Mystiskt
Inatt fick jag siva. Vaknade forsta gangen strax efter sex, och det ar helt okej. Somnade om tva tre ggr innan klockan ringde 7:15... Blev en helt okej morgon. Jobbigt bara att fa upp tvillingarna, som verkligen aldrig vill ga upp ur sangen. Nu ar de dock i skolan, och Max ocksa (som blev sen efter ett aplangt toalettbesok, haha). Har slangt i enda maskinen for idag och disken ar fardigplockad, sa nu har jag typ hela dagen for mig sjalv. Eftersom vadret har ar helt underbart (ska bli 25 grader idag och det ar heeelt vindstilla, imorgon ska det bli over 26... bara sa ni vet liksom^^) hade jag planerat en skon promenad till narmaste postlada. Det har dock skitit sig fullstandigt da jag vaknade och hade skitont i ena foten. Hela trampdynan ellervaddetnuheter under alla tarna+sjalva tarna smartar sa jag blir tokig. Helt utan anledning dessutom. Sa promenad kan jag glomma dessvarre. Fan. Idag hade jag verkligen velat ta en promenad. Well, far byta om till nagot lattare och satta mig pa trappan eller nat istallet.
Klockan ar inte ens tio an, sa jag kan nog inte ringa mamma och pappa heller.
Jakla fot alltsa, varfor ska du tjura idag for? Inte ens jag at tjurig idag liksom.
Rubrik
Ännu en dag över, och den har gått väldigt fort. Har varit saker hela tiden exakt hela dagen.
På morgonen gjorde jag faktiskt kaffe och frukost till mig och fick i mig allt innan kidsen var ute ur huset. Så jag tvättade och tog det lungt en stund efter att ha skjutsat Max till skolan. Sen bar det iväg till Old Navy, CVS och posten. Skulle köpa present till Angel, en tjej här på gatan som har kalas på fredag. Hann alltså med att köpa frimärken så att jag kan posta alla brev. Har visserligen inte
Nu kom jag av mig lite... Hann bara gå på toa och slänga av mig grejerna jag köpt, sen skulle jag hämta Max. Han hade sin första sinträning idag. Herregud säger jag bara. Fick knappt tid att andas. Han var så himla exhalterad att han ville åka två timmar innan det började, och inte äta någon lunch. Fick dock i honom kyckling innan vi åkte iväg. Satt där en halvtimma, hem, spela twister, åka och hämta Nicky & Alex, åka till target, hem, fixa snack, spela lite tennis och fotboll, göra läxor, fixa middag, äta middag, plocka undan, andas i två sekunder, duscha dem, kolla på tv med dem, lägga dem. Och vips så var klockan tio.
Känner mig trots sjuk trötthet riktigt glad! Kanske för att jag vet att jag klarar det här nu, och att barnen inte hatar mig. Eller så är det på grund av vädret. Här har de förresten sjukt fina träd. Rosa och vita blommor, och så är gräset grönt redan. Jättegrönt alltså. Ska ta en promenad imorgon, och då ska jag ta lite kort.
Nu ska jag gå på toa först, för er som behöver fylla ut intresseanteckningarna (jäklar vilket långt ord förresten), sen ska jag kolla på hockey. Stanley cup har ju börjat och jag måste få lite hockeypepp innan VM börjar. Har dock en känla att jag kommer ge upp rätt fort.
Mamma och pappa, jag vet att ni är inne och smygläser här. Jag ringer imorgon. Har lunch duty på Max skola 11.30, och hinner förmodligen inte innan det. Så jag ringer runt sex, sju eran tid.
<3
På morgonen gjorde jag faktiskt kaffe och frukost till mig och fick i mig allt innan kidsen var ute ur huset. Så jag tvättade och tog det lungt en stund efter att ha skjutsat Max till skolan. Sen bar det iväg till Old Navy, CVS och posten. Skulle köpa present till Angel, en tjej här på gatan som har kalas på fredag. Hann alltså med att köpa frimärken så att jag kan posta alla brev. Har visserligen inte
Nu kom jag av mig lite... Hann bara gå på toa och slänga av mig grejerna jag köpt, sen skulle jag hämta Max. Han hade sin första sinträning idag. Herregud säger jag bara. Fick knappt tid att andas. Han var så himla exhalterad att han ville åka två timmar innan det började, och inte äta någon lunch. Fick dock i honom kyckling innan vi åkte iväg. Satt där en halvtimma, hem, spela twister, åka och hämta Nicky & Alex, åka till target, hem, fixa snack, spela lite tennis och fotboll, göra läxor, fixa middag, äta middag, plocka undan, andas i två sekunder, duscha dem, kolla på tv med dem, lägga dem. Och vips så var klockan tio.
Känner mig trots sjuk trötthet riktigt glad! Kanske för att jag vet att jag klarar det här nu, och att barnen inte hatar mig. Eller så är det på grund av vädret. Här har de förresten sjukt fina träd. Rosa och vita blommor, och så är gräset grönt redan. Jättegrönt alltså. Ska ta en promenad imorgon, och då ska jag ta lite kort.
Nu ska jag gå på toa först, för er som behöver fylla ut intresseanteckningarna (jäklar vilket långt ord förresten), sen ska jag kolla på hockey. Stanley cup har ju börjat och jag måste få lite hockeypepp innan VM börjar. Har dock en känla att jag kommer ge upp rätt fort.
