Sandra

Måste bara fly verkligheten i ett par minuter. Eftersom jag precis plöjt igenom hela s&tv-boxen, så får en lista duga.


Framtiden
Namn på barn: Jag ägnar ytterst lite tid åt att fundera över det, men Dylan och Saga är fina namn, liksom hudratals andra namn...
Drömjobbet: rockstjärna antagligen? Rik och betydelsefull. Lite makt skulle inte skada heller, haha.

Har du någonsin
Varit kär: Ja
Blivit dissad: Hah, ja
Rymt hemifrån: Jag rymde till en träddunge tio meter från vårt hus varannan dag när jag var runt sex år, räknas det?
Skolkat: Ja
Sovit utomhus: Ja, ett par minuter i alla fall.
Gråtit i skolan: Det har jag säkert.
Spytt i skolan: Inte vad jag kn minnas.
Velat bli modell: Nej, men jag har velat haft möjligheten, haha.
Varit otrogen: Nej, usch.
Använt droger: Nej, usch igen.

This or that
Cider eller öl: Cider!
Pepsi/cola: Pepsi
McDonalds/Burger King: Spelar ingen roll faktiskt.
Choklad/vanilj: Choklad
Jordgubbar/blåbär: Jordgubbar
Kött/veg: vegetariskt.
Tv/film: TV
Adidas/nike: Nike är snyggt, men dåligt för samvetet.
Kinesiskt/mexikanskt: Mexikanskt!!!

Vem var den senaste personen
Du nuddade: Min katt
Du pussade: Min katt
Du pratade i telefon med: Pappa
Du msnade med: Lisa
Du kramade: Min katt (det låter nästan som om vi har ett förhållande>.<)
Du skällde på: Min syster

Har du någonsin
Blivit kallad hora: Jag tror faktiskt inte det
Ljugit om din ålder: Ja
Bråkat utan anledning: Haha, ja. När finns det egentligen anledning att bråka liksom?

Har du under senaste månaden
Druckit alkohol: Ja
Shoppat: Ja, för mycket.
Skejtat: Nej
Bakat: Yes
Motionerat: Inte en chans, haha
Solat: Nej!

Så, nu har jag inga flera uräkter till att sitta här...

Phu! Den här dagen har varit kämpigast på länge. Klockan halv nio... eller nej, så var det ju inte. Klockan var halv åtta när min pappa ringde på min begäran för att kolla att jag var vaken. Men det var jag inte. Jag sov som ett barn och hade inte ens hört klockan. När jag gick ut i köket förstod jag varför. Den hade inte ringt eftersom klockan bara var halv åtta, och jag ställt min klocka på prick. Pappa hade gått till jobbet utan att ställa om klockan på sitt rum, så han trodde liksom att den var mer än vad den var. Tur för honom att jag älskar att somna om, haha. När jag vaknade klockan åtta hade jag drömt en sån där dröm man bara inte får vakna upp ifrån. Jag höll typ på att klara upp värsta grejen, ni vet sådär så att man nästan har kommit med världens nyhet men vaknar istället. Det kunde ju vara så att jag höll på att komma på botemedlet till AIDS eller cancer i drömmen, så jag somnade om. Utan att komma fram till något liknande, dessvärre.

Hela morgonen ägnades uteslutande åt bokläsning. En bok och en recension skulle vara fixad till mötet klockan två, så jag hade lite bråttom. Recensionen blev skitdålig som vanligt, men jag blev klar i tid och hann dessutom precis till bussen. Jag älskar dagar när man har marginalerna på sin sida, de är rätt sällsynta i mitt fall.
   Det enda som inte var på min sida idag var mitt kontoutdrag. Efter uttaget idag kunde jag inte låta bli att skratta. 3.45 kronor är vad jag har att leva på den här månaden. Jag kommer alltså att få strunta i allt vad nöje heter om jag inte snålar i veckan.

Om tio timmar ska jag befinna mig i Örebro, så det är väl kanske bäst att inte sitta här.
Adjökens!

