Sandra

Det var verkligen vad jag var i morse. Strax efter åtta vaknade jag. Det var jätteljust i mitt rum och jag orkade liksom inte sträcka mig lite för att dra ner persiennen (stavningen?!). Dessutom är det skönt med lite ljus. Jag älskar snö!
   Istället började jag kolla på tv, och jag insåg ganska snart att jag aldrig skulle kunna somna om. Lika bra att gå upp, tänkte jag. Då borde jag ju dessutom somna tidigt ikväll.

Gårdagen var över förväntan faktiskt. Jag trodde inte att statt kunde vara roligt. Det var inte världens grej direkt, inte jättekul. Kvällen inleddes med förfest i karlberg (eller vad man ska säga, det var liksom mitt emellan...) där var Madde, Emelie och Johanna. Vi drack vin, pratade, sjöng lite, dansade lite och fick bråttom till statt. Allt var som det skulle.
   På statt fortsatte dansandet för de flesta av oss. Jossan bestämde sig för att åka hem. Tråkigt! Hoppas allt fixade sig osv. Musiken var, tro det eller ej, okej.

Egentligen har jag suttit här för länge. Jag måste verkligen börja plugga till provet vi har imorgon. Men jag fick just en jättelust att rota igenom min 60-talsmapp. Jag hade kunnat byta kropp för att få vara med det årtiondet>.<

...morning glory. Ja, jag undrar vad dagen kan komma att bjuda på.
Gårdagen bjöd hur som helst på veckans sista skoldag. TACK. Efter den traskade jag, Ann och Jossan upp på stan för att invänta lämpliga bussar och Ellinor. Jossan åkte till Degerfors för att fixa frillan. Jag och Ann kunde inte stå emot vårt sockersug och gick svaga till JamJam för att höja insulinhalten ett snäpp eller tio.
Efter ett tag kom både Ellinor och bussen och vi styrde kosan mot pennybridge.
Där var det folk, kan man säga om man inte är så mycket för överdrifter. En liten överdrift hade dock varit att det var som att komma till Indien (tror jag, jag har aldrig varit där). Vi lyckades trots alla människor hitta både det ena och det andra. Ellinor var den som handlade minst, men vars samvete också lär vara renast och vars plånbok är mest oförändrad. Ann och jag gick verkligen in för det där med att hitta något. Hon handlade tre tröjor, ett linne, en jättefin tavla och ett par byxor. Jag var inte mycket sämre och handlade två tröjor, ett par byxor, ett halsband och ett par knästrumpor.

När vi kom hem och var lagom trötta och hungriga gick jag hem till mitt. Hemma var jag tvungen att visa upp dagens fångst för min mamma. Hon blev störtförtjust i byxorna och i en av mina trökor. Att mamma uppskattar det jag köpt lika mycket (eller t o m mer än) som mig lättar alltid samvetet lite.
   Efter ett tag knackade det på dörren. In kommer en ganska oväntad, men inte ovälkommen, Steve. Min bror alltså. Han hade kommit för en kort visit i staden. Mamma satte genast på kaffe och vi fikade och pratade lite. Till sist kunde jag inte stå emot john blunds gruskrig mot mina ögon. Innan jag gav upp helt tittade jag dock på slutet av Farväl Falkenberg och kollade klart på det sociala arvet, den sista delen i modstriologin. Det var min gårdag det. Hoppas den här dagen blir mer spännande än så. Jag orkar inte spä på allt en smula för att ö h t ha något att skriva om. Jag vägrar inse att mitt liv är såpass händelsefattigt!

So long.

Jag har verkligen inte mycket för mig idag. Läxorna ligger fortfarande och skapar megaångest, trots att jag satt en och en halv timma med samhällskunskapen.

Trots att jag inte gör något speciellt känner jag inte av någon tristess. Konstigt. Jag kanske tänker för mycket för att känna av tristess?
Tusentals tankar krigar inne i mitt huvud, och det är verkligen ingen överdrift. De flesta skulle kunna besegras om jag tog tag i mitt liv. Skaffade mig ett jobb, var lite mer aktiv i skolan och började bry mig lite mer om andra människor, till exempel. Lättare sagt än gjort. Bajs.