Mamma och pappa, jag vet att ni är inne och smygläser här. Jag ringer imorgon. Har lunch duty på Max skola 11.30, och hinner förmodligen inte innan det. Så jag ringer runt sex, sju eran tid.
<3
Tejsta (Tisdag pa svenska)
Massa sol och vadigt varmt idag igen. Det gor verkligen hur mycet som helst for humoret. Inte bara pa mig, utan pa alla runtomkring.
Hade fullt upp hela dagen. Forsoker fortfarande att forsta var timmarna tar vagen. Idag forsvann de med hjalp av tvatt, shoprite-besok och hang med Madelene. Skulle aka till shoprite for att handla frukost och lite andra nodvandigheter. Hittade massor av goda vegetariska grejer och allt annat jag skulle ha. Allting utom flingor. Jag letade och letade, och laste och laste (det finns skyltar over gangarna sa att man kan se vad som finns dar man ar) men inga flingor. Nar jag varr som narmast pa att ge upp och lata ungarna fa kaka sandkakor till frukost sag jag, som ett skank fran ovan, 'cerial'. Antligen!
Behover kanske inte namna att jag var hungrig som en get nar jag kom hem. At darefter och drack kaffe med staderskan. Sen akte jag till banken for att satta in pengar. Skulle egentligen till posten och kopa frimarken, men det var tydligen ingen bra ide. Idag ar den dagen alla ska betalat in sin skatt till vem man nu ska betala in den till. Staten eller nat annat viktigt. Darfor har posten oppet till midnatt, och det ska tydligen vara massa folk dar hela tiden.
Iallafall, sen kom Madelene forbi och vi satte oss pa trappen pa framsidan ett tag och gottade oss i solen. Sen blev det forstas lite guitar hero innan hon var tvungen att aka.
Max hade en lang dag sa vi akte direkt och ahmtade upp de andra tva. Sen gar det i 300. Laxor, snack, lasning och lite lek innan det ar dags for mat. Behovde dock inte laga nan mat idag eftersom det fanns rester fran lordagen kvar.
Nu kanner jag att jag behover semester. Och det ar ju faktiskt bara en vecka och tva dagar innan det ar dags att aka till Florida. Kommer ju inte att bli riktig semester, men myyyyycket skonare an det har. Sol och bad gar inte direkt att jamfora med tvatt och sant liksom.
Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Ska ga in och spela lite tv-spel med Nick och Alex tror jag. Sen blir det dusch och tv-tittande, typ.
<3
It's a beautiful day
Solsken! Nu är våren här på riktigt. Träden knoppar och blommar för fullt. Och så solen och värmen förstås. Som jag (och ALLA andra jag pratat med, speciellt alla stackars au pairer) väntat alltså. Kollade prognosen för veckan, och det ska bli över 20 grader. Skulle alltså kunna påstå att sommaren är här, men jag avvaktar med det till Juli. Då kommer ni säkert få läsa tusentals klaginlägg om hur varmt det är, och hur synd det är om mig.
På tal om värme, så är det bara en och en halv vecka kvar till vi åker till Florida. Har inte riktigt fattat det än. Måste införskaffa en ny bikini.
Helgen har gått för fort som valigt. Jag förstår verkligen inte var de tar vägen, helgerna. Den här här helgen har jag tillbringat i kyrkan. Fast lugn, det var för att Nicky och Alex gjorde deras första holy communion. Som våran konfirmation, fast de är åtta år. Så var det självklart mer amerikanskt. Alla var superuppklädda, folk pratade som galningar innan allting började och prästerna messade. Alla svarade och kunde psamlerna och sånt där skit. Alla utom jag och spädbarnen. Kände mig lagomt dum emellanåt. Det var dock riktigt kul att se. Kände mig som vanligt inte det minsta frälst när jag gick ut ifrån kyrkan.
Resten av dagen gick i ätandets tecken. Först var det middag och efterrätt här hemma med alla. Sen åkte jag till Fung som var barnvakt. Ida, Carina, Fung och jag skulle försöka göra det omöjliga; att baka svenska bullar. Efter en hel del bak och bök var bullarna färdiga. Nästintill oätliga dessvärre. Trötta och lite besvikna över bullfloppen åkte vi hem.
Sov till klockan halv tolv igår. Sen var det dags att göra nåt av dagen. Så jag och Carina spelade lite baseboll... Eller ja, vi sköt och försökte fånga bollarna med såna där konstiga handskar. Det gick inte sådär jättebra för mig, men det antar jag att alla redan förstod? Brännboll har aldrig varit min starka sida, och det är samma grej med baseboll. När vi skulle åka vidare för att spela Tennis började det förstås regna. Vi åkte hem till mig för att fylla våra skrikande magar med lite mat.
Madelene undrade om vi hade lust att hitta på något. Självklart tänkte vi, som fortfarande inte riktigt hade kommit över det där med regnet och de krossade tennisplanerna. Vi kom dock väldigt snabbt på vad som kunde rädda dagen. Madelenes hot tub! Köpte med oss varsin brownie och någon slags rischipspåse och begav oss dit så fort vi kunde. Satt i den varma jaccuzin i över två timmar! Fyfan vad gött och välbehövligt det var. Sen kollade vi på film och hade djupa samtal om livet, familjer och döden, typ. Kom hem klockan halv tolv och var dessvärre övertrött. Kollade på tv till klockan ett, innan jag insåg att jag nog borde sova. Det tog ungefär en microsekund att somna, haha.