Det känns alltid som att det är på söndagarna man inser hur jäkla fort tiden går. I och för sig känns varenda dag som söndag för min del just nu, och eftersom söndagar har en tendens att gå oförkämt fort kanske det förklarar lite.
    Idag har jag varit med mamma och pappa i Karlstad, först gjorde vi ett ovanligt kort besök på IKEA. Två koppar, en skohylla och tre cd-samlingsfodral eller vad man ska kalla det. Eftersom IKEA ligger precis intill Bergvik tog vi en tur där inne också. Där köpte jag två koppar till och en skjorta. Kopparna var inte till mig, utan till mina två tyska kompisar, som jag ska tillbringa kommande vecka hos. Jag åker som sagt till München i övermorgon, alldeles jätteensam. Om jag tar mig dit alltså. Jag litar inte riktigt på min själv när det gäller att flyga. Inte alls för att vara helt ärlig. Men det som inte dödar härdar, och nu när  SAS ställt in alla Dash-plan behöver jag inte bli nojjig i onödan.

Helgen har som vanlit gått skitfort. I fredags var det tacomöys med diverse snyggingar hos Emelie. Sen väntade ett mindre trevligt (jag menar inte att det inte var trevligt, bara mindre trevligt än tidigare under kvällen, men när är inte förfesten roligare än Statt eller Wickan liksom?!) besök på Wictoria. Jag var som vanligt kvällens ljushuvud och hade glömt körkortet i en annan jacka. Som tur är var min "syster", also known as Sofie med mig och lånade ut sitt. Trots att vi enligt oss själva inte är lika någonstans kom jag in utan problem. Det ska kanske nämnas att jag gick efter Malin, som gick efter Sofie. På något sätt borde vi kanske likna varandra, eller så var vakten på bra humör. Väl inne rockade det (alla på tre; ett, två, tre: ha ha ha), eftersom det var Battle Of Rock. Efter vad som kändes som fem minuter (de första två timmarna) och en timma (de sista tio minuterna) var det dags att bege sig.
   Lördagen är knappt värd att nämnas. Trots att bakfylla uteblev gjorde jag i princip inget mer än att vakna.

Till imorgon har jag en halv bok att läsa ut och skriva en recension på, så min kvällssyssla är rätt given.


Bara för att jag inte såg Elias i örebro i helgen, för att han snart släpper sin skiva, för att han är så satans gullig och för att det är en bra och vettig låt är min rubrik young and hairy. Ifall någon undrade alltså.

Bara för att inte helt och hållet missbruka en viss the Cure-låt, så kör jag en fri svensk översättning på den idag. Idag känns det faktiskt precis sådär, som om hela veckan inte spelat någon roll. Nu är det fredag liksom. Jag ska läsa i nån bajsbok, äta tacos gånger två och sen ska jag inta lite alkholhol.... eller kanske mycket.

Idag vaknade jag klockan tio och var hyffsat pigg (och nej, jag försöker inte att göra någon avundsjuk på att jag kan vakna när jag vill, jag har bara inget annat att berätta om tack vare min situation som arbetslös... eller mellan två arbeten om man så vill), men somnade förstås om. Just idag gjorde det dock ingenting, det var nog t o m bäst så, annars hade jag bara tjurat framåt tolviden på natten. Det är inte varje dag man vaknar upp till en glad mamma, som dessutom spelar 60-talsradion på hög volym. Får jag vakna till låtar som Busstop, Dead End Street, My Generation och Satisfaction, finns det inte mycket som kan förstöra min morgon. Eller ja, lunch i det här fallet, eftersom klockan var tolv.

Nu ska jag kolla på näst näst sista delen av sex & the city. Sen ska jag förbereda mig mentalt på att framföra viktiga frågor på engelska till amerikan, om det går att förbereda sig på det. Jag kan behöva ett antal timmar till att läsa och fixa mig inför kvällen också, så här finns ingen tid att lata sig. Bortsett från de kommande trettio minuterna.


Cheers, som en sägör i Amerikat!

Fyfan för huvudvärk. Det är liksom omöjligt att ha ont i huvudet utan att få illamående och bli negativ på köpet!

