag vill med mitt liv. Jo, ni läste rätt. Norrland ska det stå. Det har varit mitt mål sen jag var en meter lång. Jag har visserligen inte kvar visionen om en hästgård på landet, utan skulle ha som krav att bo i en lite större stad, och i ett lite mer skogsfattigt område^^  Vi får väl se vad det blir av mina drömmar och mig själv.
  Nu ska jag äta knäck och vara glá, det är ju liksom jul.

Dagens låt (jag måste): The automatic´s Raoul
Dagens video (utan tvekan och konkurrens): Ok Go!'s Here it goes again. Jag finner inga ord.

Thank God for Mtv2. Hoppas du ser det här, trots att det är jul och jättemånga säkert tackar dig för att du trollade fram Jesus och allt det där...

God Jul allesammans! Hih-.-

Ojsan, det går bara längre och längre tid mellan mina inlägg. Jag anar visserligen att endast ett fåtal (eller kanske rentav ingen alls?) sörjer? Det är ju lite tur. Jag menar, det är ju aldrig trevligt att göra folk sorgsna. Om jag får skylla ifrån mig lite, så har jag blivit nästintill apatisk sedan jag kommit hem från the Gambia, och vi har inget internet hemma heller.
Om det är till någon tröst har det ändå inte hänt speciellt mycket.
 
I torsdags fyllde vår yngsta flickvän Ann vuxen. Som hon längtat! Och samma dag klarade hon uppskrivningen. Herre vilken stjärna alltså. Grattis i dubbel bemärkelse!
  Dagen därpå var det dags för det riktiga firandet. Det började med en löjligt god macka för mig och Jossan, och med en minst lika god (det verkade så på de som åt i alla fall) smörgåstårta för köttätarna. Sedan blev det lite sång och lite dans och, ja, allt annat som hör fester till. Jag mådde aldrig på topp eftersom jag fått tag på världens jobbigaste förkylning, men lite alkohol bedövar det mesta. Sen var det meningen att vi skulle till Red Brick. Men vi dumpade vårt älskade födelsedagsbarn och åkte vidare till ytterligare ett kalas. Där vände vi dock i dörren och Jossan och jag traskade hemåt. En minst sagt spännande resa...
  Dagen efter mådde jag bajs och bananen till frukost ville inte stanna länge i magen. Usch och megablä!
Jag är inte mycket bättre idag. Magen känns som en tumlare och huvudet som tre tumlare. Men imorgon ska jag vara frisk, för det är mycket att fixa. Läxor och möten. Kanske en bästival också?

Julstressen är total. Hälften av julklapparna är kvar, och julstäd och julbak har uteblivit helt och hållet. Veckan är smockfull. När ska jag ha tid?! Idag tänkte jag åtminstone göra mitt rum julfint och göra klart den sista rutan i min jättefula serie om EU. Och icke att förglömma; skirva önskelista! Det viktigaste av allt nästan.

Nu tror ja bestämt att det är dags för ett varmt bad och en ansiktsmask och massa bodylotion. Jag är trött på finnigt ansikt och orakade, snustorra ben.

Dagens repeatskiva är (för första gången sedan jag fick den förra året) Snow Patrol´s sngs for polarbears. Någon gång ska ju vara den första..

Åh vad skönt att vara hemma!
Resan var som inget annat. Jättekonstig verkligen. Och nu känns det som om den aldrig inträffat. Skitskumt. Jag har nog varit med om för mycket på för kort tid för att hinna inse allt. För mycket intryck och händelser för att jag ska kunna sortera dem. Så allt ligger som en klump och jag tänker inte ens på det. Just nu är allt jätterörigt hemma och jag fasar inför allt jag kommer att behöva jobba ifatt i skolan. Men jag ångrar inte resan, inte på något sätt. Det var hemskt ibland, och underbart ibland. Och jag har aldrig någonsin känt mig så jäkla tacksam och lyckligt lottad som nu.

Nu ska jag gå och handla. Sen göra lite läxor. Förhoppningsvis ska jag kolla lite på våran nya, stora tv också.
Hej hej!