Idag hade jag gärna varit ute och tagit en lååång och skön promenad. Två saker stoppar mig dock; skitmusik på min mp3 och mitt jobb. Måste tvätta och fixa, och måste faktiskt åka och hämta Max ifrån skolan nu. Blä, haha. Hade gärna kunnat vänta en timma eller två med det en sån här dag.
Ska svara på alla brev den här veckan, jag lovar. Kanske redan imorgon, men vi får se. Som vanligt, haha.
<3
På tal om värme, så är det bara en och en halv vecka kvar till vi åker till Florida. Har inte riktigt fattat det än. Måste införskaffa en ny bikini.
Helgen har gått för fort som valigt. Jag förstår verkligen inte var de tar vägen, helgerna. Den här här helgen har jag tillbringat i kyrkan. Fast lugn, det var för att Nicky och Alex gjorde deras första holy communion. Som våran konfirmation, fast de är åtta år. Så var det självklart mer amerikanskt. Alla var superuppklädda, folk pratade som galningar innan allting började och prästerna messade. Alla svarade och kunde psamlerna och sånt där skit. Alla utom jag och spädbarnen. Kände mig lagomt dum emellanåt. Det var dock riktigt kul att se. Kände mig som vanligt inte det minsta frälst när jag gick ut ifrån kyrkan.
Resten av dagen gick i ätandets tecken. Först var det middag och efterrätt här hemma med alla. Sen åkte jag till Fung som var barnvakt. Ida, Carina, Fung och jag skulle försöka göra det omöjliga; att baka svenska bullar. Efter en hel del bak och bök var bullarna färdiga. Nästintill oätliga dessvärre. Trötta och lite besvikna över bullfloppen åkte vi hem.
Sov till klockan halv tolv igår. Sen var det dags att göra nåt av dagen. Så jag och Carina spelade lite baseboll... Eller ja, vi sköt och försökte fånga bollarna med såna där konstiga handskar. Det gick inte sådär jättebra för mig, men det antar jag att alla redan förstod? Brännboll har aldrig varit min starka sida, och det är samma grej med baseboll. När vi skulle åka vidare för att spela Tennis började det förstås regna. Vi åkte hem till mig för att fylla våra skrikande magar med lite mat.
Madelene undrade om vi hade lust att hitta på något. Självklart tänkte vi, som fortfarande inte riktigt hade kommit över det där med regnet och de krossade tennisplanerna. Vi kom dock väldigt snabbt på vad som kunde rädda dagen. Madelenes hot tub! Köpte med oss varsin brownie och någon slags rischipspåse och begav oss dit så fort vi kunde. Satt i den varma jaccuzin i över två timmar! Fyfan vad gött och välbehövligt det var. Sen kollade vi på film och hade djupa samtal om livet, familjer och döden, typ. Kom hem klockan halv tolv och var dessvärre övertrött. Kollade på tv till klockan ett, innan jag insåg att jag nog borde sova. Det tog ungefär en microsekund att somna, haha.
Idag hade jag gärna varit ute och tagit en lååång och skön promenad. Två saker stoppar mig dock; skitmusik på min mp3 och mitt jobb. Måste tvätta och fixa, och måste faktiskt åka och hämta Max ifrån skolan nu. Blä, haha. Hade gärna kunnat vänta en timma eller två med det en sån här dag.
Ska svara på alla brev den här veckan, jag lovar. Kanske redan imorgon, men vi får se. Som vanligt, haha.
<3
Schizofreni?
På Jossans begäran, och för allas bästa ska det här bli ett uteslutande positivt inlägg. Har inga jättegrejer att klaga på idag ändå, så det blir inte svårt.
Har varit sommarvärme idag, och då överdriver jag inte det minsta. Över 20 grader varm sol och helt vindstilla. Ångrade mig inte speciellt mycket att jag befann mig i Scotch Plains istället för Karlskoga. Barnen sa inte emot mig EN endaste gång idag, när jag tänker efter. Och jag hade ingenting alls emot att passa Max. Ni får tro att jag ljuger, men han kom i kvart över sju utan att jag ens behövde säga till, han åt bara lite av sin efterrätt=ingen sockerkick, vi lekte med månsand (jag tror att jag hade roligare med den än Max hade), han damsög upp månsanden på golvet åt mig, han tog ett bad när jag sa till, och nu sussar han.
Icke att förglömma, jag har inte tagit sönder något, inte haft ihjäl något eller någon eller jätteklantat mig på hela dagen. Bara det är väl värt en applåd?
När jag tänker efter, så har jag kanske svaret till mitt humör idag:
1. Jag köpte skor idag. Skor gör mig lycklig, skor och klänningar.
2. Jag upptäckte att det var fejkskinn i dem, vilket gjorde mig ännu lyckligare.
3. När jag kom hem efter att ha köpt skorna, väntade mina vänner på skype! <3
Har dessutom inte ätit för fem personer idag. Möjligtvis för två, men det är ändå en klar förbättring.
Idag var jag och barnen i en av parkerna hela dagen. Betty, deras gamla nanny var där med sina ungar så vi spelade fotboll och gungade.
Dessutom hände något som jag lovar och svär aldrig hänt tidigare. Ett bra band skickade en friend request på myspace. Goodlooking Trash hette de och kommer tydligen ifrån Blge. Så ni kan fylla ut intresseblocken alltså.