Vore det inte för huvudvärken skulle jag vara på riktigt bra humör idag (bortsett från att min hälsoundersökning kommer att kosta 500 spän mer än vad som stått i papprena...). Äntligen kom skivorna jag väntat på. Baby 81 med Black Rebel Motorcycle Club och Never Seen The Light Of Day med Mando. Mandoskivan brydde jag mig inte ens om att öppna. Lyssnade igenom den på myspace igår, och jag är inte alls positivt överaskad. Allting jag gillar med mando var borta, mer eller mindre. Vafan liksom. Nu är jag iofs rätt övertygad om att jag kommer att tycka mycket bättre om den snart, efter några lyssningar. Men den kommer aldrig att kunna mäta sig med deras andra skivor.
  Baby 81 däremot var bannemig min bästa investering på flera månader. Jag är så himla nöjd. Det känns ungefär som att ha hittat de perfekta skorna, som dessutom sitter bekvämt...typ.
   På tal om skor så hittade jag inte ett enda par stövlar (vanliga svarta, som ungefär 90% av sveriges kvinnor äger)
 i syntetmaterial idag. Så letandet går vidare på söndag, fast i Örebro. Och med IKEA och marieberg på köpet. Hittar jag inga då, så kan jag ge upp.

Fick ett mail för ett tag sen om att min ansökan till Au pair in america är heeeelt färdig, och att familjerna kan ringa recis när som helst. Med tanke på tidsförskjutningen kan man ju ändå räkna med att de ringer senare på dagen eller framåt kvällen. Jag kommer ärligt talat att dö när första familjen ringer! Det finns inte mycket jag tycker är så obehagligt som att prata i telefon, jag är verkligen skitdålig på det dessutom. Och nu har man ett samtal på sig att bestämma i vilken familj man ska bo ett helt år. Jag är nöjd om jag ställer hälften av frågorna jag skrivit upp.

Nu ser jag fram emot helg, big time!

En hel dag är helt borta. Jag hatar att vakna sent. Men jag har en tendens att alltid göra det när jag drömmer överdrivet skumma drömmar. Som inatt, jag drömde visserligen säkert fem olika drömmar, men alla var lika konstiga. I en av drömmarna var allting tvärtom, alla andades vatten och levde upp-och-ner, förrutom ja då. Jag var dessutom den enda som inte hade två svarta hål där ögonen skulle sitta, och var indränkt i slem. Usch! Nu är klockan alltså halv tolv och jag har inte gjort ett skit av dagn. Imorgon får bli en kompensationsdag!

Den här veckan är jag helt inne i utbildningsgrejen. Det kommer att dröja lång tid innan jag ens söker till en utbildning, men jag har alltså redan börjat kolla. Jag är jättesugen på en ky-utbildning inom redovisningsekonomi, samtidigt som jag inte alls är säker på om jag vill gå en sån utbildning. Men två år och 90% chans till ett jobb efter utbildningen (om än ett skitjobb kanske) känns rätt lockande, i alla fall nu. Känns väldigt typiskt bara att jag börjar tänka på sånt nu. Hade jag tänkt på det ett par månader tidigare hade jag kanske börjat en utbildning nu, istället för att passa barn på andra sidan jordklotet... Men å andra sidan kan jag ju alltid åka hem om  allting skulle kännas fel, och om det inte gör det så har det ju varit värt resan.

Igår bokade jag mina tågbiljetter till stockholm, och fixade fram allting jag behöver i pappersväg, till Tyskland. Jag är så himla rädd nu, haha.  Flyga är inte min grej, och jag har inte flugit mer än ett par gånger i mitt liv. Att ge sig iväg till två stora flygplatser helt själv känns redan utdömt. Om jag inte dör så kommer jag säkert att komma helt fel och missa flyget. Kommer jag däremot på ett flygplan är jag både stolt och positivt överraskad-.-

Nu är det kanske dags att ta tag i dagen. Jag har en recension att skriva och en hälsoundersökning att boka. Även om jag inte tjänar ett öre genom att gå hemma och dega (förrutom någon futtig hundralapp ibland från kuriren), så måste jag erkänna att jag njuter. Nu i alla fall...

