Dancing on My Own
Har det väldigt gött här i skogarna, trots att jag av misstag blivit gråhårig, och trots att Sverige var 7 sekunder från en VM-final. Jag äter som en häst och sover som en kung här hemma och har absolut ingen lust att åka hem redan imorgon.
Bara att gilla läget som Ledin, och njuta av sista fem veckorna i Oslo. Det blir nog inte så svårt. Till helgen får vi finbesök från Uppsala. Då blir det schlager och vin. Inte alls illa.
Imorgon ska jag klippa mitt gråa hår, bli folkbokförd i Sverige igen, rensa ur det sista ur rummet, packa (åh, jag är så satans trött på att packa!) och hinna med tåget.
Nu ska jag sova i min underbara säng!
Bara att gilla läget som Ledin, och njuta av sista fem veckorna i Oslo. Det blir nog inte så svårt. Till helgen får vi finbesök från Uppsala. Då blir det schlager och vin. Inte alls illa.
Imorgon ska jag klippa mitt gråa hår, bli folkbokförd i Sverige igen, rensa ur det sista ur rummet, packa (åh, jag är så satans trött på att packa!) och hinna med tåget.
Nu ska jag sova i min underbara säng!
Bort mä't!
Sitter här och är skitlat. Det känns faktiskt väldigt bra. Sjukt bra. Idag är det grått, regnet hänger verkligen i luften och grannen spelar 90-talship-hop så att vi hör vartenda ord, så idag är det helt okej att vara lat.
Igår var det jobb hela dagen, men på kvällen var det inte jobb utan Johnossi. De var skitbra och vi fattade som vanligt inte hur den musiken kan komma från en gitarr och ett trumsett.
Idag ska jag vara sådär skönt lat. Jag ska göra det jag måste, inget mer. Ska borsta tänderna, klä på mig kläder (typ tights och stor tröja) och laga mat. Resten ligger på hold. Det här ska bli en sån där dag man googlar saker och drömmer sig bort. En dag när man kokar och dricker hur mycket kaffe man vill, och tar god tid på sig att tömma varje kopp. Just nu drömmer jag om Luleå, en lägenhet som bara är min och som jag ska göra jättefin, tågresor till diverse städer, sommarhäng med jättesaknade vänner, rabarberpaj (hemlagad, men det behöver jag väl egentligen inte ens tillägga) med vaniljsås alternativt vaniljsås med rabarberpaj, en snygg frisyr, sommarstugan och färskpotatis.
Funderar även på att skaffa mig en ny blogg. Vet inte riktigt om det är dags än, men något ska hända åtminstone. Jag vill så hemskt gärna ha en lite finare blogg. Tänkte för ungefär fem minuter sedan att jag skulle göra ett försök att ändra lite på egen hand. Det gick bra fram till att jag fick se alla koder och insåg hur totalt värdelös jag är på koder, och hur totalt iontresserad jag är att lära mig. Det där får google fixa åt mig.
Beställde just, efter otaliga tidigare försök, resa hem till Karlskoga över annandag pingst. Norrmännen har fattat det här med att utnyttja varenda gammal kristen högtid för att kunna vara lediga. God bless! Jag har ungefär hundrafemtielva saker jag vill hinna med. En proiritering ska vara utrensning. Nu jävlar ska all skit och alla gamla kläder ut ur mitt rum och mitt liv.
Jag är ju en sån där lagom (alla på tre: ha ha ha) organiserad människa, jag gillar att veta exakt vad jag har och exakt vad jag har det. Helst inte för mycket och helst i ett snygg, symmetriskt, mönster. Kaos och små explosioner av saker och kläder när jag öppnar en garderobsdörr är inte direkt idealet.
Så nu vet ni det. Intressepilarna haglar förstås på er nu, och era automatiska intresseantecknare håller på att överhettas, så jag ska sluta nu.
Ville bara få ur mig lite sånt här på en sketen grå, men ack så ledig, torsdag. Tack för himmelfärden Jesus!
Igår var det jobb hela dagen, men på kvällen var det inte jobb utan Johnossi. De var skitbra och vi fattade som vanligt inte hur den musiken kan komma från en gitarr och ett trumsett.