Hmm, vad mer. Jo, det är fredag imorgon. Och på lördag så är det Nickys och Alex communion. Typ som vår konfirmation, fast de är åtta år förstås. Då blir det fler bilder, det törs jag faktiskt lova.
Och Lisa, nu har jag fått ditt brev:D Tack så jättejättemycket! Blev hur glad som helst. Chokladen är slut, brevet är läst, teet ska invigas imorgon och skivan har gått varm i bilen (mitt andra hem, man vill ju inte vara sämre än amerikanarna själva).
Ska ta mig tid att svara på allas brev också, och åka till posten för att köpa fler frimärken.
Nu råkade jag av misstag trycka på Please Please Please med SOL, och fick världens flashbacks och festivalvibbar. Mest P&L-vibbar. Inte helt fel. Fel land att få det i möjligtvis, men som sagt, jag kalgar inte. Inte idag i alla fall.
Bäst att sluta skriva nu, innan jag oavsiktligt glider in på halvtråkiga saker. Ska slå på tv:n snart och kolla på lite stanley cup och sen sova. Drack två koppar kaffe istället för en idag och jäklar vilken skillnad det gjorde.
Godnatt<3
Har varit sommarvärme idag, och då överdriver jag inte det minsta. Över 20 grader varm sol och helt vindstilla. Ångrade mig inte speciellt mycket att jag befann mig i Scotch Plains istället för Karlskoga. Barnen sa inte emot mig EN endaste gång idag, när jag tänker efter. Och jag hade ingenting alls emot att passa Max. Ni får tro att jag ljuger, men han kom i kvart över sju utan att jag ens behövde säga till, han åt bara lite av sin efterrätt=ingen sockerkick, vi lekte med månsand (jag tror att jag hade roligare med den än Max hade), han damsög upp månsanden på golvet åt mig, han tog ett bad när jag sa till, och nu sussar han.
Icke att förglömma, jag har inte tagit sönder något, inte haft ihjäl något eller någon eller jätteklantat mig på hela dagen. Bara det är väl värt en applåd?
När jag tänker efter, så har jag kanske svaret till mitt humör idag:
1. Jag köpte skor idag. Skor gör mig lycklig, skor och klänningar.
2. Jag upptäckte att det var fejkskinn i dem, vilket gjorde mig ännu lyckligare.
3. När jag kom hem efter att ha köpt skorna, väntade mina vänner på skype! <3
Har dessutom inte ätit för fem personer idag. Möjligtvis för två, men det är ändå en klar förbättring.
Idag var jag och barnen i en av parkerna hela dagen. Betty, deras gamla nanny var där med sina ungar så vi spelade fotboll och gungade.
Dessutom hände något som jag lovar och svär aldrig hänt tidigare. Ett bra band skickade en friend request på myspace. Goodlooking Trash hette de och kommer tydligen ifrån Blge. Så ni kan fylla ut intresseblocken alltså.
Hmm, vad mer. Jo, det är fredag imorgon. Och på lördag så är det Nickys och Alex communion. Typ som vår konfirmation, fast de är åtta år förstås. Då blir det fler bilder, det törs jag faktiskt lova.
Och Lisa, nu har jag fått ditt brev:D Tack så jättejättemycket! Blev hur glad som helst. Chokladen är slut, brevet är läst, teet ska invigas imorgon och skivan har gått varm i bilen (mitt andra hem, man vill ju inte vara sämre än amerikanarna själva).
Ska ta mig tid att svara på allas brev också, och åka till posten för att köpa fler frimärken.
Nu råkade jag av misstag trycka på Please Please Please med SOL, och fick världens flashbacks och festivalvibbar. Mest P&L-vibbar. Inte helt fel. Fel land att få det i möjligtvis, men som sagt, jag kalgar inte. Inte idag i alla fall.
Bäst att sluta skriva nu, innan jag oavsiktligt glider in på halvtråkiga saker. Ska slå på tv:n snart och kolla på lite stanley cup och sen sova. Drack två koppar kaffe istället för en idag och jäklar vilken skillnad det gjorde.
Godnatt<3
Onsdag
Det var inte jattekul att vakna idag om jag sager sa. Men morgonen gick bra. Nick madde battre och allt var som vanligt. Berattade aven for Peter om att jag blev stoppad. Det var ju inte mitt fel, och dessutom hade det redan hant tre ggr (med min gang fyra), sa det kom nog inte som en chock. Hoppas pa nagra smartfria veckor, sa ska det og losa sig. Ska tvatta mina byxor ocksa, som har en stor teflack pa sig. Allt som kan tvattas bort fran gardagen ska sa goras! Haha.
Sitter och vantar pa att tvattmaskinen ska stanna, sa att jag kan starta diskmaskinen. Sen ska jag till Carina dar vi ska boka biljetter till mig, henne, Ida och Madelene till ngn batklubbsgrej.
Just det, jag aker till Florida om tva veckor och en dag. Igar kandes det vaaaldigt avlagset (jag var overtygad om att en av ungarna skulle drunkna bara av att jag tittade pa dem), men idag ar jag mer pepp. Speciellt med tanke pa att USA varvagrar... Prognosen sager att det ska bli sol och varmt. Idag ar det kallt och molnigt. Inte min vecka helt enkelt.
Kommer med en forhoppningsvis ljus uppdatering imorgon eller pa fredag.