Jag måste erkänna att min skrivarlust inte riktigt vill infinna sig för tillfället. En kort resumé från veckan och helgen kan jag dock inte låta er slippa undan.
   I onsdags (efter vad som kändes som två timmar, men som egentligen var en hel måndag och en hel tisdag) åkte jag och Kristin till Stockholm. Efter att båda gjort vår bussdebut i stockholms innerstad var vi framme vid lägenheten i vasastan. Ingen av oss hade satt just vasastan som det område vi helst ville bo i de kommande dagarna, men det skulle visa sig vara ett mysigt område. Dessutom har ju stockholm (till jäkligt stor skillnad från Karlskoga) en fungerande lokaltrafik. Vi hann med fyra dagar av seriös shopping, fikor, lite mat, godisätande med tv- och filmtittande. Det ska heller inte glömmas att vi lyckades sätta igång brandlarmet klockan halv elva på kvällen första dagen, och att det inte var det enklaste att få tyst på det. Varken jag eller mina föräldrar var det minsta förvånad. Av asgarvet att döma tyckte nog pappa att det var ganska mycket roligare än mig när jag ringde och frågade vafan vi skulle göra. Han fick knappt fram ett ord.

   Plånboken är visserligen rätt sur på mig, men kläderna garderoben blev glad av att ha fått nya kompisar i form av:
- Ett par byxor
- Ett par shorts
- En t-shirt
- Två BH:ar
- En skjortklänning
- Ett par strumpbyxor
- En tjocktröja
- En mössa
- Vantar
- Sockor
(Ja, jag är väldigt stolt över min klädskörd, därav listan i fetstil.) Köpte lite andra grejer också, så jag var lika trött som glad när jag kom hem.

Annars händer det verkligen ingenting för tillfället. Karlskoga är lika dött som vanligt. En fika och ett eventuellt hockeybesök är i alla fall inplanerat innan helgen. Och till helgen vankas det kanske middag och wickan. Det är alltså inte Karlskogas förtjänst att jag har något att göra, utan mina fina vänners! Dessutom måste man dra sig ända till Örebro för att få se musik av klass, på lördag kommer nämigen Elias till Satin, och det tänker jag inte missa.

Nu vill min pappa att jag ska assistera när han sätter upp en hatthylla, haha.

Tack och adjö, fullkornsbrö'

Tråkiga nyheter i dubbel bemärkelse idag. Den första tråkigheten var ett samtal från Sofie. Vissa har ju jobb att sköta, och jag tycker jättesynd om henne som inte kan följa med till Sthlm. Jag tror inte att du längtat efter den resan mndre än mig, och jag lovar att jag ska tänka på dig där borta!

Tråkighet nummer två är egoistiskt sett den största tråkigheten, är att jag måste fått magkatarr. Jag hade ingen aning om vilken skit det verkligen var. För det första är allting jag kan tänka på mat och godis, för det andra vill jag egentligen inte äta något av det (men jag vet hur jag är, och kan inte låta bli det), och för det tredje sticker någon tusen vassa knivar och häller syra i magsäcken på mig när jag ätit. Usch. Men losec mups ska nog kunna fixat´.

Annars rullar allting på som vanligt. Jag lyckas fördriva tiden om dagarna med att vara huslig och förbereda mig på ett liv som slav. Hoppas amerikanarna är lika tacksamma för hjälpen som mamma, men jag tvivlar starkt.

Nej, fyfan nu ska jag hoppa i sängen och tycka synd om mig själv tills magen slutar sura. Ha ha ha...

Jahopp, då var det söndag igen. Jag tokmisslyckades med de tidiga mornar jag lovade mig själv. Idag gick jag t ex upp halv ett. När jag vaknade var jag dock hundra på att jag redan varit uppe en gång, att klockan var halv åtta och att det var måndag. Det är både komiskt och läskigt hur pass borta man kan vara när man är nyvaken.

Helgen har varit skitslapp. Men det är lika bra att ta igen sig ,för snart är det onsdag morgon och då bär det av till Stockholm. Nu är allting fixat, och vi kommer hyffsat billigt undan. Tur det med tanke på att varken jag, Sofie eller Kristin har alltför mycket att spendera.
   Gårdagen spenderades till stor del framför datorn. Nu när familjerna snart kommer att höra av sig tänkte jag att jag lika gärna kunde läsa om de familjer som fanns på hemsidan. Och det var inte direkt en familj att läsa om. Nu känner jag i alla fall att jag verkligen vill åka, och att jag nog kan klara av att ta hand om barn.