En bra sak är i alla fall att det snöar ute. För första gången på alltför länge är det nog kallt för snön att stanna kvar, wiie!
Synd att jag inte orkade gå någon promenad idag bara, hade varit rätt skönt tror jag. Men jag tar en riktig långpromenad till David imorgon istället.
Ikväll får jag nöja mig med att gå över till våra grannars katt. Inatt kommer de äntligen hem, så att jag slipper göra det mer.

Nu MÅSTE jag fixa svenskan och vattna min stackars blomma (den ser rätt miserabel ut p g a uttorkning och diverse amputerade blad, utfört av våra tre katter). Sen ska jag ta ett långt bad med värmeljus och te. Grönt te är f.ö det enda jag får unna mig enligt den där förbannade GI-grejen, men det är helt självvalt, och jag har inte gått ifrån den alltför mycket så jag ska klara en veckas självplågeri till. Men jag funderar starkt på att bjuda hem mina kaffedrickande vänner i slutet av nästa vecka på lite kaffedrinkar. Nu när vi köpt ny mjölkskummare menar jag. Om bara mamma och Sabina kunde bli friska någon gång...

Idag vaknade jag klockan halv elva. Jag vaknade ur en väldigt stark dröm, ni vet så att känslorna man hade i drömmen fortfarande sitter kvar?
Jag hade tydligen drömt om mellanstadiet, och hade kvar en konstig känsla av att det var skitkul då, och att jag aldrig kommer att vara med om något liknande igen. Men så fick jag en idiotidé om att jag faktiskt kan bli mellanstadielärare. En idé som dog ganska fort. Dock stannade vafan-ska-jag-göra-med-mitt-liv-paniken kvar.
Därför har jag gjort upp min dag så att jag ska känna att det åtminstone är liiite lugnt. Om jag börjar med att göra läxorna är ju den plågan förbi. En promenad får nog skuldkänslorna av mitt syndande från igår att bli mindre. Ett bad skulle inte heller sitta helt fel. Jag har blivit besatt av bad....

Nu är klockan snart för mycket, bäst att börja avklara listan liksom.

Nu börjar jag bli frustrerad. Omelett är bara halvgott. Klockan sju på morgonen är det som att äta avfall.. Jag kan bara inte äta det i två veckor till.
Idag bröt jag dessutom mot alla regler som finns, enligt GI (jag hatar GI förövrigt, men jag ska inte vara sådär svag den här gången). Det började med två godisbitar på fotografisk bild, och fortsatte vid maten där det enda de serverade var pastasallad och grönsakssoppa, sen åkte jag hem och gjorde en stooor sallad med diverse bönor i. Det är ungefär så illa det bara kan bli. Eller okej... Jag kunde ju beställt en fet kebabpizza eller strips från McDonald's.

Kristin ringde mig när jag hade som tråkigast, och ville fika och prata om assholes. Vem kan tacka nej till det liksom? Så vi åkte till Melkers, eftersom det är det enda fiket i stan som har öppet längre än till klockan sju, vad jag vet. Där var jag duktig (tur för mig) och tog grönt orientaliskt te. Det kunde varit gott om det smakat lite mer och inte blev kallt efter fem minuter. Men det var inget bläigt påste i alla fall, så jag ska väl vara tyst.