Och Sabina: Jag har inte kopt dina skor an, sa moahahahahahaaa tillbaka-.-
<3
Och när jag trodde att allt blivit lite bättre...
...Så kommer ett bakslag, nej, mer än ett. Och jag överdriver inte. Om jag önskat att jag kunde få vakna upp i min svenska säng nästa morgon tidigare, så är det inget emot hur jag känner ikväll.
Det började exakt klockan 5.30 i eftermiddags. Jag hade kollat till Nicky och Max hela tiden när de cyklade, och Nicky åkte på sin minimotorcylek. (herregud, det tar verkligen emot att ens ta upp det här igen). Gick in för att sätta på vattnet till pastan. Just när jag skulle kolla ut (efter mindre än en minut) och se att allt var okej så ser jag att Peter kommer i bilen. Ser tyvärr Nicky, eller hör rättare sagt, som krashat med minimotorcykeln. Och ALLT är verkligen kaos. Hans glasögon, som han f ö inte ser ett skit utan, är trasiga, motorcykeln är trasig, och han blöder typ överallt.
Som om inte det vore nog, så är det hans communion, som är värsta stora grejen, på lördag. De ska ta porträttfotografier och allting. Det var en olycka, och det hade kunnat hända även om Peter eller Samantha var där. Det känns bara förjävligt att det hände just nu. Den enda sekunden jag inte var där ute. Det är nog det värsta, för vad skulle jag säga? Kunde ju inte ljuga. Är inte speciellt frustrerad över att det hände, utan att jag inte var där när det hände.
Vi har pratat om det, och jag har sagt att jag är hur ledsen som helst, och att om det finns minsta lilla jag kan göra, så gör jag det. Kändes inte bra, men iaf okej när jag åkte och hämta upp Carina för att åka till rock 'n' Joe och fika med henne, Madelene och Ida. Väl där lyckades jag spilla ut mitt te..Nej, jag skämtar inte, tyvärr. Fick en ny kopp som jag höll på att välta ut en gång till. Den klarade sig dock och efter en trevlig fika och ett kort besök på target kändes det lite spänt att komma hem. Undrar hur mycket de pratat om vad som hänt osv... Men jag blev avbruten i mina tankar. Av ingen mindre än farbror polisen. Och jag skämtar tyvärr inte den här gången heller. Ska kanske nämna att man inte blir stoppad lika diskret här som man blir i sverige. Här är det blåljus så det räcker för en nattklubb, och strålkastare rakt in i bilen. Jag lade på lite extra smör och frågade om jag gjort något fel (förrutom dramat tidigare förstås). Som tur var hade inte jag gjort det, utan det var lyktorna som var trasiga. Ska dock nämna att jag kört den bilden mer eller mindre varje dag sedan jag kom hit, och servicelampan har lyst i över ett år, men just idag av alla dagar blev jag stoppad. Lika bra att samla ihop all skit på samma dag i och för sig.
Finns absolut ingenting jag kan göra för att få något ogjort. Det är förstås inte bara mitt fel. En olycka är ju en olycka. Men det var verkligen så otiming det kan bli. Nu får jag göra mitt allra bästa för att se till att ingenting annat händer. Jag ger det en ärlig chans. Händer det något igen, som är mer mitt fel. Så vill jag inte stanna. Inte i den här stackars familjen i alla fall. Ska sova snart, om jag kan. Herre vilken dag.
Ni som trodde ni hade en dålig dag, ska vi byta?;)
Det började exakt klockan 5.30 i eftermiddags. Jag hade kollat till Nicky och Max hela tiden när de cyklade, och Nicky åkte på sin minimotorcylek. (herregud, det tar verkligen emot att ens ta upp det här igen). Gick in för att sätta på vattnet till pastan. Just när jag skulle kolla ut (efter mindre än en minut) och se att allt var okej så ser jag att Peter kommer i bilen. Ser tyvärr Nicky, eller hör rättare sagt, som krashat med minimotorcykeln. Och ALLT är verkligen kaos. Hans glasögon, som han f ö inte ser ett skit utan, är trasiga, motorcykeln är trasig, och han blöder typ överallt.
Som om inte det vore nog, så är det hans communion, som är värsta stora grejen, på lördag. De ska ta porträttfotografier och allting. Det var en olycka, och det hade kunnat hända även om Peter eller Samantha var där. Det känns bara förjävligt att det hände just nu. Den enda sekunden jag inte var där ute. Det är nog det värsta, för vad skulle jag säga? Kunde ju inte ljuga. Är inte speciellt frustrerad över att det hände, utan att jag inte var där när det hände.
Vi har pratat om det, och jag har sagt att jag är hur ledsen som helst, och att om det finns minsta lilla jag kan göra, så gör jag det. Kändes inte bra, men iaf okej när jag åkte och hämta upp Carina för att åka till rock 'n' Joe och fika med henne, Madelene och Ida. Väl där lyckades jag spilla ut mitt te..Nej, jag skämtar inte, tyvärr. Fick en ny kopp som jag höll på att välta ut en gång till. Den klarade sig dock och efter en trevlig fika och ett kort besök på target kändes det lite spänt att komma hem. Undrar hur mycket de pratat om vad som hänt osv... Men jag blev avbruten i mina tankar. Av ingen mindre än farbror polisen. Och jag skämtar tyvärr inte den här gången heller. Ska kanske nämna att man inte blir stoppad lika diskret här som man blir i sverige. Här är det blåljus så det räcker för en nattklubb, och strålkastare rakt in i bilen. Jag lade på lite extra smör och frågade om jag gjort något fel (förrutom dramat tidigare förstås). Som tur var hade inte jag gjort det, utan det var lyktorna som var trasiga. Ska dock nämna att jag kört den bilden mer eller mindre varje dag sedan jag kom hit, och servicelampan har lyst i över ett år, men just idag av alla dagar blev jag stoppad. Lika bra att samla ihop all skit på samma dag i och för sig.