Jossan gillade dessutom mitt förslag om att flytta ihop i London. Jag tänker ta upp det som ett seriöst förslag med alla här hemma. En sån här idé måste prövas i praktiken! Ska jag vara ärlig så tror jag faktiskt inte att det är helt omöjligt. Det finns jobb så det räcker åt oss kring London, och Malin har haft funderingar på London också. Åh, det skule kunna bli så jäkla bra! Sen när vi bott "färdigt" där så kan vi åka hem till Sverige och börja med våra utbildningar (vi som inte redan är utbildade i sång eller tapetsering alltså), haha. Om det skulle inträffa, så är det här lätt den bästa idén jag fått hittills i mitt liv.

Nu klarar jag inte att motstå mintchokladkakan i mitt rum längre. Måste se klart s&tc-avsnittet jag började kolla på imorse också.

Nej, usch för att känna så. Tur att jag idag insåg att jag kanske har ett år usa bakom hörnet. Idag var jag nämligen på intervju/möte. Kissnödig, kall och allmänt oförberedd kom jag dit, sist förstås (men jag kommer faktiskt från Karlskoga). Intervjun kändes givande, och jäkligt amerikansk. Det var korsförhör om speciell kost, om man rökte, hade tatueringar eller synliga piercings. Att vara vegetarian verkar inte vara något större problem som tur är.
   Det värsta på hela tiden ( strax före frågorna som ställdes och skulle besvaras på engelska förstås) var personlighetstestet. Helt sjuka påståenden, som "jag tycker att som inte följer lagen ska straffas till vilket pris som helst", och andra som var hundra gånger knepigare, skulle besvaras med falskt eller sant. Inte var det ett påstående heller, 260 för att vara mer exakt. Men det gick bra, och jag var den enda som var helt färdig med min ansökan. Såhär i efterhand känns det nästan lite onödigt att jag stressade ihjäl mig för att hinna med den i tid, samtidigt som det är skönt att kunna åka till Stockholm och Tyskland utan att oroa sig.
   I örebro köpte jag tågbiljetter hem från Stockhlm och växlade lite pengar också.

Jag var hungrig som ett djur när jag kom hem och satte igång att steka pannkakor så fort jag fått av mig ytterkläderna. Sen tog jag tag i mig själv och ringde ett samtal till värden för lägenheten vi ska bo i när vi är i Stockholm. Idag har jag alltså gjort fler duktiga saker än vad jag vanligtvis gör på en månad. Och ja, jag ska sluta skryta nu. Jag kan bara inte hjälpa det, jag har inte tagit tag i någonting på så länge, att allting känns som världens bedrift. Haha.

Ska gå upp och käka lite godis och se vad det är på tv- och filmkanalerna ikväll, och i övriga helgen också för den delen. Jag ska alltså ha en sån där skitrolig äta-kolla-på-tv-och-vara-lat-helg.

Det är tragiskt att erkänna det, men enda sedan vi besökte Camden på kvällen, har jag varit helt förstörd. Jag kommer ju liksom aldrig att hitta något liknande ställe i usa. Nästan all musik jag lyssnar på kommer ju från England. Tanken på all r n' b och coutry får mig att må illa. Men så kom jag fram till några saker, ett år står jag väl kanske ut att inte se alla band jag vill se, och dessutom lär de ha gigantiska skivbutiker (less is more är ju ingenting som amerikanarna verkar tagit fasta på direkt) OCH det slog mig just att ett av de band jag längtar mest efter att se är från Californien, nämligen Black Rebel Motorcycle Club. Nu kan jag sova relativt lungt om nätterna.
   Och på tal om BRMC; Jossan, de kommer liksom till London (Roundhouse!) den 15 november! Du måste gå, haha. Har jag en femhundring över efter min födelsedag så hakar jag på utan att blinka, tro mig.

Well, annars händer inte mycket alls. Jag hade tänkt att gå upp tidigt, men vaknade istället halv tolv. Det var också tänkt att jag skulle ta en härlig promenad till stan för att inhandla en lång t-shirt. Men min mage har tydligen bestämt sig för att vara riktigt sur, så allt jag orkade med var en kort promenad med mina två hundar. Istället får jag vänta på att bilen ska komma hem. Då bär det av till kronis för lite matköp, och endast hälsosamma och saker med högt ph-värde, haha.