På tal om att vara tyst... När jag skulle hem efter att ha fikat med kristin kliver jag på bussen, förstås. Jag gör ett undantag och sätter mig långt fram i bussen, istället för långt bak. BIG MISSTAKE and never again. För mitt emot mig (var annars liksom?) satt Karlskogas läskigaste människa. Han talade som om han läste ur någon slags poesibok. Men det gjorde han inte, och det var inte poesi som kom ur hans mun. Det var nån slags förbittrad version av hans liv. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till (jag ville inte bara fly längst bak i bussen, vem vet vad som skulle hända då..), men tack och lov hade jag min Mp3 med mig!
Tack och lov alltså. Trodde jag. Men efter ungefär fem sekunder slutade den att fungera och jag fick lyssna på hans prat om hur många olika mediciner han provat, om hur han hade piss i hela lägenheten för att hans njurar var förstörda, om hur hans som och ex-fru inte ville ta emot hans borgen osv osv osv.
Det var utan tvekan mitt livs längsta bussresa. Eller nej. En annan gång var det en som hotade folk med kniv (han kanske inte hade någon, för han låtsades ta av sig en keps han inte hade ungefär varannan sekund, men man ska ju aldrig lita på folk man inte känner) och störde busschauffören så att hon tvärnitade och hotade med att slänga ut honom. Men det var i Jönköping och förklarar ju saken...

Nu har jag missat halva O.C. Fan. Då kan jag lika gärna missa andra halvan och göra något vettigt istället. T.ex beställa studentmössa eller städa mitt rum. Eller betala fakturan från cdon, eller gå till Nisse, eller....

Dagens nyckelord: FLÅS!
Sista lektionen idag var idrott. Emelie hade lektion och vi körde handboll/fotboll/basket, allt i ett liksom. Det kändes lite halvfarligt men var faktiskt riktigt kul. Från idrotten styrde jag kosan mot körskolan för att göra pärm tre. Jag måste erkänna att jag förvånar mig själv. För jag hade verkligen ingen aning att jag gissar så bra. Min uteslutningsmetod har tidigare bestått av att ta den mening som går fortast att läsa, låter den bra kör jag på det liksom. Men det lönar sig att läsa lite. Det är kanske bara jag som inte insett det förrän nu?

Från körskolan gick jag en blåsig promenad till kulturskolan. Det var dags att skaka höfter (mest ben i och för sig). Uppvärmningen kändes, tack vare total energibrist, oändligt lång och svintung. Vi började på en ny dans. Svart från topp till tå, vitra handskar och UV-ljus till en megabra låt. Jag tror faktiskt att det kommer se skitsnyggt ut. Tiden gick fort som alltid och vips var klockan två minuter (för mycket) över sex och bussen skulle strax gå. Flås delux! Jag halkade lite efter när mina skor inte ville släppa in min fot och fick springa som en tok. Med eld i baken, och ett lagom snyggt/högt flås entrade jag bussen.

Well, jag gillar att exprementera med min stackars kropp, och har den här veckan beslutat mig för att bli av med jul(vår, höst, sommar samt födelsedags)kilona genom GI-metoden. Det har gått två dagar och jag ägnar redan mina tankar åt en enda sak: Jam Jam's choklad och svart kaffe..

Nu är jag trött. Jäkligt trött. Men det är Body Balance alledels jättesnart. Sen får jag sova, äntligen. Inte en enda liten läxa behöver jag. Det blir ett långt och varmt bad när jag kommer hem istället med tända ljus... Too bad;)

Hej Svensk vinter... Svensk växthuseffektvinter. Storm och regn är ju jättekul, menar jag.
Som om det inte vore nog har mitt ansikte också gått och blivit helknäppt. Finnarna verkar tipsa varandra om att mitt ansikte är prima att bosätta sig i. Usch och blä.
Helgen har dock inte varit så jäkla dum. En sån där spontan och lathelg. I fredags var jag hos optikern och hittade lite ögonglas att prova hem. Sen var det dags att fira Jossan som hade kalas. Där åt vi jättegod tacos och ännu godare annanaspaj. Mättare än jag varit på länge gick jag hem och lade mig. Vaknade klockan tio, alltså den ideala gå-upp-på-lördag-tiden. Med lite mackor och kaffe i magen förberedde jag mig på en slitig tv-tittardag. Den hann dock inte bli jättelång för Kristin tyckte att det var dags att hon skulle få se nya huset. Så jag drog i några slingor i håret, städade mitt rum och gjorde morötter med dip. Vi kollade på Imaginary Heroes, en sån där film med både skitbra och skitsnygga skådespelare i. När vi kollat på den hade vi svinkul åt CTV och Ove långnäsa.
Idag är det som sagt snö/regnstorm, men det är ändå tänkt att jag ska ta mig till David och svettas på step. Sen måste jag ta tag i min EU-serie som jag tappat bort.. Imorgon är det måndag och en ny plågsam vecka i skolan. Det här vinterlovet har verkligen inte fått mig att bli mindre skoltrött.. Snarare tvärtom. Men jag ska klara mig utan att skolka, åtminstone till sportlovet.