Idag ska jag vara sådär skönt lat. Jag ska göra det jag måste, inget mer. Ska borsta tänderna, klä på mig kläder (typ tights och stor tröja) och laga mat. Resten ligger på hold. Det här ska bli en sån där dag man googlar saker och drömmer sig bort. En dag när man kokar och dricker hur mycket kaffe man vill, och tar god tid på sig att tömma varje kopp. Just nu drömmer jag om Luleå, en lägenhet som bara är min och som jag ska göra jättefin, tågresor till diverse städer, sommarhäng med jättesaknade vänner, rabarberpaj (hemlagad, men det behöver jag väl egentligen inte ens tillägga) med vaniljsås alternativt vaniljsås med rabarberpaj, en snygg frisyr, sommarstugan och färskpotatis.
Funderar även på att skaffa mig en ny blogg. Vet inte riktigt om det är dags än, men något ska hända åtminstone. Jag vill så hemskt gärna ha en lite finare blogg. Tänkte för ungefär fem minuter sedan att jag skulle göra ett försök att ändra lite på egen hand. Det gick bra fram till att jag fick se alla koder och insåg hur totalt värdelös jag är på koder, och hur totalt iontresserad jag är att lära mig. Det där får google fixa åt mig.
Beställde just, efter otaliga tidigare försök, resa hem till Karlskoga över annandag pingst. Norrmännen har fattat det här med att utnyttja varenda gammal kristen högtid för att kunna vara lediga. God bless! Jag har ungefär hundrafemtielva saker jag vill hinna med. En proiritering ska vara utrensning. Nu jävlar ska all skit och alla gamla kläder ut ur mitt rum och mitt liv.
Jag är ju en sån där lagom (alla på tre: ha ha ha) organiserad människa, jag gillar att veta exakt vad jag har och exakt vad jag har det. Helst inte för mycket och helst i ett snygg, symmetriskt, mönster. Kaos och små explosioner av saker och kläder när jag öppnar en garderobsdörr är inte direkt idealet.
Så nu vet ni det. Intressepilarna haglar förstås på er nu, och era automatiska intresseantecknare håller på att överhettas, så jag ska sluta nu.
Ville bara få ur mig lite sånt här på en sketen grå, men ack så ledig, torsdag. Tack för himmelfärden Jesus!
Nä Nu Jävlar
Nu är det dags att döda bitterfittan i mig. Känner hur jag förpestar mig själv och alla runt omkring mig med mitt ständiga klag och mina blytunga steg så fort jag förflyttar mig.
Ska med detsamma sluta upp med att tycka skitsynd om mig själv för att jag gått och fått ont i halsen igen, och inte kan träna. Istället kan jag ligga och kolla på Vem Vet Mest, helt utan dåligt samvete. Jag lär mig nya saker, känner mig liiiite smartare och känner absolut hur hjärnan växer i takt med att hjärncellerna suger åt sig all ny information. Om jag fortsätter att ha ont i halsen på söndagseftermiddagar kommer jag snart bli TP-mästare.
Jag ska också sluta älta det faktum att jag är för dum för Uppsala. Man ska faktiskt aldrig säga aldrig. Det kan visa sig att majoriteten av de som sökt iår är större idioter än mig, och att jag helt mirakulöst får en plats där. Och blir det inte så, kommer jag säkert att stortrivas uppe i Norrland, tillsammans med myggen (jag och mygg kommer faktiskt skitbra överens, jag rör inte dem och de rör inte mig), renarna, norrskenet, midnattssolen och snön. Javisst, så är det. Luleå is the shit!
Finninvasionen i ansiktet är säkert bara bra. Det är säkert min kropp gör sig av med all skit, så att jag ska få en perfekt hy till sommaren. Ja, det är vad jag tänker tro i alla fall.
Söndagsångest är ett minne blott. Nu börjar ju för tusan nedräkningen till nästa helg. Eller nej, den här söndagen börjar nedräkningen till Johnossi och till Kristi Himmelfärd. Sommar kan få bli nästa nedräkning, den kommer inte bli så dum den heller.
Sådär, nu gick jag från en bitterfitta till en sol. Nästa projekt blir att komma på hur jag ska tvätta och laga mat enbart med tankekraften. Återkommer så snart jag lyckas med det...
