Love, Music, Wine and Revolution

Skrev ett långt inlägg som bestämde sig för att aldrig publiceras, tror jag?

Har varit bra upptagen med matte. Vet inte riktigt om mina hjärnceller gått i ide eller om de bara är borta, men såhär svårt har matte aldrig varit. Men jag ska klara det, någon gång. Av denna anledning kan man (även utan hjärnceller) räkna ut vad jag ägnat min helg åt.

Herregud, jag hade så mycket i huvudet innan jag satte mig här, men nu står det still.

En sak jag tänkt mycket på är bojkotten av Putte i Parken. Under Hultsfredsfestivalen, i en misär av skitlukt, fulla tältgrannar, regn och ryggont, svor jag för mig själv (dessvärre för alla andra också) att aldrig mer sitta och tycka synd om mig själv på en festivalkamping... Så släpper Emmaboda Cut Copy, Crookers, Crystal Castles och Radio Dept. "Fuck you, Sandra, moahahahaaaa" typ. Nu sitter jag här och är sjukt nära att sätta mig på ett tåg med en alldeles för tung ryggsäck, ett tält, en bandare, en solstol och "sol i sinnet". Love, music, wine and revolution.
Snälla någon, kan vi inte bryta det där löften, en sista (haha) gång?

Det var väl det. I veckan och helgen ska jag jobba, plugga, äta, sova, träna och dricka kaffe. Ungefär i den ordningen. Lite rutiner (läs; total avsaknad av spontanitet) har väl ingen dött av? Så nu behöver jag väl inte uppdatera här på ett par dagar.

Nu ska jag läsa om kvadratblahahajävlaskittermersomjagaldrigkommerläramig och sen försöka sova. Jag har helt seriöst (alltså helt, jag svär, nu är jag faktiskt inte ironisk) drömt helt sjuka drömmar om ekvationer, och vaknat och yrat om hur allting ska gå ihop. Det är vad matematik gör med mig.

Tack och godnatt!

Sicko

Jahapp, då var det dags att bli sjuk. Eller dags och dags, hela helgen har det varit sååååå synd om mig. Susanna kom i onsdags på besök här i Nydalen innan hon skulle bege sig mot Uppsala igår. På fredagen hade vi planerat att se superhypade Avatar på 3-D. Jag var skitspänd eftersom jag aldrig sett en film på 3-D förut. Enda 3-D erfarenheten jag har är en show på Disneyworld. Måste erkänna att jag var lite besviken till en början, men efter ett tag vande sig ögat och det var sjukt häftigt. Filmen var mer snygg än bra kanske, inte riktigt min typ av film. Värd att se ändå, och jag fick mersmak av 3-D grejen.

Sedan var det slut på det roliga. Vaknade morgonen därpå med en bulle i halsen. Det var så det kändes iallafall. En bulle inlindad i taggtråd. Det var bara att inta sjukposition. Sängen, boken (Heavier Than Heaven, min egen biografi typ), datorn och te. Självklart lite obligatoriskt "aah, usch, ååh, stackars miiig, piiip, ynk" också.
Känns dock jäkligt skönt att sitta här och kurera mig istället för att släpa mig till jobbet och låtsas vara frisk. Nu kan alla jävla bakterier få lov att göra vad de vill med min kropp, sedan kan de gå någon annan stans.

Det är inte långt kvar nu, till påsken och april. En månads ledighet, inte helt fel faktiskt. Så kommer det biopremiärer (Alice in Wonderland, 3-D förstås^^) och konsert med Magnetic Fields innan det. Lite mindre roligt är matte C som startar nästa vecka. Men det är bara att leta fram mattehjärncellerna och självdiciplinen. Blir en mjukstart inför hösten. Förhoppningsvis. Men jag har ingen plan-b, så det måste helt enkelt gå. Vi får se om det slutar i Uppsala, Luleå, Linköping, Karlstad eller Västerås bara.

Kolla förresten in det här;
http://djur.msn.se/wwf-msn/1273803-isbjornarna-svalter-tvingas-ata-varandra sjukt va? Så går det när man ser pengar istället för problem. Kolla på Avatar bara liksom...

Nej, nu ska jag göra mig lite te, vårda min monsterförkylning och göra ingen nytta alls. Det är lov att tycka synd om sig själv när ingen annan gör det, eller hur? yyyyynk, aaaaouuch.


I Feel Free

Nytt år, nya tag. Det känns så himla bra. Jag och 2009 var så jävla färdiga med varandra. Nu är allting liksom tillbaka på noll. Från minus till noll, det känns som ett väldigt skönt faktum.

Ska dock försöka att njuta av mina två sista dagar i Karlskoga, och som ledig. Får lite ångest när jag tänker på att jag ska jobba nästa vecka, men det är mycket att lite att göra åt den saken. Lyssna på vad Thomas Lundin sjunger, och "gillalalala läget" kanske...

Har haft en mjukstart på det nya året. Det har verkligen varit ovanligt tyst och lugnt här hemma. Jag har gjort allt för att hålla mig borta från chipsen i skåpet. "Thailand, Thailand, Thailand", har jag tänkt. Det hjälpte mot chipsen, men inte mot ostbrickan som fick bli min kvällsfika.

Tro det eller ej, men idag har jag dessutom läst. Min första biografi någonsin. Om mig själv (internt skämt och en lång historia, sjukt rolig faktiskt... skitsamma), alltså Kurt Cobain. Jag kom förbi de första sidorna utan att dö av uttråkning och gömma boken för att sedan förtränga vart jag gömt den. Det är ett väldigt stort steg faktiskt.

Ska fortsätta i boken, sen är det dags för tant att sova. Imorgon blir det kanske en tur till Örebro. Lördag blir det iallafall, så ljuger jag inte.