Nej, nu är det dags att ta tag i sig själv och packa upp resten av packningen från i söndags.

Hjälp, var ska jag börja? Vi har varit med om så mycket de senaste fem dagarna att jag inte ens är säker på om jag minns allting. Men varför inte en kortfattning dag för dag, både för mitt eget minne och för de som är intresserade?

Onsdag: Efter en lååång resa från Lugna Vägen i Karlskoga till Bayswater Road Station i London var vi äntligen framme. Allting hade gått nästan lite för bra. Inga problem alls med varesig flyg, tummelbana eller gång. Vi trodde inte våra ögon när vi kom fram till vad som skulle vara vårt hem ett par nätter framöver. Jag har aldrig någonsin sett något sunkigare ställe (och då har vår familj ändå köpt två fallfärdiga renoveringsobjekt till sommarstugor) och vi skrattade länge åt diverse mögel och fuktskador. Men både lakanen och frukosten var gratis, och dessutom låg det på världens finaste gata precis vid Hyde Park. Efter att ha lämnat av oss bagaget flydde vi till Starbucks (förstås) och slog oss ner på en bänk i Hyde Park. När vi fått komma in på rummet (som nog inte liknad någonting någon av oss någonsin sett) gjorde vi snabbt iordning oss för att bege oss till Madame Tussauds och sedan vidare till Harrods. Senare samma kväll hann vi även se utkanten av London när vi åkte till Clapham för en underbar fika med Jossan. Det kändes så jäkla underbart att kunna sitta i London och fika, istället för på paris hemma i Karlskoga. Vi sov som stockar den natten...

Torsdag: Klockan halv åtta ringde klockan och det var dags att äta frukost, göra sig iordning för att sedan åka till Oxford Street. Vi klev av en station innan och gick lite i Soho innan det var dags att möta Jossan som skulle joina oss. Det låter kanske otroligt, men vi gick verkligen hela jäkla gatan, plus ett par avvikare den dagen. Då ska kanske nämnas att vi hann att äta och gå inne på top shop i nära två timmar! Vi sparade dock ett par affärer till morgondagen, och ingen av oss hade shoppat speciellt mycket. På kvällen mötte vi Jossan som skulle visa oss hur och var hon bodde. Det var hur fint och engelskt som helst. Hade köpt med lite fika och satte oss på hennes rum tillsammans med sverigeskivan och familjens två underbara birmor. Vi sov om möjligt ännu mer som stockar den natten...

Fredag: Fredag betyder ofta partydag, och den här fredagen var inget undantag. Däremot hade vi lite shopping kvar, och den stod först på listan. Vi tog carnaby street, primark och regent street och det räckte gott och väl. Motvilligt tog vi oss till vandrarhemmet för att göra oss iordning, och förfesta. Ni har nog inte förstått hur konstigt vårat vandrarhem var, så jag måste förklara det lite mer. Jag blev nästan dumförklarad när jag frågade om det var okej om vi satt i tv-rummet eller liknande och förfestade lite. Folk drack överallt på stället, så vi borde väl fattat det redan. Jossan skulle joina oss på vad som först skulle bli en dyr utekväll vid Hyde Park. Men vårt sug efter camden var för stort. Och  barfly var bara tvunget att besökas. Så efter ett snabbt , lagom och ganska intensivt alkoholintag satt vi på tunnelbanan. Den kvällen dansades det och pratades det med mer och mindre trevliga engelsmän. Glada och jävligt trötta i fötterna var det tänkt att vi enkelt skulle ta oss hem med nattbuss. Men det var inte så lätt, varken för Jossan eller för oss att ta oss hem, och det visade sig att vi var hemma ugefär samtidigt, dvs klockan sex på morgonen. Vi som typ inte alls den natten...