Finns absolut ingenting jag kan göra för att få något ogjort. Det är förstås inte bara mitt fel. En olycka är ju en olycka. Men det var verkligen så otiming det kan bli. Nu får jag göra mitt allra bästa för att se till att ingenting annat händer. Jag ger det en ärlig chans. Händer det något igen, som är mer mitt fel. Så vill jag inte stanna. Inte i den här stackars familjen i alla fall. Ska sova snart, om jag kan. Herre vilken dag.
Ni som trodde ni hade en dålig dag, ska vi byta?;)
Ingenting
Jag har inte gjort ett skit ikväll. Har varit så sjukt trött, eftersom jag inte sov så mycket i natt (knappt sju timmar är för lite för mig, att vara au pair är sjukt jobbigt faktiskt) och
Så nu sitter jag här i sängen och har inget att göra. Hamnade tillslut här. Så nu är eran kväll räddad. Eller kanske morgon, klockan är ju faktiskt halv fyra på morgonen där hemma.
Undrar förresten om mitt huvud vuxit under min tid här. För så mycket som jag tänkt under de här tre månaderna har jag inte gjort under hela mitt liv. Det är liksom helt omöjligt att min hjärna kunnat ta reda på alla de där tankarna utan att dubbla sin massa.
En av tankarna jag tänk är tanken kring hemlängtan... Varför längtar jag hem så himla mycket? Karlskoga är ju inte direkt händelsernas stad. Och jag vet att jag om mindre än tio månader kommer att vara hemma igen, och göra allt det där jag saknar just nu. Men så har ju väntan aldrig varit min grej heller. När jag var liten (ehm.. okej, varenda år sen jag fyllde tre för att inte ljuga) visste jag vad som fanns i 90% av mina julklappar. Jag hade varit och klämt på varenda paket, och efter ett par år var det ingen större grej att lista ut vad som fanns i kartongerna under pappret... Nu finns det ju ingenting jag kan göra för att hejda min längtan, och jag tror att det frustrerar mig.
Jag vet att jag inte borde tänka så mycket på sånt som får mig att må dåligt.. men jag kan bara inte låta bli. Dock har jag insett att jag kommer att behöva börja plugga snart, jag kommer att kunna träna gratis på YMCA och det är snart vår. Jag har fått för lite bra erfarenheter för att åka hem. Varför skulle jag ha tillbringat tre månader, må halvkasst och sen bara åka hem. Nej, jag vill ha åtminstone en riktig höjdarupplevelse här innan jag beslutar mig för att ge upp.
Och nu mina vänner, så ska jag be er om en sak; jag vil ha låttips! Helst på glada dansvänliga låtar, men så länge de är bra är jag glad. Har limewire fortfarande så här ska laddas!
Ojojoj, nu är jag sååå jäkla trött. Imorgon har jag massor med saker att hinna med, och förhoppningsvis blir det en bra dag. Ska inte döma ut den på förhand i alla fall:)
Nu ska mitt onödiga inlägg få ett slut. Ska kolla i katalogen med utbildningar och sen blir det tv-tittande eller ett avsnitt av SATC innan jag tar natta som en säjör (gud vad skönt det är att ha ett svenskt tangentbord, så man kan skriva på karlskogamål)!
Nattinatti<3
Så nu sitter jag här i sängen och har inget att göra. Hamnade tillslut här. Så nu är eran kväll räddad. Eller kanske morgon, klockan är ju faktiskt halv fyra på morgonen där hemma.
Undrar förresten om mitt huvud vuxit under min tid här. För så mycket som jag tänkt under de här tre månaderna har jag inte gjort under hela mitt liv. Det är liksom helt omöjligt att min hjärna kunnat ta reda på alla de där tankarna utan att dubbla sin massa.
En av tankarna jag tänk är tanken kring hemlängtan... Varför längtar jag hem så himla mycket? Karlskoga är ju inte direkt händelsernas stad. Och jag vet att jag om mindre än tio månader kommer att vara hemma igen, och göra allt det där jag saknar just nu. Men så har ju väntan aldrig varit min grej heller. När jag var liten (ehm.. okej, varenda år sen jag fyllde tre för att inte ljuga) visste jag vad som fanns i 90% av mina julklappar. Jag hade varit och klämt på varenda paket, och efter ett par år var det ingen större grej att lista ut vad som fanns i kartongerna under pappret... Nu finns det ju ingenting jag kan göra för att hejda min längtan, och jag tror att det frustrerar mig.
Jag vet att jag inte borde tänka så mycket på sånt som får mig att må dåligt.. men jag kan bara inte låta bli. Dock har jag insett att jag kommer att behöva börja plugga snart, jag kommer att kunna träna gratis på YMCA och det är snart vår. Jag har fått för lite bra erfarenheter för att åka hem. Varför skulle jag ha tillbringat tre månader, må halvkasst och sen bara åka hem. Nej, jag vill ha åtminstone en riktig höjdarupplevelse här innan jag beslutar mig för att ge upp.