Ska med detsamma sluta upp med att tycka skitsynd om mig själv för att jag gått och fått ont i halsen igen, och inte kan träna. Istället kan jag ligga och kolla på Vem Vet Mest, helt utan dåligt samvete. Jag lär mig nya saker, känner mig liiiite smartare och känner absolut hur hjärnan växer i takt med att hjärncellerna suger åt sig all ny information. Om jag fortsätter att ha ont i halsen på söndagseftermiddagar kommer jag snart bli TP-mästare.
Jag ska också sluta älta det faktum att jag är för dum för Uppsala. Man ska faktiskt aldrig säga aldrig. Det kan visa sig att majoriteten av de som sökt iår är större idioter än mig, och att jag helt mirakulöst får en plats där. Och blir det inte så, kommer jag säkert att stortrivas uppe i Norrland, tillsammans med myggen (jag och mygg kommer faktiskt skitbra överens, jag rör inte dem och de rör inte mig), renarna, norrskenet, midnattssolen och snön. Javisst, så är det. Luleå is the shit!
Finninvasionen i ansiktet är säkert bara bra. Det är säkert min kropp gör sig av med all skit, så att jag ska få en perfekt hy till sommaren. Ja, det är vad jag tänker tro i alla fall.
Söndagsångest är ett minne blott. Nu börjar ju för tusan nedräkningen till nästa helg. Eller nej, den här söndagen börjar nedräkningen till Johnossi och till Kristi Himmelfärd. Sommar kan få bli nästa nedräkning, den kommer inte bli så dum den heller.
Sådär, nu gick jag från en bitterfitta till en sol. Nästa projekt blir att komma på hur jag ska tvätta och laga mat enbart med tankekraften. Återkommer så snart jag lyckas med det...
Common People
Back in da woods... Efter fyra veckor av frihet. Total frihet. En hel månad utan måsten, krav, alarm tidigt på morgonen, tvätt, osv osv. Jag skulle kunna fortsätta i evigheter, men det gör mig inte speciellt glad, eftersom det är över nu. För den här gången i alla fall.
Resan började med en vecka hos finaste Pelosis i USA. Där var det redan sommar och jag var glad över att få en vecka till att förbereda mig mentalt på tre veckor av stek i Thailand. Andra saker jag gjorde var att hänga med mina älskade kids, gå på klubbar och barer helt lagligt, äta god påskmiddag, gå på bio, vara i NY och få in en heldag längst kusten. Jag bestämde mig redan första dagen för att sömn är överskattat, och tack vare den bojkotten hann jag göra det mesta av vad jag ville och träffa alla jag saknat. En vecka kändes ändå på tok för kort och jag var som vanlig inte alls glad över att behöva säga hejdå en gång till.
Sen var det dags att sätta sig på planet hem, packa lite, sova lite och sedan iväg till Arlanda igen. Jag och mina två roomiesar var lagom peppade för tre veckors backpackande. Det gjorde vi jävligt bra om jag får säga det själv. Stekte på kritvita stränder (lite för mycket... resultatet för min egen del var solsting deluxe en kväll och tusen miljarder äckliga vattenblåsor och en följande vecka i skugga. så kan det gå när ignorerar det där med vad att vara svensk kan innebära), badade i glasklart vatten, festade och tokdansade i sanden på Koh Phangan, åt massa god mat, fick doser av trevliga och en och annan mindre trevlig thailändare/thailändska, och vara med om både en och tre sjuka saker.
Nu sitter jag här och ser tillbaka och blir varm och fnissig. Thailand var underbart, trots att det var på gränsen till ungstemperaturer emellanåt. Vi ville inget annat än att vulkanen på Island skulle kasta ur sig lite mer så att vi kunde stanna åtminstone en vecka till.
Trots allt så kändes det rätt fint att få ta ett glas kranvatten, ett andetag svensk luft, och se knoppar och tussilago istället för snö. Jag gillar Sverige faktiskt. Det är bara väldigt, vääääldigt skönt att få komma härifrån ibland.