Lördag: Den dagen var vår sista dag och vi hade ganska mycket kvar att göra på vår lista, och nästan allting inkluderade typiska turistgrejer tänkte vi att det skulle bli en dag i äkta turistanda. Efter en brunch i Green Park åkte vi trötta till Big Ben för att sedan åka vidare till London Bridge och Tower Bridge. Vi hade blivit beordrade av vår londonbo till vän att besöka marknaderna i Camden. Tydligen hade ungefär hundratusen andra människor blivit tillsagda samma sak, för där var man inte direkt ensam. Hundra gånger trängre än Oxford Street klockan fyra var det, och ingen av oss var på humör för det så det blev ett snabbt besök. Vi åkte till Harrods för ett snabbt och sista besök innan vi skulle möta Jossan i Clapham för en avskedsmiddag. Trots en extremt hög ljudnivå var det en jättebra middag. Vi sa hejdå till Jossan som åkte iväg med bussen mot Tooting. Det kändes jättekonstigt att hon skulle åka dit faktiskt.
   Vi åkte till vandrarhemmet för att packa allting och få ett par timmars sömn innan det var dags att ta bussarna mot Stansted. Efter fyra hektiska, fullproppade, hysteriskt roliga och underbara dagar i London. Jag skulle inte tveka att åka tillbaka nästa vecka om jag fick. Och ska jag vara helt ärlig så känns det nästan 50/50, men bara nästan, att åka som au pair till London eller USA.

Men jag ska göra allt för att hitta någon form av motsvarighet till Camden. Och jag måste få besök någon gång under mitt år där! Även om jag ska behöva betala flyget åt alla;)

En sak är i alla fall säker, och det är att england var the place to be och att jag ska dit igen!

(Jag hoppade över hundrafemtom saker nu, saker jag aldrig orkat förklara. Men tunnelbanan är nyckelordet för mycket av det, haha)

Är hemma från fem sjukt händelserika dagar i London. Jag tror jag talar för Malin och Sofie också att det knappast är möjligt att gå så mycket under så få dagar. Men så har vi fått en hel del gjorda också. London var över mina förväntningar, på något sätt fick det mig att längta ännu mer efter staterna. Jag ska leta och leta tills jag hittar en amerikansk motsvarighet till Camden (nattetid), jag blev kär. Haha. Det var underbart att se och träffa Jossan igen. Orkar inte skriva något mer idag, somnar vilken minut som helst. Imorgon är det ny vecka och då är det massor som ska fixas för att säkra min framtid, i förhoppningsvis ett år framöver!  Sen ska ska jag förstås försöka att kladda ner lite av det vi hann med.

Godnatt...

Är hemma från fem sjukt händelserika dagar i London. Jag tror jag talar för Malin och Sofie också att det knappast är möjligt att gå så mycket under så få dagar. Men så har vi fått en hel del gjorda också. London var över mina förväntningar, på något sätt fick det mig att längta ännu mer efter staterna. Jag ska leta och leta tills jag hittar en amerikansk motsvarighet till Camden (nattetid), jag blev kär. Haha. Det var underbart att se och träffa Jossan igen. Orkar inte skriva något mer idag, somnar vilken minut som helst. Imorgon är det ny vecka och då är det massor som ska fixas för att säkra min framtid, i förhoppningsvis ett år framöver!  Sen ska ska jag förstås försöka att kladda ner lite av det vi hann med.

Godnatt...

Nu har jag äntligen fått ordning på min mp3, och har rensat rejält bland låtarna. Tyvärr hade jag inte orken och lusten att kolla igenom vilka jag skulle lägga in istället, så jag har fortfarande lite att göra innan det bär av till Londn. I övrigt är jag klar med nästan allting annat. Tandkräm och balsam fattas, annars är i stort sett nedpackat. Det ser dessutom ut som om det kommer att fixa sig med biljetterna, så nu kan vi lägga energin på peppen istället.

Ska snart iväg och fika. Ska bli så jäkla skönt att komma hemifrån. Jag håller seriöst på att bli galen. Danilo blev kastrerad idag, och det är ju inget jättevanligt för hundar. Speciellt inte hundar som är 12 år gamla. Men Danilo är ingen vanlig hund heller. Han måste vara den gnälligaste, mesigaste och mest högljudda hund som finns. Ni kan kanske tänka er hur han har låtit heeeeeela dagen idag, nu när han har ont på riktigt. Jag vågar inte tänka på hur plågsam natten kommer att bli. Det är jättesynd om honom, men hans pip får mig snart att skjuta hundfan.

Nej usch, måste gå nu. Ska kanske ta en promenad till stan så att jag kan gå redan nu?