Och nu mina vänner, så ska jag be er om en sak; jag vil ha låttips! Helst på glada dansvänliga låtar, men så länge de är bra är jag glad. Har limewire fortfarande så här ska laddas!
Ojojoj, nu är jag sååå jäkla trött. Imorgon har jag massor med saker att hinna med, och förhoppningsvis blir det en bra dag. Ska inte döma ut den på förhand i alla fall:)
Nu ska mitt onödiga inlägg få ett slut. Ska kolla i katalogen med utbildningar och sen blir det tv-tittande eller ett avsnitt av SATC innan jag tar natta som en säjör (gud vad skönt det är att ha ett svenskt tangentbord, så man kan skriva på karlskogamål)!
Nattinatti<3
Varen vart tog du vagen?!
Hej hopp alla lasaer, och smyglasare!
Jahopp. Da sitter jag har, pa samma breddgrad som Rom den 7 april. Kallt, gratt och javligt trakigt. Jag hoppas verkligen att prognosen inte ljuger, for enligt den ska det fran och med imorgon bli lite finare. Och pa fredag, mina damer och herrar, ska det bli stor sol och 19 grader varmt!
Forlaaaat forlat for att jag inte tagit tag i det dar Bostoninlagget an. Lovar (an en gang, fast den har ganger blir det faktiskt av... tror jag iaf) att jag ska skriva ner lite av det vi gjorde och lagga upp lite bilder.
Helgen har gatt jattefort som vanligt. Fredagen gjorde jag inte sa mycket pa. Akte till Carina for att fora over Bostonbilder pa hennes dator. Lordagen akte vi in till Bridgewater Commons kopcentrum. Hittade en sot klanning (nahaaa, alltsa med tva prickar over a:et.) pa forever 21. Undrar om det finns ett namn for sana som jag. Varje gang jag aker for att kopa nagonting jag behover, och jag inte hittar det, koper jag en klanning istallet. Dressoholc kanske? Aja, hursomhelst sa var den sot. Men dragkedjan var knapp och jag ar flaskig, sa jag maste ha hjalp for att fa upp den...
MEN, pa tal om flask och sant, sa har jag fatt veta att jag formodligen ska kunna borja trana, GRATIS. Max ska borja ta simlektioner, sa da ska de signa upp hela familjen pa gym. Samantha ska ringa och hora om det kommer att galla mig ocksa. Hoppas verkligen det. Da har jag ingen anledning att sitta har och lata kalorierna satta sig.
Nu blev jag sa till mig att ajg glomde att skriva om helgen. Efter mallet, skulle jag sitta barnvakt. Carina kom over och holl mig sallskap. Lite trakigt att tillbringa en lordagskvall instangd i huset, men ungarna var iaf snalla, trots att de aldrig ville ga och lagga sig. Samantha ahde sagt att de kunde ga och lagga sig nar de kande for det, men klockn 11.40 hade jag fatt nog och skickade upp dem, haha.
Igar var jag NY hela dagen. Vi skulle egentligen besoka en massa roliga butiker, men vi irrade runt den dar javla Comumbus Circle ett bra tag sa det sket sig lite. Blev en parkas fran H&M och mat bara. Vi motte upp Madelene, Ida, Bastian och Fung dar ocksa.
Jag har insag fem saker om NY och mig i ny igar:
1. Times Square ar verkligen ett irreterande stalle. Manniskor, av det langsamma slaget, overallt...
2. Jag blir valdigt osocial nar jag gar in i en kladaffar jag gillar. Det ar bara jag och kladerna da liksom..
3. Maste tillbringa mer tid pa tunnelbanan (tacka vet jag stockholms tunnelbanor med logik och sana smartheter) och nere i Soho.
4. Varje gang man ska ta bussen hem sa kanns det som om man nyss kom (alltsa, fotterna kanner inte sa, men jag gor det) fram, man blir aldrig fardig med NY.
5. Jag skulle kunna aka dit hela tiden!
Nej, nu blev klockan for mycket. Ska ta en dusch, aka och tanka bilen, eller ja aka och lata nagon annan tanka bilen at mig. Man vill ju inte bryta mot lagen liksom><. Sen ska jag hamta upp Max. Var fan tar formiddagarna vagen?!
<3
Don't Think twice, it's all right
Gomorron varlden (vanta nu, det dar var ju en lat fran han Jimmy som var med i Fame Factory)!
Nastan 15 grader och sol. Antligen ar det atminstone lite var har. Det var verkligen pa tiden.
Igar hade jag en trakig morgon. Var pa otroligt aka-hemhumor. Men sa fick jag lite sallskap nar staderskan kom hit. Hon ar faktiskt riktigt rolig, haha. Sa vi pratade ett tag och jag kmo pa battre tankar.
Den basta tanken kom jag nog pa nar jag fick for mig att aka till Target. Pa vagen dit lyssnade jag pa, och jag skamar inte (ni minns val att jag lamnade den egenskapen hemma?), pa BOBCATSLATEN! BIK, BIK, Bobcats stormar fram mot mal, publiken haller andan annu en gang, osv osv. Haha. Trodde att min hemlangtan skulle na sitt max med den laten i bilen, men icke. Istallet blev jag pa jattebra humor. En sak jag lart mig har ar att det alltid, och da menar jag alltid, blir exakt sasom man tror att det inte ska bli...