Åh den här dagen har jag faktiskt vaknat på rätt sida! Price the lords, eller nåt...  Dessvärre ser det ut som om jag kommer att få gå klädd i en potatissäck på statt ikväll. Jag har verkligen ingenting kul att ha på mig. Tro det eller ej, men jag har varit i ett av världens fattigaste länder. Jag har varit i det vi i västvärlden kallar för tragik, misär, fattigdom, svält ja, allt sånt där. Jag borde kanske lärt mig en och annan läxa. Och det har jag gjort. Men jag har fortfarande världens tråkigaste garderob. Förlåt, men man anpassar sig skrämmande lätt till kulturer. Lättast till rika antar jag.

Om man nu ska se det från den ljusa sidan har jag infört en ny dag. Libertines-dagen. Inspirationen till detta införande stod Jossan för. Helt ovetandes. Men så är det i alla fall. Idag ska man lyssna igenom det material man har med dem, och självklart skrika som en gås när det passar. Jag har ännu inte rktigt klurat ut syftet med dagen, men den lättar säkert upp stämningen och vänder upp-och-ner på sura munnar.

I veckan har jag fattat ett väldigt stort beslut. Jag ska till de sydligare delarna i the states, i början av nästa år. Hur ungarna ska vara kan jag nog dessvärre inte styra över. Men de är säkert lagom bortskämda. Och jag hoppas verkligen inte att de är bosatta i typ texas eller nåt sånt. Californien eller Florida tackar jag dock aldrig nej till. Jag har nämligen kommit fram till att rika amerikaner i de rikare delarna förmodligen har råd med fejksnö, eller åker längre upp i landet för att få lite snö kring jul. Efter den här "vintern" är jag dessutom inte speciellt kräsen. Vem vet, förra vintern kanske var vintern jag såg snö för sista gången? Inte någon speciellt trolig, men desto mer skrämmande tanke. Hu!

Nu ska jag slänga mig i badet och måla naglarna. Sen ska jag ta på mig festblåsan... alltså potatissäcken och styra kosan över gatan och till Jossan.

Igår tog mitt lov slut, mer eller mindre. Klockan elva (tio egentligen eftersom jag tänkt vara duktiga tjejen och plugga pärmar) varje dag ska jag befinna mig på körskolan. Eftersom det inte går några bra bussar får jag ta benen dit. Trettio hemska minuter, och jag hinner halka cirka trettiotio gånger på vägen dit. Hejdå sovmorgon!
Men det är inte bara att klockan ringer plågsamt tidigt (jo, jag tycker faktiskt att 08.30 är tidigt) som gör mig trött. Igår spelade jag, mor och far retrospelet. Herre vilket roligt spel! Vi spelade dock lite för länge och jag drabbades av övertrötthet. Så Jag låg och kollade extramaterial till Almost Famous, Kalle & Chokladfabriken och Walk The Line... Jag tror klockan var halv fyra när jag somnade. Och ikväll är det Sex & The City till klockan halv två.

Imorgon har jag (för första gången på alldeles för länge, jag har inget liv förstår ni) fullt upp hela dagen. Sist på schemat står Body Balance. Äntligen! Jag har faktiskt saknat Body Balance riktigt mycket. Det var alldeles för länge sedan jag tränade sist. Men imorgon ska jag alltså ta det stora steget att köpa träninsgskort och boka upp mig på ett antal pass framöver.

Nej, nu ska jag till Nisse och ge fetknoppen lite mat och gosa lite med honom.

Jag lovar att uppdatera er om eventuella skador efter mitt första träningspass på nästan ett år.