Sitter ändå med den fetaste söndagsångesten någonsin (på en lördag... jag vågar inte ens tänka på hur det blir imorgon) och vill inget annat än att resa och vara fri igen. Men nästa gång jag reser vill jag INTE ha med mig en äcklig kackerlacka hem. Mammas reaktion när hon upptäckte den var dock ovärdelig, allting ont för något gott med sig. Nu går mamma och är lagom nojig över var den kan ha lagt sina ägg. Det lär märkas...
För att inte gå och göra något dumt av min söndagsångest försöker jag se framåt. Till en måndag som är början på något bra. Kanske inte Thailand-bra, men vardagsliv-i-Oslo-bra. Massa träning, nyttig mat, 17 maj, stek i Nydalen, grill och häng på balkongen, full moon party- Putte Edition i sommar, häng med alla älskade och saknade vänner, och skräckblandad längtan efter att med största sannolikhet flytta upp till Luleå när den bästa sommaren hittills (det kommer bli så, jag bara vet det) är över.
Nu ska jag ta och kasta mig i min underbara säng, med underbara kuddar och lakan som luktar nytvättat. Det känns faktiskt bra att vara hemma. Thailand finns kvar, och fotoalbumet därifrån är inte att leka med.
Resan började med en vecka hos finaste Pelosis i USA. Där var det redan sommar och jag var glad över att få en vecka till att förbereda mig mentalt på tre veckor av stek i Thailand. Andra saker jag gjorde var att hänga med mina älskade kids, gå på klubbar och barer helt lagligt, äta god påskmiddag, gå på bio, vara i NY och få in en heldag längst kusten. Jag bestämde mig redan första dagen för att sömn är överskattat, och tack vare den bojkotten hann jag göra det mesta av vad jag ville och träffa alla jag saknat. En vecka kändes ändå på tok för kort och jag var som vanlig inte alls glad över att behöva säga hejdå en gång till.
Sen var det dags att sätta sig på planet hem, packa lite, sova lite och sedan iväg till Arlanda igen. Jag och mina två roomiesar var lagom peppade för tre veckors backpackande. Det gjorde vi jävligt bra om jag får säga det själv. Stekte på kritvita stränder (lite för mycket... resultatet för min egen del var solsting deluxe en kväll och tusen miljarder äckliga vattenblåsor och en följande vecka i skugga. så kan det gå när ignorerar det där med vad att vara svensk kan innebära), badade i glasklart vatten, festade och tokdansade i sanden på Koh Phangan, åt massa god mat, fick doser av trevliga och en och annan mindre trevlig thailändare/thailändska, och vara med om både en och tre sjuka saker.
Nu sitter jag här och ser tillbaka och blir varm och fnissig. Thailand var underbart, trots att det var på gränsen till ungstemperaturer emellanåt. Vi ville inget annat än att vulkanen på Island skulle kasta ur sig lite mer så att vi kunde stanna åtminstone en vecka till.
Trots allt så kändes det rätt fint att få ta ett glas kranvatten, ett andetag svensk luft, och se knoppar och tussilago istället för snö. Jag gillar Sverige faktiskt. Det är bara väldigt, vääääldigt skönt att få komma härifrån ibland.
Sitter ändå med den fetaste söndagsångesten någonsin (på en lördag... jag vågar inte ens tänka på hur det blir imorgon) och vill inget annat än att resa och vara fri igen. Men nästa gång jag reser vill jag INTE ha med mig en äcklig kackerlacka hem. Mammas reaktion när hon upptäckte den var dock ovärdelig, allting ont för något gott med sig. Nu går mamma och är lagom nojig över var den kan ha lagt sina ägg. Det lär märkas...
För att inte gå och göra något dumt av min söndagsångest försöker jag se framåt. Till en måndag som är början på något bra. Kanske inte Thailand-bra, men vardagsliv-i-Oslo-bra. Massa träning, nyttig mat, 17 maj, stek i Nydalen, grill och häng på balkongen, full moon party- Putte Edition i sommar, häng med alla älskade och saknade vänner, och skräckblandad längtan efter att med största sannolikhet flytta upp till Luleå när den bästa sommaren hittills (det kommer bli så, jag bara vet det) är över.
Nu ska jag ta och kasta mig i min underbara säng, med underbara kuddar och lakan som luktar nytvättat. Det känns faktiskt bra att vara hemma. Thailand finns kvar, och fotoalbumet därifrån är inte att leka med.