Inne pa Target, som har allting (klader, kameror, mat, blojor, optiker, filmer och utemobler for att namna nagra saker) sa hittade jag Hives nya skiva for tio dollar, alltsa sextio span. Som hittat nastan. Den var vard varenda cent! Resten av dagen var jag pa bra humor, trots att jag var sjukt trott. Jag kom pa vad jag ska gora for att inte bli sadar deppig och torr, jag ska inte tanka. Eller jo, det ska jag ju, men ni fattar. Inte tanka pa trakiga saker, och pa sverige osv.
Ni ska forresten fa en uppdatering om Boston. Pa resedagboken, for det ar lattare att lagga in bilder dar.
Nu ska jag agna mig at mycket viktigare saker. Sasom tandborsning, munskolj och guitar hero.
Hejdaaaa!
Fuck this shit
Jag skulle söka på väder här i Scotch Plains, och fick upp två länkar till min blogg på google... så jag gick in och läste min egen blogg. Hur nördig får man bli liksom?
Då insåg jag en sak. Här sitter jag i USA, i ett fint hus, i en bra familj. Och är skitdepp. Allting känns skit idag, och igår, och dagen innan den osv osv. Det var när jag började läsa min blogg som jag insåg att jag hade ett liv, och en personlighet (jag vet inte riktigt om man kan kalla det humor egentligen, men jag fann åtminstone vissa saker hysteriskt roliga) i Karlskoga. Så kommer jag hit för ett once in a life time år, och det blir såhär.
Jag förstod att det skulle bli svårt. Men inte alls på det här sättet. Och jag har mig själv att skylla för mycket av det. Är bara så trött på att vara trött på allting. Hur konstigt det än låter, så blir jag glad över att läsa mina gamla blogginlägg. Att veta att jag är, eller åtminstone var, en levande människa, med ett liv. Haha. Ingenting är ju perfekt, och jag förväntade mig inte att det skulle vara så här heller. Men jag blev väldigt tagen av min förmåga att trycka ner mig själv. Att man får hjälp av tre djävular till värdbarn gör inte saken bättre. Ska skicka iväg ett mail till den förra au pairen, behöver lite tips nu.
Härmed ska jag inte hålla tillbaka med något, varken tårar, skratt eller frustration (okej, tar tillbaka frustrationen, annars kanske jag slutar i ett amerikanskt fängelse eller nåt, och det vore ju inte helt lyckat).
Har också insett att min blogg blivit torrare och torrare. Hela jag är en enda torrboll här. Bättre sent än aldrig heter det ju, så nu får jag göra som Malin skrev i brevet jag fick igår, greppa peppen. Det här håller ju inte. Imorse funderade jag faktiskt på hur man lägger upp ett tal om att man vill byta familj, alternativt åka hem. Snarare borde jag försöka hitta mig själv igen, och sluta bry mig så mycket om vad alla andra tycker om mig här.
Nog om allt. Haha. Ska skriva lite om Boston här eller på resedagboken snart också. Så håll ut kära vänner (och mina smygläsare; mamma och pappa), för nu jäklar ska jag greppa peppen, och livet.
Bye Bye allple pie, för att citera Bert, aka Ned på Engelska.
Då insåg jag en sak. Här sitter jag i USA, i ett fint hus, i en bra familj. Och är skitdepp. Allting känns skit idag, och igår, och dagen innan den osv osv. Det var när jag började läsa min blogg som jag insåg att jag hade ett liv, och en personlighet (jag vet inte riktigt om man kan kalla det humor egentligen, men jag fann åtminstone vissa saker hysteriskt roliga) i Karlskoga. Så kommer jag hit för ett once in a life time år, och det blir såhär.
Jag förstod att det skulle bli svårt. Men inte alls på det här sättet. Och jag har mig själv att skylla för mycket av det. Är bara så trött på att vara trött på allting. Hur konstigt det än låter, så blir jag glad över att läsa mina gamla blogginlägg. Att veta att jag är, eller åtminstone var, en levande människa, med ett liv. Haha. Ingenting är ju perfekt, och jag förväntade mig inte att det skulle vara så här heller. Men jag blev väldigt tagen av min förmåga att trycka ner mig själv. Att man får hjälp av tre djävular till värdbarn gör inte saken bättre. Ska skicka iväg ett mail till den förra au pairen, behöver lite tips nu.
Härmed ska jag inte hålla tillbaka med något, varken tårar, skratt eller frustration (okej, tar tillbaka frustrationen, annars kanske jag slutar i ett amerikanskt fängelse eller nåt, och det vore ju inte helt lyckat).
Har också insett att min blogg blivit torrare och torrare. Hela jag är en enda torrboll här. Bättre sent än aldrig heter det ju, så nu får jag göra som Malin skrev i brevet jag fick igår, greppa peppen. Det här håller ju inte. Imorse funderade jag faktiskt på hur man lägger upp ett tal om att man vill byta familj, alternativt åka hem. Snarare borde jag försöka hitta mig själv igen, och sluta bry mig så mycket om vad alla andra tycker om mig här.
Nog om allt. Haha. Ska skriva lite om Boston här eller på resedagboken snart också. Så håll ut kära vänner (och mina smygläsare; mamma och pappa), för nu jäklar ska jag greppa peppen, och livet.
Bye Bye allple pie, för att citera Bert, aka Ned på Engelska.